Hoppa av högskolan eller stå ut..?

Efter att ha vart mammaledig och bara haft ströjobb så bestämde jag mig för att börja studera. Har haft många tankar på vad jag skulle kunna tänka mig jobba som bl,a barnmorska, lärare eller öppna en egen affär. Nu i höst kom jag in på grundlärarprogrammet i Borås, tackade ja och var allmänt lycklig, nu börjar det hända grejer! Men redan första dagen slog mina drömmar i kras. Jag har svårt för att träffa nya människor, är rädd för vad dom tänker om mig och eftersom jag får pendla 6 timmar sammanlagt till skolan så orkade jag inte vara med på "nollningen", dessutom har jag en tvååring och sambo som väntar på mig hemma. Första dagen bildades det "grupper" i min klass. Jag klickade med en tjej eftersom vi hade samma intressen men hon valde att hoppa av. Dom senaste två veckorna har jag märkt att en tjej i klassen har något emot mig, så fort hon får möjlighet säger hon något nedlåtande till mig, så fort jag frågar något svarar hon spydigt, den här tjejen är även med i min studiegrupp. Även om vi har fått bra betyg på våra arbeten vi har gjort hittills så får jag höra "om du kanske hade sagt, skrivit eller gjort så här kanske vi hade fått ännu bättre betyg." Jag vet att jag är ganska smart, hade bra betyg när jag gick gymnasiet men hon får mig att tvivla ännu mer på mig själv och det jag gör. Dom senaste veckorna har jag haft ständig huvudvärk, fått gråtattacker och bara mått fruktansvärt dåligt. Jag har berättat för min sambo att jag inte mår bra i skolan, att jag är utfryst och jag skulle vilja säga att jag blir mobbad men han vill att jag ska stå ut och gå klart dom här 4 åren. Därför har jag slutat berätta för honom vad som händer. Jag vill hoppa av skolan och söka någon annan utbildning, närmare där jag bor, i vår. Men vad ska jag göra fram tills dess? Jag vill inte gå hemma och vara en börda som inte hjälper till med att ekonomin, men jag kan ju inte heller må dåligt varenda dag.. Jag är rädd för att min sambo ska bli arg för att jag ger upp, rädd för att mina föräldrar ska bli besvikna och för att mina vänner, som är duktiga och studerar och jobbar, ska se ner på mig som inte ens klara av att gå i skolan i en månad. Har ni vart i en liknande situation? Vad gjorde ni eller vad hade ni gjort?

sötare

Äldre 3 Oct 11:16

#1

Om du mår så dåligt så hoppa av. Gå in på antagningen och ansök nu innan de stänger ansökningarna. Tråkigt att du känner som du gör.

RöttÄrSött

Äldre 3 Oct 12:05

#2

Kan du inte gå klart denna termin och sedan byta? Kommer du inte in på något närmare så kanske du kan byta kurs inför våren på programmet du går? Nu vet jag inte vilka spärrar som finns numera på lärarprogrammet men tidigare kunde man läsa det mesta i vilken ordning man ville.

Vinterankan

Äldre 3 Oct 13:03

#3

Är problemet enbart det sociala eller själva studierna också? Om det bara är det sociala så tycker jag du ska prata med den kursansvarige för att se om du kan byta studiegrupp. Eller helt enkelt säga ifrån. Säger hon något taskigt så fråga henne varför hon säger taskiga saker, som blivande lärare borde hon jobba för inkludering och inte exkludering.

gavagai

Äldre 9 Oct 18:57

#4

Vinterankan skrev 2013-10-03 13:03:33 följande:

Är problemet enbart det sociala eller själva studierna också? Om det bara är det sociala så tycker jag du ska prata med den kursansvarige för att se om du kan byta studiegrupp. Eller helt enkelt säga ifrån. Säger hon något taskigt så fråga henne varför hon säger taskiga saker, som blivande lärare borde hon jobba för inkludering och inte exkludering.

Om du utsätts för kränkande behandling så ska du absolut ta upp det på utbildningen. Prata med någon du har förtroende för: en kursledare, en studievägledare, en studentrepresentant, studenthälsovården eller liknande. De ska kunna ta tag i problemet. Särskilt på en lärarutbildning borde man ha resurser att ta tag i sådant.

Maya94

Äldre 9 Oct 19:06

#5

cissimaria skrev 2013-10-03 11:13:09 följande:

Efter att ha vart mammaledig och bara haft ströjobb så bestämde jag mig för att börja studera. Har haft många tankar på vad jag skulle kunna tänka mig jobba som bl,a barnmorska, lärare eller öppna en egen affär. Nu i höst kom jag in på grundlärarprogrammet i Borås, tackade ja och var allmänt lycklig, nu börjar det hända grejer! Men redan första dagen slog mina drömmar i kras. Jag har svårt för att träffa nya människor, är rädd för vad dom tänker om mig och eftersom jag får pendla 6 timmar sammanlagt till skolan så orkade jag inte vara med på "nollningen", dessutom har jag en tvååring och sambo som väntar på mig hemma. Första dagen bildades det "grupper" i min klass. Jag klickade med en tjej eftersom vi hade samma intressen men hon valde att hoppa av. Dom senaste två veckorna har jag märkt att en tjej i klassen har något emot mig, så fort hon får möjlighet säger hon något nedlåtande till mig, så fort jag frågar något svarar hon spydigt, den här tjejen är även med i min studiegrupp. Även om vi har fått bra betyg på våra arbeten vi har gjort hittills så får jag höra "om du kanske hade sagt, skrivit eller gjort så här kanske vi hade fått ännu bättre betyg." Jag vet att jag är ganska smart, hade bra betyg när jag gick gymnasiet men hon får mig att tvivla ännu mer på mig själv och det jag gör. Dom senaste veckorna har jag haft ständig huvudvärk, fått gråtattacker och bara mått fruktansvärt dåligt. Jag har berättat för min sambo att jag inte mår bra i skolan, att jag är utfryst och jag skulle vilja säga att jag blir mobbad men han vill att jag ska stå ut och gå klart dom här 4 åren. Därför har jag slutat berätta för honom vad som händer. Jag vill hoppa av skolan och söka någon annan utbildning, närmare där jag bor, i vår. Men vad ska jag göra fram tills dess? Jag vill inte gå hemma och vara en börda som inte hjälper till med att ekonomin, men jag kan ju inte heller må dåligt varenda dag.. Jag är rädd för att min sambo ska bli arg för att jag ger upp, rädd för att mina föräldrar ska bli besvikna och för att mina vänner, som är duktiga och studerar och jobbar, ska se ner på mig som inte ens klara av att gå i skolan i en månad. Har ni vart i en liknande situation? Vad gjorde ni eller vad hade ni gjort?

Hej! Jag går också första terminen på grundlärarprogrammet, fast i Gävle. Jag pendlar 3 timmar per dag och går på Campus. Det är bara jag och någon till tjej som bor utanför Gävle, och det var jobbigt för mig med. Jag har också problem med nya människor och var inte heller med på nollningen. Så jag har valt att söka distansutbildningen istället. Prova göra det du också. Sista ansökningsdag 15 Oktober :)

Squirtle

Äldre 9 Oct 19:23

#6

Tråkigt att du inte trivs! Jag går också på Borås Högskola, men ett IT/Ekonomi-program, samt i året över. Studierna blir bara jobbigare längre in, och personligen hade jag nog hoppat av om det sociala fungerar så dåligt...

Att bara plugga i sig är jobbigt och med hänsyn till ditt långa pendlande, samt att du har familj att ta hand om, behövs verkligen vänner på skolan. Mina vänner i klassen hjälper mig att plugga, vi går ut och lunchar tillsammans och de gör att hela skolgången blir roligare. 4 år är för lång tid att "hålla ut"! Dessutom tickar studielånet (?) på, samt den gräns på 6 år som man får bidrag.

Om du vill ha en bra ursäkt, nämn pendlandet för de som du tror inte förstår den verkliga orsaken. Säg att du vill ha mer tid åt ditt lilla barn etc...

Verkligen så synd att det blev såhär! Men sök igen till våren/hösten, stor lycka till!

cissimaria

Äldre 11 Oct 12:32

#7

Har precis avslutat min 3 dagars vfu, ville se om läraryrket verkligen var något för mig och det kan jag ju säga att det inte är och det har inte blivit bra i klassen än. Studierna är inga problem för som som undra det, det är bara det sociala. Har hittat en utbildning till våren närmare där jag bor som jag har sökt till, MEN hur blir det med CSN? Någon som har koll? Har hört att jag inte får pengar nästa termin om jag hoppar av nu och inte tar alla poäng för den här terminen, och att jag blir återbetalningsskyldig för ALLT..

snedtak

Äldre 11 Oct 15:14

#8

cissimaria skrev 2013-10-11 12:32:14 följande:

Har precis avslutat min 3 dagars vfu, ville se om läraryrket verkligen var något för mig och det kan jag ju säga att det inte är och det har inte blivit bra i klassen än. Studierna är inga problem för som som undra det, det är bara det sociala. Har hittat en utbildning till våren närmare där jag bor som jag har sökt till, MEN hur blir det med CSN? Någon som har koll? Har hört att jag inte får pengar nästa termin om jag hoppar av nu och inte tar alla poäng för den här terminen, och att jag blir återbetalningsskyldig för ALLT..

Det går mycket rykten. Allt går att läsa på CSN:s hemsida, det gäller bara att hitta det.

Om du avbryter dina studier ska du meddela detta till CSN direkt. Då kommer dina återstående betalningar att frysas inne. Eftersom man får pengarna i förväg kan det hända att du måste betala tillbaka lite av det du redan fått.
Exempel: Du avbryter dina studier i v. 40. Om du fått pengar utbetalda i v.38 för perioden v.38-42 kommer du behöva tillbaka hälften av pengarna.

För att få fortsatt CSN nästa gång man söker ska man ta en viss andel av sina poäng. Första gången man studerar på högskolenivå är det 62,5% av de poäng som man har fått studiemedel för som gäller. Om man får CSN för en termin om 30 hp behöver man alltså ta 18.75 hp. Har man avbrutit sina studier tidigare är det 62,5% av de veckor som man har fått CSN för som gäller.

Faber

Äldre 11 Oct 15:50

#9

Det är en stor omställning att gå tillbaka till skolan, jag föreslår att du ger det lite tid. Åtminstone terminen ut. När det gäller hon som klagar, sådana finns det i varje klass och på alla arbetsplatser. Se om du kan byta grupp ifall det blir ohållbart. Så länge läraren är nöjd med ert arbete begriper jag inte vad hon gnäller för. Är det dessutom bara hon och inte resten av klassen så skit i henne.

*Politiskt korrekt sidfot*

Hoppa av högskolan eller stå ut..?

INNEHÅLL