Hjälp mig att stå ut!!

Jag känner absolut igen mig. Har en tonåring hemma i samma ålder som beter sig precis som din mans.
Det komiska i den sitsen är att tonåringen inte är vår, utan mitt äldre syskons men vi har ställt upp som extrafamilj och vi har stränga regler här hemma som tonåringen skiter fullständigt i på ren svenska.

Det har skapat en konflikt mellan mig och mannen eftersom jag kan ha överseende med småsaker, medans min man är arg över att tonåringen i denna ålder borde veta att man hjälper till i hemmet.
De kommer inte överens alls och har det jobbigt och min man vill knappt vara hemma ibland.
Vi har också två mindre barn som gör väldigt mycket sysslor hemma och då tycker min man att kan ungarna göra det så kan tonåringen också.

Det vi har gjort gemensamt nu är att vi har bestämt oss för att varje veckoslut ha ett litet familjemöte eller vad man ska kalla det, där vi pratar om olika saker och alla får prata till punkt, vi har olika regler som gäller alla som vi skrivit på en whiteboard tavla och vi är noga med att alla ska respektera varandra och har sagt att om detta inte sköts smidigt så kommer vi antingen dra ut internet (för det sved rätt bra) eller så får tonåringen helt enkelt ta över någon annans sysslor också.

Jag var först lite emot att vara så sträng men sen kom jag fram till att alla måste få må bra i sitt hem och slippa känna sig trängda och slippa bråk så efter vi har infört detta är det mycket mer fridfullt här.

Kanske ni skulle haft ett litet möte och pratat alla tre? Du berättar hur du känner, de får berätta hur de känner och alla får prata till punkt, inget bråk och inga höga röster.

Det är svårt såklart, men det ger så mycket om alla går med på det.
Nu jobbar vår tonåring så hon är inte hemma på eftermiddagarna och kan t.ex inte diska efter middagen då hon inte äter hemma, men vi har sagt att hon istället får gå ut med hunden eller plocka undan den rena disken då hon kommer hem och hon förstår att vi bara menar väl.

Min man tycker än så länge det fungerar men han kan vara långsur av sig och det ignorerar jag bara, om tonåringen inte gjort det hon ska, för jag påpekar detta för henne senare.
Jag tror din man är den som kanske måste trycka på sonen mer eftersom de är närmast, jag är den som trycker på här hemma då tonåringen är närmast mig och det funkar faktiskt. Än så länge :)

Din man och du borde också sätta er ner själva och prata igenom saker så han förstår dig också.
Det är viktigt för annars kan det leda till fler onödiga konflikter.

Förlåt för ett långt inlägg, hoppas du fick lite råd åtminstone!