Så olyckligt kär i en kollega - vad gör man?

Varför inte fråga om han har lust o följa med på en fika / matbit / öl / promenad eller vad som helst, efter jobbet nån dag?

Om man inte frågar, så får man ju aldrig veta.
Behöver ju inte outa att du är intresserad, mer än att ha vänskapen.  

Men det känns liksom inte helt naturligt. Kanske ska tillägga att jag är ny på avdelningen sedan ett par månader men inte på arbetsgivaren. Alltså känner jag honom inte så väl

Hur kan man känna av att han inte enbart tycker att jag är "en liten tös" med tanke på den åldersskillnad som finns? Jag blir ju knäpp i hans närhet och blir flummig/knasig. Annars ger jag nog ett rätt seriös intryck och har precis fått en bra tjänst inom bolaget som inger viss respekt. Men inför honom är jag verkligen stirrig....

Tycker inte att det är farlig åldersskillnad alls och han är ju singel, så Enda problemet är väl om du tycker att det är jobbigt med barnen, var medveten om att om du väljer honom så väljer du även barnen dom är en stor del av honom. Känns det okej så go for it! Jag har varit i samma situation som honom, var 30 och killen 20. Åldersskillnaden var aldrig ett problem, däremot att han tyckte det var jobbigt med barn. Men tänker att du är betydligt mer mogen hur som helst

Men hur gör man? Har till och med betsällt konstiga saker som hans dotter säljer för en idrottsförening. Allt bara för att få prata med honom... Haha, han såg lite chockad ut när jag erbjöd mig att köpa något och jag var helt överentusiastisk över prylar som ingen vettig människa behöver "tääänk, en sådan här har jag aaaalltid tänkt att jag behööööver, åh vad braaa att ni säljer just det".

Måste försöka lägga band på mig själv och vara lite mer normal när han är i närheten...

Det där med barnen skrämmer mig lite, eller framför allt hans exfru och att behöva bo där de redan har bosatt sig. Är också orolig över att jag vill skaffa egna barn. Men känner att det ligger så långt bort men så svårt att blunda för då han i stort sett har hela vårdnanden (tror att exfrun har varannan helg).

Jag håller på att förgås härhemma. Tror att jag måste göra något åt saken. Eller tror ni att det här kan gå över? Min rationella sida säger att det kan vara rätt komplext men precis allt annat säger: KÖR!

Nästa vecka är jag på jobbet delvis måndag, hela tisdag och sedan på resande fot. Ska man göra ett moves? Är det riskabelt med tanke på att vi är på samma avdelning? Kan man tänka sig att börja med att adda honom på facebook?

Oj, det låter supertöntigt men kan man lägga till någon på facebook som man knappt känner? Jag har ju andra kollegor där men långt från alla... De kollegor som jag hag på facebook har tagit initiativet till att lägga till mig. Jag känner honom ju knappt, vi säger hej och lite så. Kanske blir knepigt då?

Ok, jag vet att jag är världens otåligaste människa. Men kan någon ge mig ett tips på hur jag kan gå vidare med detta eller om jag bör avvakta?

Adda honom nu. Då visar du ju att du har något intresse av honom. Jag tycker det är okokt att om tjej våra välja någon. Jag var i samma ålder som dej när jag faktiskt kom på att jag kunde göra det. Inte bara vänta på att bli vald. Så mycket roligare och uppskattat.

Herre gud, trött på orden som föreslås. Okokt = coolt. Våra=våga. Coolt att som tjej våga välja någon.

Ni är båda singlar och åldersskillnaden är ju inget uppseendeväckande. Kör! Adda honom och skriv ett trevligt meddelande samtidigt.

jag 29 min man 44, åldern är bara en siffra. du kommer ångar dig om du inte försöker.