bullenochgrisen skrev 2014-02-17 11:10:32 följande:
Nej precis, ärlighet varar längst och han är ju redan pappa till en liten tjej från tidigare förhållande så jag kan ju intyga att han är en bra pappa redan :) men man känner sig ju så granskad, lite som en arbetsintervju till att få bli förälder eller inte. Även fast jag tror att det ska mycke till att bli nekade. Jag ringde till barnmorskorna som har hand om äggdonationerna och frågade om en ca. Väntetid, de kunde ju naturligtvis inte svara på hur lång väntetiden är exakt eftersom att det handlar om hur många donatorer det finns och ifall några i kön kanske hoppar av osv. Men hon trodde att vi skulle bli kallade i höst, det är väl då psykologsamtalet ska göras sen får vi se. Vill inte längta för mycket till hösten heller ifall om det drar ut på det, bättre att inte tänka alls, men det är lättare sagt än gjort. Hur gör man sen när man står framme i kön? Ska man gå på hormoner då? Är det sprayer eller sprutor? Tycker jag hör så olika. Vad ska man själv tänka på? Vad ska man veta? Känns som att. Många är väl insatta i vad de istället skulle fått för dos och samtidigt ta trombyl tex. Osv osv. Jag må vara undersköterska, men är inte kunnig alls gällande mixtrande med mediciner för att man ska bli gravid. Kanske inte förklarar tydligt nu, menar såklart inte att mixtra själv, utan vissa vet vad dom borde få utskrivet osv osv.
Ja, det är ju det som är så jobbigt, att känna sig så granskad, för något som man sliter så hårt för... Jag tror också att det ska väldigt mycket till för att inte klara den sk utredningen.
Ja du, det där med väntetiden kan svänga. Vi har fått några olika bud fram och tillbaka. Jag försöker att inte hänga upp mig för mycket på vad de säger, man blir bara besviken när det ställs in. Ang medicinering så vet jag inte vad som är vanligt/ovanligt eller rätt/fel. Olika från person till person verkar det som. Jag fick köra en testcykel, d v s ta alla mediciner en gång för att se hur jag svarade på dem. Tabletter och nässpray, tog ca 6 veckor, att nedregleras och byggas upp. Inte jättekul, men bättre än att ta sprutor tyckte jag. Nässprayen gjorde mig lite nere och allmänt hängig, när jag sen började med tabl mådde jag snabbt bättre igen.
Jag vet inte vad man ska tänka på gällande allt annat med medicintrixande, jag har inte gjort eller ätit något alls. Jag försöker att leva som vanligt och göra allt måttligt både gällande mat, träning och alkohol. Vill inte pausa mitt liv mer än vad jag redan tycker att jag gjort. Jag orkar inte tänka, tänk om, tänk om hela tiden. Jag försöker att ha ett normalt vanligt liv under tiden jag väntar på att en kvinna ska dyka upp och förhoppningsvis förändra vårt liv.
Hur tänker du?
TACK 
Hur går det för er? Kram