Särbegåvad 4 åring?
Jag får upp vissa tankar när jag läser detta, hur är barnet förövrigt socialt? Med vänner osv?
Inlägg från: Majlisen
|
-
-
Vi verkar vara många som får samma tankar. Det behöver ju inte vara så, men det kan vara bra att kanske vara lite mer uppmärksam på det inför framtiden. Känns nästan lite autistiskt. Högfungerande dvs. Just din beskrivning av specialintessen och att ditt barn inte vill leka med bilarna, utan sortera dem hellre. Men inget fel med det heller. Jag har själv en diagnos inom autismspektrat och lever ett helt normalt liv med barn där bara de närmsta känner till detta. Så vi inte skrämmer dig. Fick diagnosen efter en bökig tonårstid. Började skolan ett år tidigare, behövde aldrig plugga, var uttråkad i skolan. Fick som tur var en bra lärare i högstadiet som gav mig böcker som mer var menade för gymnasienivå. Var ändå bökigt eftersom jag inte hade henne i alla ämnen. Stökade runt. Fick senare min diagnos, kunde då utgå ifrån den. Saker vände, blev bättre och fick en annan förståelse för mig själv och hur jag funkade. Pluggade ett tag, fick barn och livet flyter på. Planerar nu att återuppta min dröm inom studier som jag tappade under en period. Trivs allmänt med livet och har det jättebra. Studerar för att få behörighet igen och det funkar bättre än någonsin. Tror absolut på att vara uppmärksam tidigare för barn som är begåvade. Man behöver mer utmaning och någon som ser ens behov av detta. Tror att det kan vara lite mer kämpigt för föräldrarna till dessa barn, men man får försöka. Var intresserad, uppmärksamma ditt barns intressen. Kanske låna böcker i ämnena, låt ditt barn upptäcka och lära och stötta barnet i det. Försök senare få skolan att förstå och att de ger mer utmaningar. Jag hoppas att ni möter människor som förstår detta, oavsett om det skulle ligga en diagnos bakom eller ej. Det kan jag ju inte yttra mig om såhär bakom en skärm, men det kan vara värt att kolla upp sedan om du känner att det behovet finns! Men bara om du känner att det skulle hjälpa ditt barn och om du känner att så skulle kunna vara fallet. Men en grej är ju inte en diagnos heller. Vi här bakom skärmarna är ju bara lekmän.
-
Ellisizza skrev 2013-09-29 19:06:05 följande:Ser att ni skriver om diagnoser vilket alltid är bra att ha i åtanke men jag tror inte vårt barn har någon diagnos. Barnet har alltid varit annorlunda genom att det kunnat mer än andra men socialt har det alltid fungerat bra. Barnet är omtyckt av många andra barn på dagis och har kompisar där även om barnet är lugnt och ibland lite försiktigt. Barnet älskar att leka med andra barn (blyg inför okända barn dock) och springer runt och busar, cycklar osv. Dock är barnet perfektionist och vill inte göra sånt som barnet inte kan fullt ut. Och när barnet leker själv är det mycket sorterande och sånt men det blir mer bus och spring med andra barn.
Nä, som sagt, vi utgår ifrån en sak du skrev, det är ju mycket mer kring det. Jag tror ändå att det lätt kan bli som för mig annars i skola med, diagnos eller ej. Men prata med ditt barn! Vill barnet börja tidigare eller ej? Vill barnet och du tror att barnet är redo, varför inte? Och då menar jag inte bara redo kunskapsmässigt och att ha förmåga att lära sig, utan även socialt osv