avundsjuka, frustration, bitterhet, ilska, uppgivenhet

Jaaaa jag förstår precis hur du känner!!! Har försökt I ett år den här gången och inget händer!!! Börjar känna och tänka att varför ska något som är så naturligt för de flesta omkring en, att bli gravid och bära och föda barn, vara så oerhört ouppnåeligt för mig/oss???

Så jäkla jobbigt är det och jag känner också att jag är avundsjuk, bitter och förbannad!!! Står I kö för IVF vid årsskiftet, vår utredning visade Inga fel men vi får hjälp ändå av andra orsaker.

Kram   

Vad skönt med någon som befinner sig på samma plats i denna kamp. Vi borde få tid i december, och med det hoppas jag att vi är igång med IVF i början på nästa år.

Det är så långt mina tankar går nu. Försöker inte tänka så mycket på "tänk om det inte går på första försöket, eller andra, eller tredje.... eller inte alls". Försöker tänka att vi har alla odds med oss, eftersom utredningen inte visar något avvikande.

Vissa dagar går det bättre än andra!

Vad visade er utredning? Har ni barn innan? Hur gamla är ni? Nyfiken bara.

Kram

Det får vi göra. Hoppas ju också att vi är igång runt årsskiftet.

Idag är en sån där skitdag igen. Är så arg över situationen på jobbet just nu. Är nämligen kollega med min svägerska. Hon är tillsammans med min sambos lillebror, och hon är gravid! Och nu känns det som om alla gör allt för att vi inte ska jobba ihop. Till och med har dom ändrat mina kvällspass till dagpass, när jag skulle jobbat med henne. Ett himla trixande och fixande bakom min rygg känns det som. Det mår man ju inte bättre av direkt.

Nog om det.

Hur orkar man ja... Det är väl en dag i taget man tänker... Dagar blir veckor och veckor blir månader.... Och så går tiden.... Hur dåligt man än mår vissa dagar.

Jag är 30 och min sambo 38.

Vi får följas åt här. Det är ju ett bra stöd!

Ja det måste vara fruktansvärt att ha förlorat ett barn så, och sen kämpa och kämpa utan att det händer. Jag skulle bli arg.

Det är så orättvist!

Visst kan det säkert spela in med stressen och så. Helt övertygad om att det spelar in mer än man tror. I mitt fall är det säkert en stor bov, plus att jag har låg ämnesomsättning som tagit tid att få på rätt nivå och åkt berg-och-dalbana.

Men idag när jag kom hem och öppnade brevlådan låg det ett stort kuvert. Yes! Kallelse och en hög papper för vårt första besök på Sahlgrenska. Så jag hoppas att vi är igång snart, precis som ni.

Men så orättvist allt detta är. En del börjar med ägglossningstester inför första försöker att bli gravid och blir helt förkrossade när det inte gått vägen första månaden. Själv vet jag inte hur många månader jag försökt med sådana stickor. Jag har i alla fall lagt ner det nu. Inbillar mig att det också blir en stress och spärr.

När har du tid för besöket på Sahlgrenska? Jag ska dit den 6:e. Åsa Magnusson heter doktorn vi ska till.

Nästan lite nervös av tanken att det bara är en vecka kvar. Känns stort på nåt vis. Som början på nåt nytt. Spännande.

Ha det gott!

Jag önskar er alla ett stort lycka till! Jag förstår eran sorg över att det tar tid men snälla, ta inte ut det på era nära o kära. De vill ju inget

hellre än att ni ska få barn o de försöker skydda era känslor pga kärlek o respekt. Glöm inte de på eran resa mot barnen.

de flesta håller sin barnverketsad hemlig. . Om ni undviker alla gravida o inte klarar att glädjas kanske ni missar att gratulera någon som har varit igenom ett helvete pga barnlöshet. Sen när ni lyckas till ni nog att andra skall glädjas åt den lilla individ som bor i er kropp.