• Asams5

    avundsjuka, frustration, bitterhet, ilska, uppgivenhet

    Nu är det väl för sjutton vår tur!!!!

    Någon mer som känner igen dessa, inte så vänskapliga, känslorna? Känslorna som bubblar över i en nog så påfrestande situation av utredning och väntetider, under tiden som vänner får barn och blir gravida, som om det inte finns något mer naturligt i världen!

    Jag och min sambo har efter en utredning (som tog ett helt halvår) blivit helt frikända. Efter många påstridiga samtal har vi äntligen fått remiss för IVF (eller vad det nu blir för vår del). Borde få tid i December någon gång för första besöket. Då har det gått ett år sen vår utredning började. Och drygt ett år sedan som den fullständiga känslomässiga karusellen började.

    Trots att vi nu har remissen för vidare behandling är frustrationen och oron enorm, samtidigt som jag tar avstånd från vänner som får barn och gravida och isolerar mig mer och mer. Känns som jag tappar alla mina vänner. Ja, dom tar avstånd från mig med. Och jag är alltid sist att få veta om någon är gravid.

    Någon mer som delar dessa jobbiga känslor?

  • Svar på tråden avundsjuka, frustration, bitterhet, ilska, uppgivenhet
  • Dulcinea

    Jaaaa jag förstår precis hur du känner!!! Har försökt I ett år den här gången och inget händer!!! Börjar känna och tänka att varför ska något som är så naturligt för de flesta omkring en, att bli gravid och bära och föda barn, vara så oerhört ouppnåeligt för mig/oss???

    Så jäkla jobbigt är det och jag känner också att jag är avundsjuk, bitter och förbannad!!! Står I kö för IVF vid årsskiftet, vår utredning visade Inga fel men vi får hjälp ändå av andra orsaker.

    Kram   

  • Asams5

    Vad skönt med någon som befinner sig på samma plats i denna kamp. Vi borde få tid i december, och med det hoppas jag att vi är igång med IVF i början på nästa år.

    Det är så långt mina tankar går nu. Försöker inte tänka så mycket på "tänk om det inte går på första försöket, eller andra, eller tredje.... eller inte alls". Försöker tänka att vi har alla odds med oss, eftersom utredningen inte visar något avvikande.

    Vissa dagar går det bättre än andra!

    Vad visade er utredning? Har ni barn innan? Hur gamla är ni? Nyfiken bara.

    Kram

  • Dulcinea
    Asams5 skrev 2013-10-10 13:20:16 följande:
    Vad skönt med någon som befinner sig på samma plats i denna kamp. Vi borde få tid i december, och med det hoppas jag att vi är igång med IVF i början på nästa år.
    Det är så långt mina tankar går nu. Försöker inte tänka så mycket på "tänk om det inte går på första försöket, eller andra, eller tredje.... eller inte alls". Försöker tänka att vi har alla odds med oss, eftersom utredningen inte visar något avvikande.
    Vissa dagar går det bättre än andra!
    Vad visade er utredning? Har ni barn innan? Hur gamla är ni? Nyfiken bara.

    Kram
    Hej!

    Försöker också tänka precis som du, att man får ta en sak I taget. Ser fram emot IVF-försöket och tanker att eftersom vår utredning inte heller visade några fel så har vi ändå oddsen med oss. Min sambo har flera barn sen tidigare och vi har ett änglabarn tillsammans. Hon dog sent I min första graviditet och vi saknar henne varje dag. Andra gången gick det fort att bli gravid men det blev missfall I vecka 11. Nu har vi försökt I nästan ett år men blir inte gravida så därför har läkarna bestämt att vi ska få hjälp. Jag är lite över 30 och min sambo ca 10 år äldre.

    Det är så fruktansvärt mycket alltihop...ibland undrar jag hur jag orkar...

    Om ni ska få IVF runt årsskiftet précis som vi så kan vi ju följas åt här =)

    Kram       
  • Asams5

    Det får vi göra. Hoppas ju också att vi är igång runt årsskiftet.

    Idag är en sån där skitdag igen. Är så arg över situationen på jobbet just nu. Är nämligen kollega med min svägerska. Hon är tillsammans med min sambos lillebror, och hon är gravid! Och nu känns det som om alla gör allt för att vi inte ska jobba ihop. Till och med har dom ändrat mina kvällspass till dagpass, när jag skulle jobbat med henne. Ett himla trixande och fixande bakom min rygg känns det som. Det mår man ju inte bättre av direkt.

    Nog om det.

    Hur orkar man ja... Det är väl en dag i taget man tänker... Dagar blir veckor och veckor blir månader.... Och så går tiden.... Hur dåligt man än mår vissa dagar.

    Jag är 30 och min sambo 38.

    Vi får följas åt här. Det är ju ett bra stöd!

  • Dulcinea
    Asams5 skrev 2013-10-13 12:27:49 följande:
    Det får vi göra. Hoppas ju också att vi är igång runt årsskiftet.

    Idag är en sån där skitdag igen. Är så arg över situationen på jobbet just nu. Är nämligen kollega med min svägerska. Hon är tillsammans med min sambos lillebror, och hon är gravid! Och nu känns det som om alla gör allt för att vi inte ska jobba ihop. Till och med har dom ändrat mina kvällspass till dagpass, när jag skulle jobbat med henne. Ett himla trixande och fixande bakom min rygg känns det som. Det mår man ju inte bättre av direkt.
    Nog om det.

    Hur orkar man ja... Det är väl en dag i taget man tänker... Dagar blir veckor och veckor blir månader.... Och så går tiden.... Hur dåligt man än mår vissa dagar.

    Jag är 30 och min sambo 38.

    Vi får följas åt här. Det är ju ett bra stöd!
    Ja jag fattar ibland inte hur man ens hamnat i den här sitsen. Att ha förlorat vårt barn är något så fruktansvärt och något vi lever med varje dag. Det är tillräckligt jobbigt och att sen inte bli gravida igen efter att ha försökt ett år...och ändå visar tester att det inte är något fel på nån av oss och att vi har alla förutsättningar för att bli gravida igen. Fattar ingenting...så här lång tid har det aldrig tagit tidigare.

    Men jag antar att kroppen kanske inte är mottaglig när man bär på en sorg och har varit stressad under en längre period pga det.

    Lycka till i alla fall till dig...visst är det ett stöd att kunna prata med varandra...

         
  • Asams5

    Ja det måste vara fruktansvärt att ha förlorat ett barn så, och sen kämpa och kämpa utan att det händer. Jag skulle bli arg.

    Det är så orättvist!

    Visst kan det säkert spela in med stressen och så. Helt övertygad om att det spelar in mer än man tror. I mitt fall är det säkert en stor bov, plus att jag har låg ämnesomsättning som tagit tid att få på rätt nivå och åkt berg-och-dalbana.

    Men idag när jag kom hem och öppnade brevlådan låg det ett stort kuvert. Yes! Kallelse och en hög papper för vårt första besök på Sahlgrenska. Så jag hoppas att vi är igång snart, precis som ni.

    Men så orättvist allt detta är. En del börjar med ägglossningstester inför första försöker att bli gravid och blir helt förkrossade när det inte gått vägen första månaden. Själv vet jag inte hur många månader jag försökt med sådana stickor. Jag har i alla fall lagt ner det nu. Inbillar mig att det också blir en stress och spärr.

  • Dulcinea
    Asams5 skrev 2013-10-16 21:33:03 följande:
    Ja det måste vara fruktansvärt att ha förlorat ett barn så, och sen kämpa och kämpa utan att det händer. Jag skulle bli arg.
    Det är så orättvist!
    Visst kan det säkert spela in med stressen och så. Helt övertygad om att det spelar in mer än man tror. I mitt fall är det säkert en stor bov, plus att jag har låg ämnesomsättning som tagit tid att få på rätt nivå och åkt berg-och-dalbana.

    Men idag när jag kom hem och öppnade brevlådan låg det ett stort kuvert. Yes! Kallelse och en hög papper för vårt första besök på Sahlgrenska. Så jag hoppas att vi är igång snart, precis som ni.

    Men så orättvist allt detta är. En del börjar med ägglossningstester inför första försöker att bli gravid och blir helt förkrossade när det inte gått vägen första månaden. Själv vet jag inte hur många månader jag försökt med sådana stickor. Jag har i alla fall lagt ner det nu. Inbillar mig att det också blir en stress och spärr.
    Ja något som jag lärt mig är att det inte finns någon rättvisa i livet.

    Har även jag fått kallelse till Sahlgrenska och det känns väldigt skönt =)  När jag fick brevet fick jag känslan av att "nu är det verkligen på riktigt" och det var en häftig känsla. Äntligen får vi hjälp!

    Jag försökte också med ÄL-stickor men på SU sa de att om man tror sig veta ungefär när man har ÄL kan de bara vara ett ytterligare stressmoment. Så jag har lagt ner dem.

    Lycka till då med ert besök, vårt är bara några veckor bort! =)
  • Asams5

    När har du tid för besöket på Sahlgrenska? Jag ska dit den 6:e. Åsa Magnusson heter doktorn vi ska till.

    Nästan lite nervös av tanken att det bara är en vecka kvar. Känns stort på nåt vis. Som början på nåt nytt. Spännande.

    Ha det gott!

  • Dulcinea
    Asams5 skrev 2013-10-29 20:46:41 följande:
    När har du tid för besöket på Sahlgrenska? Jag ska dit den 6:e. Åsa Magnusson heter doktorn vi ska till.
    Nästan lite nervös av tanken att det bara är en vecka kvar. Känns stort på nåt vis. Som början på nåt nytt. Spännande.

    Ha det gott!
    Hej!

    Vi har tid nu på måndag den 4:e, ser verkligen fram emot det. Som du säger, det blir ju en upplevelse och ett steg i rätt riktning i alla fall.

    Ha det gott själv och lycka till!    
  • daxförnästa

    Jag önskar er alla ett stort lycka till! Jag förstår eran sorg över att det tar tid men snälla, ta inte ut det på era nära o kära. De vill ju inget

    hellre än att ni ska få barn o de försöker skydda era känslor pga kärlek o respekt. Glöm inte de på eran resa mot barnen.

    de flesta håller sin barnverketsad hemlig. . Om ni undviker alla gravida o inte klarar att glädjas kanske ni missar att gratulera någon som har varit igenom ett helvete pga barnlöshet. Sen när ni lyckas till ni nog att andra skall glädjas åt den lilla individ som bor i er kropp.

Svar på tråden avundsjuka, frustration, bitterhet, ilska, uppgivenhet