Känner läskigt nog igen mig i det här.
I början kände jag att jag ville att han skulle höra av sig, säga att allt skulle bli bra etc. Men istället blev vi mer och mer osams och har idag ingen som helst kontakt med varandra. Det har gått 7 månader idag och visst har jag ett fåtal fina minnen från vår tid, man känner en liten saknad av att ha förlorat en bästavän och flera andra vänner (några få gemensamma, som tog hans parti).
Du kommer släppa taget med tiden. Lite för var dag, det gjorde jag. Men du kommer aldrig glömma honom helt. Inte en chans. Jag lider lite av tanken att veta att han är någon jag en gång kände, att minnen kan dyka upp osv. Men det får man leva med! Men tiden läker alla så, liksom att du med tiden kommer släppa taget.
Nu hade jag inga barn med mitt ex, men efter 4 år ville han efter en dag bara slänga bort allt. Ge upp relationen. Inte ens försöka, försöka "lösa" vad som nu en var fel. Han ville bara få allt överstökat med en blinkning.
Jag må erkänna, det fick han mycket skit för efteråt - vilket är anledningen till att vi inte längre har någon kontakt, men tyvärr har vi en del gemensamma, det är förjävla jobbigt, eftersom det har hänt att vi sprungit på varandra. Inte bara jobbigt för mig, utan för några få av mina vänner med. Men det är bara att bita ihop!
