mormor 1965 skrev 2013-09-22 18:45:27 följande:
Dom vet väl inte om vad jag tänker. Klart de är ansvariga själva men jag tar stress och är olycklig ändå när de ställer till det.
Det låter bra att du inte säger det!
Jag förstod inte riktigt av din TS hur du menade. Uppfattade det mer som att du tyckte att barnen var misslyckade än att du oroade dig för dem. Tycker man att de är misslyckade behöver det sällan sägas, det märks ändå.
De märker förmodligen din oro nu. Man kan ibland inte göra mer för sina medmänniskor än att bara finnas där för dem. Om du känner att du gör allt du kan, lita på det och klandra inte dig själv. Ibland kan man inte räcka till allt och alla.
