Ge mig alla fördelar med att ha barn och alla fördelar med att vara utan barn!

Puff :)

Svårt att svara på då jag har barn själv och inte skulle kunna leva utan dem :). Jag behöver min kramdos varje dag för att överleva. Ok. jag överdriver. Men det är ofta när jag inte träffat dem på någon dag eller två som jag känner hur hjärtat svämmar över när jag träffar dem. De ger mig massor av energi av att bara finnas till.

Sen är det ju klart att det finns positivt med att inte ha barn. Framförallt att man får göra som man vill, när man vill. Ingen att anpassa sig till.

Samtidigt har ju de flesta i min umgängeskrets barn så mycket blir ju "barnaktiviteter" tillsammans. Hade jag inte haft barn kanske jag hade haft fler vänner utan barn. Jag vet inte. Man anpassar nog livet till det bästa oavsett om man har barn eller inte.

Så det är ju svåra frågor att svara på. 

Tack för kommentaren! Jag förstår att det är svårt, lite därför jag ber om hjälp :)  

Jag ser inget positivt med barn. Du blir fruktansvärt bunden för åtminstone 20 år framöver, du kan inte göra något ensam eller med din partner utan att det måste planeras in i minsta detalj. Förhållandet tar stryk. Sömnlösa nätter. Skrikiga och trotsiga ungar. Alla i min närhet som har barn är helt utstressade, både män och kvinnor Efter heltidsjobb ska det stressas till dagis efter barnen som är på dåligt humör, du ska hem och laga mat åt dem och städa undan, efter det lämnar det inte mycket tid. Mycket av den tiden ska det skjutsas hit och dit på en massa aktiviteter. Du kan glömma dina egna behov och för att inte tala om romantiken mellan dig och din man. Ingen tid lämnar över för parförhållandet om man inte har släkt och vänner som ställer upp som barnvakt ibland.

Jag är såå nöjd över att vara utan barn. Jag har egen tid efter jobbet att satsa på mig själv och mina intressen. Jag är fri att resa, upptäcka världen, bara njuta av lugnet hemma....lyssna på musik, se på tv....Träffa vänner när jag vill, ha det gott helt enkelt! Saknar inte alls att ge upp min frihet, min självständighet och börja torka spyor och skit där hemma med ungar som inte lyssnar och skriker och har sig. Aldrig barn för mig. Visst får man kärlek av sina barn och man känner säkert en otroligt stark kärlek för sina barn men jag har en mening i mitt liv utan att ha ett barn eller flera som är beroende av mig och som är min livsuppgift.    Jag tycker inte det är värt det helt enkelt!

Jag förstår din tanke med att vilja spalta upp för och nackdelar. Däremot tror jag inte det är möjligt att göra ett rationellt val på detta vis. När du blir äldre kommer du antingen att oförklarligt få en barnlängtan, eller så kommer du känna att du aldrig vill leva med barn. Ditt val kommer grunda sig på dina känslor, inte logiskt tänkande.

Jag själv visste rent logiskt att jag hade det hur bra som helst utan barn - lite som Anonym (utan barn) skrev. MEN jag kände en barnlängtan som inte kunde tryckas undan. Mot allt förnuft ville jag ha barn.
Nu när jag har det så resonerar jag mer som Anonym (svårt). Jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan mitt barn och allt positivt hon ger mig, trots allt jag får försaka för hennes skull. Jag hade inte kunnat njuta av fördelarna med att inte ha barn eftersom jag hade en känslomässig längtan efter barn.

Fördelar: (jag är partisk då jag har 3 barn) All kärlek man får, att få känna kärleken till sina barn, att träffa nya människor och lära sig se på saker från barnens perspektiv. Att få se någon utvecklas från början och få vara med och "Skapa" någons rutiner och vardag. Att föda barn är det absolut häftigaste jag gjort! Jag känner mig lugnare och mer tillfreds och jagar inte upp mig för småsaker.

Nackdelar: Det kostar, det blir skitigt, och man får inte sova (fast med de två äldsta var det inget bekymmer...)All ORO som man känner för barnet JÄMT!

Jag försökte också spalta upp det så där, men det är två problem med det. Dels försöker du jämföra något du har erfarenhet av med något du inte har erfarenhet av, och dels försöker du synka logiska argument med känslomässiga.

För vad finns det för rationella argument för att skaffa barn?

Oavsett vilken väg du väljer så offrar du något, går miste om något, men vinner något annat.

Ni har förstås rätt i att det inte går att spalta upp, men HUR ska man då göra om man faktiskt inte vet om man vill ha barn eller inte? Jag tycker det är en jättestor fråga och något jag tänker på ofta. Jag har heller inte all tid i världen, är redan 34.

Största anledningen till att jag vill spalta upp för och nackdelar nu är för att jag känner att jag skulle bli en bra mamma, jag känner att det vore fint att ha ett barn, någon att ta han om och älska. Men på andra sidan är jag väldigt skeptisk till om jag kan få barn, jag har hormonella problem samt skulle nog bli tvungen att skaffa barnet på egen hand. Om det visar sig att jag är infertil så vore den ena spalten av dessa som en liten uppmuntring till det något dystra beskedet, om jag lyckas bli gravid är istället den andra spalten en fin sak att titta på :)

Tack för alla kommentarer