När det gäller en lärare som är rasist, ja, då skulle jag tappa förtroendet, i alla fall om det är i grundskolan. Barn påverkas lätt av sina lärare, och skolans läroplan innehåller sådant som alla människors lika värde, och alla skolor måste ha en likabehandlingsplan osv. Hur skulle jag kunna lita på att den läraren betygsätter eller behandlar ett barn av "fel" etnicitet rättvist?
En sjuksköterska som är rökare eller överviktig... ja, där ser jag det mer som att sköterskan kan mycket väl vara medveten om vilka vanor som är skadliga, men helt enkelt ännu inte hunnit/klarat av att exempelvis sluta röka. Hon kanske började länge sen, och beroendet kan vara svårt att bryta, oavsett hur mycket man vet om lungcancer etc.
En politiker får vara religiöst aktiv, det måste de få vara. Eller aktiv i frivilligorganisationer, eller gå på protester som inte arrangeras av egna partiet, eller vad det nu kan vara. För många i Sverige är religiösa, så jag antar att de måste få rösta på någon som representerar dem. Därmed är det också helt okej för någon som tycker väldigt illa om religion att helt enkelt inte rösta på en religiös kandidat. Om den religiösa organisationen har värderingar som strider mot partiets eller svensk lags, så måste detta givetvis få ifrågasättas.
Jag tycker däremot att religion och politik i sig inte hör samman. Går väl inte riktigt att förbjuda, men en politiker som motiverar en politisk åsikt genom "för att gud säger så", eller "för att det är en regel i min religion" förlorar mitt förtroende. Om detta blir enda motivationen, så blir ju ställningstagandet helt irrelevant för alla väljare som inte delar samma religion. Däremot så kan det ju vara så att en person har en viss sorts värderingar pga sin religion, men kan även motivera det på annat sätt. T ex en hinduisk kommunalpolitiker som röstar för att skolorna ska servera mer vegetarisk mat - det behöver inte nödvändigtvis ha med idéer om återfödelse eller heliga att djur att göra, utan hen kan lika gärna motivera det med "grönsaker är nyttigt", "det blir billigare" eller någon form av miljöargument.
Jag är själv en aktiv medlem i en religiös organisation, men vill även engagera mig politiskt. Dessa två saker behöver inte ens ha med varandra att göra - jag kommer aldrig att motivera mig i en talarstol med religiösa argument. Däremot är jag kanske mer benägen än många andra att vilja separera stat och svenska kyrkan, att vilja ha lika rättigheter för olika religiösa samfund, att försvara anhängare av minoritetsreligioner, helt enkelt för att jag vet hur det är att själv tillhöra en minoritetsreligion.
