Åh vad alla spacklar och överdriver på Facebook!!

Jag förstår vad du menar ts, "Mitt perfekta liv på FB". Tillhör inte den kategorin själv dock.

Ja ibland blir det bara för mycket perfekta retuscherade bilder... blir liksom stressad när jag ser vad alla lägger upp

Alltså... Jag varken låtsas att allt ät perfekt ELLER delar med mig av mitt privatliv och allt negativt som händer.
Jag har integritet, vill inte dela mitt privatliv med 300 människor varje dag som dessutom har egna vänner de kan berätta för.
Men jag lägger inte heller upp massa bilder på familjen (då jag tgycker det är privat) eller skriver "Nu har jag precis varit på gymet, nu sitter jag och äter en underbar med middag med den och den")
Tycker det är väldigt tacky att hålla på och visa upp inköp och att man sitter och umgås med andra för facebook.
Facebook är min online adressbok, det är lätt att få tag i folk där, lätt att mobilisera osv.
Dela information som INTE är privat..

Man ska se FB som en stor sandlåda för vuxna och man bör vara medveten om att de flesta "normala" människor inte hänger ut sin smutsiga buk där utan det är det bra ni får höra.
Jag skulle aldrig skriva personliga saker där eller lägga upp bilder när det är stökigt hemma eller nån av ungarna är sjuka eller jag ser för jäkig ut, jag vill ha ett bra ansikte utåt och jag vill att det bara är mina närmaste som det hur jag verkligen mår, jag tror att det är mer sunt än att hänga ut allt till allmän beskådning.

Jag har svårare att förstå föräldrar som lägger upp kort på sina sjuka ungar och som skriver inlägg om hur osams de är med sin partner, det är privat för mig och inget jag annser är till för alla att veta.

Men vi är alla olika och jag tror att bara vi alla är medvetna om att det vi läser där inte alltid är sanningen så kommer folk att må mycket bättre faktiskt. 

Men egentligen... jag blir liksom glad när jag går in på min egna profil och alla bilder etc är glada och fina. Ger mig lite känslan "Äsch, jag har ju ett rätt bra liv ändå" när all skit ramlar på en i livet.

Men hur ska man använda sin Facebook egentligen? Som ens privata dagbok och blotta allt?

Kan man inte må dåligt för att man bakar bullar, har söta barn eller om vädret är fint? 

Det handlar ju om vad man väljer att dela med sig av till alla. Vissa öser bara ur sig när de mår dåligt på facebook, lika drygt det.

 

Äh, man vet ju att alla inte är lyckliga för att det kan se ut så på FB. Men man visar kanske inte sin skit i hörnen där. Själv visar jag knappt nånting...men tycker det är lite kul att se när en del visar vad de bakat och sådant...bara det inte blir för mycket.

Men om ni har en deppdag då allt bara går fel... går ni in på Facebook då? Eller "pausar" ni för att det liksom är för mkt som är perfekt?

Vad lägger du upp för något då? :)

JAg postar väldigt sällan på fejjan, mest några bra låtar, nån rolig bild jag har sett eller om ungarna och jag har gjort något kul, jag ser inte varför jag skulle hålla på att medela hela världen vad jag sysslar med för tillfället, varför skulle de bry sig lixom ba