hej:) som du säger själv kanske det inte behövs någon etikett? Jag skrev en ny tråd precis efter dig i detta forum där jag säger att jag är bi. Men redan nu ångrar jag mitt val att sätta mig själv i ett fack, FUCK FACK. Jag har ingen aning egentligen mer än att jag letar efter en tjej men har precis som du haft pojkvänner och ett X antal känslolös ligg, små flirts etc.
hur gammal är du och vart bor du?
Shit vad du sätter ord på precis mina tankar! Jag känner mig ibland rätt asexuell, även om jag gillar sex är det inte en nödvändighet. Att jag numer söker en tjej är precis för de egenskaper du nämner.
Och jag förstår även att man för sin egna skull vill veta vem man är men jag har insett att det nästan är omöjligt. Du kommer hinna ändra dig hundra gånger om under en livstid, varesig det handlar om att du gillar ost idag men inte om 1 år eller om du idag är förlovad med en kille men har skaffat barn med en kvinna om 5?
Jag tror det viktiga är, när man är "unga&osäker", att hitta sin grund. Att oavsett alla dessa frågetecken faktiskt vara nöjd och stolt över sig själv. Att ANDRA inte får rubba. Att känna stoltheten och nöjd i NUET kanske kan få dig och mig och alla andra att faktiskt strunt i att leta efter svar som kommer efter tiden (vad du gillar och tycker om just då) och att det sedan är helt okej att faktiskt ändra sitt svar.
HMM, hoppas du hängde med där...
Ohja! Vi känns väldigt lika och jag gillar verkligen din input. Det får mig att verkligen tänka och känna efter. Förresten måste jag bara skriva in ett citat jag läst i Mia Törnbloms bok: SJälvkänsla:
"Att inte befinna sig i nuet är ju som att ha ena foten i framtiden och andra i det förflutna (föreställ dig detta i ditt huvud) och därmed PISSA på nuet" (något i denna stil var det iaf!)
Jag har verkligen skitsvårt att befinna mig i nuet eftersom jag inte vet vart fasiken jag ska. Jag tror ju att jag nu bestämt mig för att leta efter en tjej, det känns väldigt bra när jag tänker på det men samtidigt känner jag mig jävligt desperat eftersom jag vill veta om det är så eller inte... jag är liksom så himla ivrig. Och i all iver över att fundera på vad framtiden erbjuder faller jag istället tillbaka i det förflutna där jag tänker på mitt senaste förhållande och kan sakna det som fan, helt plötsligt får jag fram mysiga minnesbilder och tänker på hans kropp... ååh suck liksom!
Jag vet faktiskt inte om lösningen är att sätta etikett? Jag vet inte om jag skulle klara av det... jag vet inte vad lösningen är...
Jag skulle bara vilja träffa NÅGON (hen) och att känslorna infinner sig, att VI tillsammans får förhållandet att fungera..Alltså nu tappade jag fokuset helt kanske... Jag är också så himla rädd för att typ bli medlem på en dejtingsida för att hitta en tjej, gå på gayklubb, flirta IRL med en tjej or whatever och sedan att det kanske inte allste känns rätt. Sedan är jag rädd att människor runt mig kanske bara tror att det är en fas, att jag är experimentell men det är inte sexet som är huvudsaken riktigt utan jag tror bara att jag tillsammans med en tjej skulle få ett bra förhållande. MEn nej, nu slutar jag skriva. Vet inte vad jag kommer fram till. Jag är 22 btw.
Hahah ! :D underbart! Jaså? Mia är gay alltså, hade ingen aning. Men alltså gay inte bi? (pallar inte googla) Jag tycker väldigt mycket om hennes bok om självkänsla, har väl liksom gått till grunden hos mig själv och självkänslan är ett problem hos mig så att läsa (eller faktiskt lyssna på) boken i somras blev en självklarhet. Sen tycker jag att de flesta ”personlig utveckling”’s böcker påminner om varandra, det är bara uttrycket som skiljer sig åt och vi människor tar till oss information på olika sätt. Mia förklarar dock så att jag förstår så på det viset är jag nog ett fan av henne och kanske nu lite extra då hon gillar tjejer… ;)
Nej, jag har nog inte känslor kvar för denna kille.(såklart gillar jag honom då han är en del av mitt liv ,han vet mycket om mig(långt ifrån allt dock) och han är en fin person etc) Det är snarare saknaden av känslan det innebär att vara involverad och lite såhär ”du vet inte vad du haft förrän du förlorar det” (att man uppskattar det i efterhand, återigen att leva i nuet.. kanske skulle jag njutit mer av förhållandet när känslorna för varandra fanns där?!?!) och just nu när jag är 100% singel känns saknaden av närhet mer påtaglig (såklart!) vilket bara får mig att sakna det som fanns tillgängligt förr. Också den där bekräftelsen, att någon saknar en, att man har någon speciellt att tänka på och längta till. Det är egentligen rätt objektiva känslor som bara inte är uppfyllda just nu och som jag helst skulle vilja se att en framtida tjej fyller upp…
Det där med den perfekta partnern, ja det är vad jag vill ha! Instinktivt känner jag mig mer glad och tillfredställd när jag tänker mitt liv tillsammans med en tjej. Att vi två av samma kön förstår varandra bättre vilket jag tidigare saknat och att det här med sex gärna får vara asbra (såsmåning om, det växer ju fram) och samtidigt kanske vi tjejer inte har samma sexdrift som killar har (ytterligare: bättre förståelse för varandra). När jag tänker efter kan det nog vara så att jag inte riktigt ”gillar killar”*, det känns som att jag kan dem utan och innan och DEM är ingen utmaning för mig. Det är nog lite det som stör mig faktiskt. Utan att blotta mig för mycket här i ett öppet forum har jag större(och senaste) delen av mitt liv omgett mig av mycket killar/män och ju mer jag tänker på det så känns det inte som att jag passar med en kille. HMM känner mig ute på djupt vatten nu… hoppas du förstår mig rätt... Vill dock poängtera att det INTE är pga av dåliga erfarenhet där dem varit otrogna, våldsamma eller elaka som skapat dessa tankar.
Det känns som att din snopp-fråga är en kuggis… blir lite nervös!! Det är som om att jag svarar ”JA” = låtsas bi/gay och om jag svarar att ”NEJ snoppar är vidriga” = jag är bi/gay på riktigt. Är detta frågan som ger svar på vilken etikett du sätter på dig och mig? ISF vad tycker du själv? Jag tycker att det är beroende på vem snoppen sitter på… 
(svarade dock på snoppfrågan innan jag skrev utlägget om att jag ”inte gillar killar”…)
Återigen, hoppas du hänger med i det jag skriver. Du förstår inte vilket virrvarr detta skapar imitt huvud men jag tror (VET) att det är nyttigt!! Kram på dig!
OCH ser nu att du lagt till en fråga angående hur jag kom på att jag var/är gay.. (ska försöka svara på detta i ett nytt inlägg strax... känner mig något mosig i huvudet efter mitt utlägg här ovan..) BTW gillar att vi nu gått från att säga bi --> gay.
Hur jag kom på att jag gillar tjejer? Tja, som jag skrev i min egna trådstart så var ju min första erfarenhet intimitet med min dåvarande bästis i femman-sexan. Sedan med min bästa vän i nian ”hettade” det till ett par gånger (även om jag här i efterhand kan säga att jag nog var ”kär”/förtjust i denna tjej). Anledningen till att jag inte förstod att det då var att det inte fanns som ett alternativ att vara kär i en tjej. Man blir ju tillsammans med en kille så man kan skaffa barn och passa in i mallen…Sedan skaffade jag min första kille och när det tog slut fortsatte jag i samma hetro-anda med undantag för ett par fyllestrul(vänskapliga dock) med tjejer och det var nog inte förrän för typ 1,5år sedan(som jag konkret minns) då jag var på ett gruppträningspass och fick rent ut sagt kåtslag på instruktören som jag fick min första ordentliga upplevelse av att jag gillade tjejer. När jag sedan började tänka efter har jag alltid spanat lite extra på instruktörstjejerna. Vissa faller mig mer i smaken än andra såklart… Fastän jag kände denna känsla så förstod jag väl inte riktigt ändå… jag trodde liksom inte att jag ”var sådan” men ju mer jag tänker och tänkt på det.. säg senaste 5 månaderna känns det mer självklart. Har även bytt blickar med en tjej på jobbet och spanar in tjejer mer än killar och ja.. lite så är det väl..
kolla din inbox:)
Bra!:) ska vi byta mejl?