ska man få träffa sin ex pojkvän/flickvän?

Fast för många så står det inte mellan nuvarande partnern och exet, utan sanarare mellan nuvarande partnerns kontrollbehov och sitt eget självbestämmande.

Jag skulle välja min man framför dom flesta människor i välden, men jag skulle inte ge upp mig själv för honom.   

Håller med Cornelia, för mig handlar det inte alls om det, om hurvida exet eller partnern är viktigast. Utan om att min självständighet och rätt att umgås med mina vänner är viktigare än att till varje pris skona min partners känslor. Om det inte finns uppenbara skäl, som att de beter sig illa t ex eller inte respekterar vår relation, skulle viljan att styra över vem jag får/ska umgås med betyda att det inte är rätt partner för mig.

Det finns ingen kompromiss i "du får inte träffa/umgås med XXX". Det är ju vad frågeställningen handlar om, inte om att man umgås flera timmar dagligen hit och dit (det gör jag inte med någon vän ö h t för den delen). Min partner är viktig för mig, men jag själv är ännu viktigare.

Om vår relation tar slut för att jag vidhåller min självständighet och min rätt att umgås med mina vänner så är det som sagt inte rätt partner för mig ändå. 

Jag tar inte för givet att det är en kontrollerande och svartsjuk partner, utan snarare en partner som av någon anledning har en annan inställning till förhållanden och relationer än jag. Om det beror på kontrollbehov eller något annat spelar egentligen mindre roll.

En "överdrivet hjärtlig kontakt" ingår för mig i att inte respektera den relation jag nu lever i, vilket jag angett som en "godtagbar" anledning att kritisera umgänge med exet. Men när inte sådana omständigheter finns så skulle jag inte "kompromissa" med att inte umgås med en vän bara för att denne råkar vara en tidigare partner _också_ .

Jag hävdar inte mina rättigheter konstant, och det är inte så att det aldrig kompromissas i vår relation.Tvärtom. Men vissa saker är inte kompromissbara, en "kompromiss" som innebär att jag får stryka en vän från mitt umgänge enbart baserat på att vi tidigare haft en parrelation  är ö h t ingen kompromiss. Att förvänta sig/begära av sin partner att stryka en vän för att denne beter sig illa på något sätt, eller att det finns välgrundad orsak att tro att man är mer än bara vänner, eller att man umgås så mycket och så ofta att det tar för mycket tid från partnern och familjen, är liksom en helt annan sak... men det gäller då vare sig man varit ihop med personen eller ej.

Denna frågan är inget problem i mitt förhållande, och var inte det i mitt förra heller, eftersom vi ser/såg på samma sätt på det.  

Jag diskuterar just umgås med sitt ex-ämnet, och samma tankesätt och inställning går inte att applicera på alla andra saker. Att man inte anser att man kan ställa vissa krav på sin partner betyder inte att man inte kan ställa NÅGRA krav, att vissa saker inte är öppna för kompromiss betyder inte att INGA saker är det. O s v. Du kan försöka få det till att jag propagerar för att "hävda sin rätt" och skita i vad partnern tycker i alla lägen och alla situationer om du vill, men det är inte det jag skriver.

"Fast då hamnar man i en debatt om exakt VAD man får ställa för krav på sin partner?"

Det kan man absolut diskutera om man vill, jag gör det dock inte i denna tråden som handlar om att umgås med ex.

Håller med Cornelia, för mig handlar det inte alls om det, om hurvida exet eller partnern är viktigast. Utan om att min självständighet och rätt att umgås med mina vänner är viktigare än att till varje pris skona min partners känslor. Om det inte finns uppenbara skäl, som att de beter sig illa t ex eller inte respekterar vår relation, skulle viljan att styra över vem jag får/ska umgås med betyda att det inte är rätt partner för mig.

Det finns ingen kompromiss i "du får inte träffa/umgås med XXX". Det är ju vad frågeställningen handlar om, inte om att man umgås flera timmar dagligen hit och dit (det gör jag inte med någon vän ö h t för den delen). Min partner är viktig för mig, men jag själv är ännu viktigare.

Om vår relation tar slut för att jag vidhåller min självständighet och min rätt att umgås med mina vänner så är det som sagt inte rätt partner för mig ändå. 

Jag förstår inte hur man kan bry sig så lite om sin partner att det är viktigare att såra någon än att kompromissa.
Då är man inte värd ett förhållande, ett förhållande är något fint man ska vara rädd om.
Vill man gå på om att man får göra vaaad man viiill så är man inte mogen för en relation.

Vill man vara ihop med en kille som tycker det är OK med ett klängigt ex?

Någonstans får man ju fråga sig om ens värderingar är kompatibla. Vill man ha ett liv ihop är det ju bra om man tycker lika i fråga om viktiga saker. Klängiga ex kan vara en viktig sak för vissa. Om inte killen tycker illa om det på riktigt, utan bara slutar träffa henne för att jag säger det - då tycker jag inte han är rätt för mig. Jag vill ha en som väljer rätt av sig själv. Inte för att jag talar om för honom vad han ska välja.

Exakt.

Vad roligt det är att se så många röster! :D

Fast jag tror inte det har att göra med att det är ett ex, jag tror dom flesta skulle ogilla att partnern höll kontakten med vem som helst hemlig, höll på smussla, och hade sexbetonade konversationer?