Kommer jag ha lätt att få ensam vårdnad?

Tyvärr är det inte alls lätt att få ensam vårdnad, och de skäl du har räcker inte.

Däremot tycker jag du ska se till att få hans umgänge fastställt så han inte bara kan dyka upp när han vill.
Om han inte litar på sig själv och verkligen lider av panikångest så är det väl bara bra att han avstår från att barnet själv över natt. Och inte är det väl nåt större fel att han tar med barnet till sin familj. De är ju barnets farföräldrar och fastrar och farbröder.
Finns ingen anledning att sätta barnet i stödfamilj för att inte han orkar. För du orkar väl? Jag uppfattar det så.
Men varför vill du egentligen ha ensam vårdnad? Det kommer inte att påverka hans umgängesrätt och kommer inte att förändra något.    

Om jag förstår saken rätt, så försöker du få fadern att ta mer ansvar, men nu när han inte vill det så vill du hämnas genom att ansöka om ensam vårdnad? Nä, det lär du knappast få igenom. Om du nu ändå tilltror honom så pass mycket att du skulle ÖNSKA att han tog mer ansvar och även hade barnet över natten så kan han knappast ha så stora brister att han inte är kapabel att vara juridisk vårdnadshavare. Det krävs mycket för att man ska missa vårdnaden. Betydligt lättare att få igenom noll umgänge för en olämplig förälder, än att bli av med den juridiska vårdnaden.

Ensam vårdnad får du svårt att få utifrån det du skrivit. Däremot bör du fixa ett reglerat umgänge

Jag förstår om du vill ha ensam vårdnad om det inte går att lita på att mannen dyker upp när han ska etc ifall det tex är papper som båda vårdnadshavare måste skriva på. Men det är nog inte tillräckligt med skäl. Kolla med mannen, kanske han till och med vill att du ska ha enskild eftersom han verkar tycka att det är så tungt. Han kan ju stå på papperet som barnets far hursomhelst och ha umgänge med det ändå, bara att han slipper ansvaret.

Det är inte skäl nog för ensam vårdnad, men jag undrar om du egentligen menar att du vill fastställa boendet och umgänget att vara i huvudsak hos dig? Det verkar du ju redan närmast ha.

Om pappan inte känner sig i skick att ensam ta ansvar för barnet så ska du vara tacksam över att han har den insikten och att han inte tar på sig mer än han mäktar med. Att han åker hem till sina föräldrar, syskon etc. är bra i det läget. Får han en panikångestattack så vet han förmodligen att han inte fixar barnet också och då finns andra som kan lösa det. Panikångest är fruktansvärt.

Använd inte det emot honom. Ta istället reda på vad du kan göra för att hjälpa till så att ditt barn får en bra relation med sin pappa. Uppmuntra pappan att söka psykolog-hjälp för sina problem istället om han inte redan har gjort det. Han är ju sjuk och inget blir bättre för någon för att du använder det emot honom. Tänk om du själv blev sjuk och inte kunde ta hand om ditt barn ordentligt för en tid. Hur skulle du då vilja att fadern agerade?

Vilken situtation! Det är svårt, mycket svårt, men försök att avstyr alla former av tjafs och bråk, du kommer bokstavligen gå sönder av stress för vare sej du vill eller inte så är du juridiskt tvingad att ha med den mannen att göra i ytterligare 15,5 år.

Det är en mycket lång tid och du kommer vara tvingad att fatta otaliga beslut tillsammans med pappan före dess.
Allt som har med bankärenden att göra, skolval, och så vidare.

Fungerar inte samarbetet mellan er, vilket det uppenbarligen inte gör enligt dig, och ni har så skilda uppfattningar om hur saker och ting verkligen ligger till med umgänge, omvårdnad och ansvar, så se till att ordna möten med familjerätten i din kommun (där barnet är skrivet) och få till samarbetssamtal.
Gör allt du kan för att få igång ett samarbete!

Tycker han att det är "för jobbigt", vägrar samarbeta, snackar skit om dig, inte dyker upp på familjerätts-mötena och så vidare, så biter han sig själv i svansen, och du kan då ha större möjlighet att få igenom ensam vårdnad vid senare skede (om några år), med detta som grund.
Då får även ansvariga på familjerättens möte höra hans åsikter om varför han tycker att en stödfamilj behövs,
och du har möjligheten att lägga fram din syn på hur han är som pappa och varför du upplever ert samarbete som svårt.

Om han dessutom ev missbrukar så har du all anledning att se till att du får stöd från någon "myndighetsperson" i kommunen, och även informera dagis om att så kan vara fallet så han inte hämtar barnet påtänd.

Om pappan har sån "föräldraskräck" vore det väl inte så svårt för honom att frivilligt avsäga sig vårdnaden. Han har ju ändå umgängesrätt. Har han inte vårdnad har han inte det ansvar som han fruktar och inte vill ta.
Tyvärr är det många som inte vet skillnaden på vårdnad och umgänge och tror att bara för att man inte ha vårdnad så får man inte träffa sina barn.

Vad gäller att din son blir sårad, så har det tyvärr inte med vårdnaden att göra utan umgänget. Enligt lag har båda föräldrarna 50% umgängesrätt vardera. Däremot är det inte alla som utövar den rätten. Vanligt är ju exempelvis att man har barn varannan helg etc.
Att få igenom en dom med annan umgängesrätt är väldigt svårt. Svårare än att få igenom enskild vårdnad.

Även om det skulle bli en dom med begränsat umgänge, så vad är det som säger att han då inte bangar ändå och inte dyker upp och alltså sårar sonen....

Min syster har gått igenom i princip detta. En biopappa som har problem med droger, inte dyker upp när han ska och inte är ett dugg intresserad av barnet. Det blev en vääääldigt lång rättsprocess. Pappan dök inte ens upp utan farmodern istället som även hon vittnade om drogproblem. Ändå blev det överklagande etc. för att äntligen få till enskild vårdnad för biopappan vägrade avsäga sig det frivilligt, även om han inte var intresserad av barnet.
Biopappan har fortfarande umgängesrätt, men den utövar han inte och träffar inte sitt barn mer än 1-2 ggr per år då barnet råkar vara hos farmodern när han kommer dit.
Barnet kallar honom inte ens för pappa utan tilltalar honom med hans förnamn.

Vad har du fått det där ifrån? Det är helt fel. Lagen är inte skriven som några rättigheter alls för föräldrarna, utan för _barnen_ och det finns inte ett ord om något 50/50. Så det är ingen rätt för en förälder som de inte utnyttjar. Att få till annat umgänge finns goda möjligheter till, allt beroende på omständigheterna och vad parterna yrkar.