Tror jag blir tokig snart, min 6åriga bonus tar kål på mig!
Vet inte riktigt vart jag ska börja, & inte vet jag vad jag vill med den här tråden helller, förmodligen bara skriva av mig. Är ganska dålig på att formulera mig bra när jag skriver, men det jag skriver nu är ju bara en liiiten liiten del av allt, så vi försöker hålla en god ton i tråden utan påhopp, tack 
Min bonus som vi kan kalla "Pelle" är boende hos oss, han är hos sin mamma varannan helg (i bästa fall) sen är han även hos sin farmor & farfar lite då & då.
för att ni ska förstå lite av problemet så tänkte jag skriva lite kort vad dom största problemen är med Pelle, jag förstår att det förmodligen finns en anledning till hans beteende men det är fortfarande inte okej. Pelle har ett väldigt utstuderat sätt att vara, han gör allt för att få saker till sin fördel om det så ska till lögner. Han ljuger & hittar på saker varje dag för att man ska tycka synd om homom & därmed låta han få sin vilja igenom. Eller ljuger så han ska få bli "offret" som man ska tycka synd om. Vi älskar honom & försöker på bästa sätt ge honom "bra" uppmärksamhet & eftersom han är ensambarn så cirkulerar det mesta runt honom, han har det bra med oss, får allt & lite till i både kärlek & saker. Men när det gäller mig & min sambo så har pelle väldigt svårt att se nånting bra vi gör, vi är alltid ute på saker som han tycker är kul, ger han saker vi tror han kommer bli glad över, tänker alltid på hans bästa i första hand MEN hur vi än gör blir det ALLTID fel-allt är dåligt vid oss. Medan ALLT farmor & farfar & även mamma gör är SÅ HÄR BRA & STORT för honom (verkar det som)!
Förra veckan var min sambo ute på gården & hade fullt upp, jag lagad mat, så Pelle kom in & åt med mig. Vi åt som vanligt, pelle åt 7 köttbullar & ett helt lass med makaroner, men han ville även ha en hårdmacka till, då sa jag att han kan äta maten först & främst,plus att jag sa att jag inte trodde att det vi hade hårdbröd kvar, efter tjat så kollade jag & det fanns en halv kvar, så han fick väl den då, medan vi åt sa jag att jag skulle gå & lägga mig & vila en stund efter vi hade ätit för att jag hade migrän. När han ätit klart frågade jag om han var mätt i magen, det var han. Innan han sprang ut igen visade jag han lite nya kalsonger & en ny pyjamas jag hade köpt till honom på dagen. Han sprang ut & jag gick & vila. Efter några minuter kommer min sambo & pelle in, Pelle grinar, jag frågar vad det är frågan om, då säger min sambo. " Pelle säger att han är hungrig & vill ha en hårdmacka, för att han inte fick äta så mycket han ville för att du sa att du skulle gå & lägga dig"
Jag blir helt ställd & frågar Pelle varför han springer ut & ljuger om sånna där saker, jag berättade för min sambo hur mycket han åt & att jag hade frågat om han var mätt osv.
sen frågar vi pelle båda två varför han hittar på sånna där saker, pelle håller stenhårt fast vid att det var så & att han är hungrig på en hårdmacka SOM INTE FINNS! Jag säger att det finns ju inte ens några hård mackor kvar du fick ju den sista, & det vet du ju pelle! Men det spelar ingen roll, Det är SÅÅÅ synd om honom!
Ihelgen har Pelle vart hos sin farmor & farfar (där det förövrigt inte finns något som heter regler, eller jo dom lever efter pelles regler & infall, dom skulle aldrig säga nej & dom tror på allt han säger & bekräftar gång på gång att det är synd om honom när han ljuger ihop snyft historier för att få medhåll.) på söndag kväll ringer vi & frågar om inte dom är på väg hit med pelle snart, får till svar att dom är på väg men pelle är så ledsen & vill inte åka hem. Nehepp, förstår precis vad det är tal om. När dom kommer hit med pelle kommer farmor lyftandes in med honom EN SEXÅRING, han grinar, farmor & farfar följer med in Pelle sitter i farfars knä, grinar & vägrar svara när vi talar med honom, han bara säger att allt är så bra hemma hos dom osv. Tidigare i veckan har vi haft dikutioner om att OM vi äter sen middag strax före läggdags så behöver inte pelle även ha en "kvällsmacka" som han annars brukar få om vi har ätit tidigare på eftermiddagen. Iaf, han grinar & säger att "framor & farfar har sagt att jag ska få en kvällsmacka idag, att man inte ska behöva gå & lägga sig hungrig" han har alltså sagt till dom att vi inte ger han kvällsmacka, att han lägger sig hungirg osv, dom sitter med hemma hos oss & kramar & tröstar pelle i över en & en halv timme. DIREKT dom går utanför dörren slutar han grina & allt är "som vanligt" väldigt glad & obrydd i vad som just har hänt.
Jag fattar ingenting, farmor & farfar vet att eddie har det väldigt bra här så det är inte det de handlar om. Utan dom måste vara han till lags helt enkelt, & jag förstår att dom vill trösta osv. MEN dom måste ju vara på "vår sida" om pelle håller på att spela ut oss mot varandra så borde man väl tycka att dom kan trösta han MEn säga att typ " inte behöver du gå & lägga dig hungrig heller, det tror inte vi" eller åtminstonde säga något för att pelle ska förstå att vi vuxna pratar med varandra & att det inte går att ljuga för att få sin vilja igenom. Jag tycker dom gör pelle en stor Otjänst som "låstas" hålla med honom & tro på sånna saker, för dom bekräftar ju på så sätt ATT vi faktiskt är "dumma", nu vet ju jag att dom är fullt medvetna om att pelle lever ett väldigt bra liv här & att han får allt vad han behöver,MEN i pelles värld så är ju dom "på hans sida" så där kan man ljuga om vad som helst för att få någon slags bekräftelse eller vilja igenom eller att vända människor imot varandra till hans fördel!
Dom här gångerna är bara en liiten liiten del som sagt, ungefär samma sak händer dagligen. men fast med olika personer. Det är även med kompisar, om inte någonting passar pelle så kommer han hem & grinar & säger att alla andra är dom dumma, fast vi är mycket väl medvetna om att pelle vill bestämma & om han inte får det så kan han leka en stund till för att sen komma hem & grina & säga hur dumma alla andra är & då bara för han är missnöjd så är INGENTING bra, då är vi skit & allt är bara skit.
Jag hoppas att ni förstår att vi har våra bra stunder också & att vi gång på gång försöker förklara i lugna förhållanden om att man inte kan ljuga & hitta på saker för att få sin vilja igenom. Tillslut blir det ju svårt att tro på nånting han säger, & det har vi sagt, att om man ljuger om saker så kommer tillslut ingen tro på en när man verkligen har något att berätta & det gäller även kompisar!
Och om jag får tala för mig själv så blir jag fruktansvärt obekväm att umgås med pelle själv, för jag vet ju aldrig vad han hittar på & säger till pappa,farmor eller farfar. Och det känns jätte jobbigt & tråkigt för jag har ofta gjort saker med honom själv, som att tagit med han till lekparker & busland, men det är inte värt det när man får se en skopa skit direkt man kliver innan för dörren hemma & han ljuger ihop nåt till pappa & säger att det inte alls har vart kul osvosv..
Får svårt att verkigen ta han till mig & känna att jag tycker om honom så mycket som jag vill när sånna här händelser upprepar sig gång på gång.
USCH, va jobbigt allting känns! 
