hur mycket offrade ni? hjälp :(

Man förlorar det man ger bort, så simpelt är det ju. 
Vad händer om du inte längre accepterar att du slutat med fotboll och hästarna och börjar igen? Hur skulle han reagera på det tror du? När han slutar jobbet kan han ju ta över någon/några kvällar i veckan (vilket ju är fullt normalt att han skulle göra) så du kan få ha nån fritid. Det är inte som att du begär att han tar ner månen åt dig. 

Offra? Jag som trodde att relationer skulle ge livet nåt!?

Jag offrade inget alls. Jag fick däremot en underbar man, en underbar dotter och ett liv jag tycker väldigt mkt om.

Har du pratat med din sambo om det här? Skulle han kunna gå ner i arbetstid? Ändra arbetstider? Hur skulle det isåfall påverka er. Vad är anledningen till att dom äldre barnen inte är på fritids öht? Hur är det på helgerna? Kan han ta ert barn/sina barn då, så du får lite egentid? Skulle du orka med att tex rida en kväll i veckan?, för han är ju hemma, så han kan ju ta hand om barnet/barnen då.

Ni måste försöka hitta en balans där ni båda kan känna er nöjda med förhållandet och livet. Ibland måste man prioritera bort saker för annat. Tex du kanske inte kan hålla på med både fotboll och ridning, men om ni pratar om saken kanske du kan göra en av sakerna? Bara för att ta ett exempel.

Jag har inte offrat något. I en relation som mår bra så vill man inget hellre än att partnern ska må bra. Vi köpte en gård för att jag hatar att bo i lägenhet. Min sambo köpte häst till mig när jag sa att jag saknade hästlivet. Min sambo ger mig mitt drömbröllop för att han tycker att jag förtjänar det bästa.. Inte för att jag ber om det. På samma sätt så gör jag gärna allt för att göra honom lycklig. Jag ger honom frukost på sängen när han är trött, ger honom ett barn för att han önskar det och köper dykutrustning när hans gamla är trasig och han inte vill unna sig det själv. När båda tänkter på det sättet så behöver ingen offra något eller känna sig åsidosatt. Äkta kärlek får livet att bli bättre, varje dag! Sen hjälper det nog otroligt mycket att vi har samma drömmar, värderingar och framtidsplaner ( och inga barn eller äktenskap sedan tidigare relationer)

Jag har inte offrat något. Att leva med min man är en tillgång.

Prata med din sambo.

Här är en till som inte har offrat något. Jag investerar.
Självklart har jag fått ge med mig på vissa punkter. Jag kan tex inte köpa en bil utan att prata med partnern. 
Den dagen jag känner att jag offrar delar av mig själv är den dagen jag håller på att förlora mig själv i någon annan.
Ni kanske inte är rätt för varandra helt enkelt? 

Jag har inte offrat ett smack! Inte min man heller, det sa han själv nu när jag frågade. Vi har en ettåring. En relation enligt mig är något man är i (förutom kärlek då) för att man ska dela livet med någon så man själv slipper att alltid vara 1000%, man delar 50% med denna människa och får en massa positiva saker utav det, som mindre stress och en massa laddad energi.

Offrat och offrat.. jag har flyttat från min stad och mina vänner, vantrivs fortfarande efter 2 år. Har växt upp bland killkompisar, men har bara en kvar idag för att jag märker att dey blir jobbigt för honom. Vi ska ha barn före giftermål;, vilket jag aldrig velat, äktenskap först sen barn. Iom att jag blev gravid kam giftermålet vänta. Jag ser inte detta som att offra utan kompromissa för att hitta en balans i sitt nya liv.

Det här med barn och värderingar måste man nog prata igenom först hur man vill ha det innan man flyttar ihop och skaffar barn.

Jag önskar jag kunde se de så som ni andra ser det! Min sambo är min bästa vän och jag älskar honom verkligen. Men hans jobb går nog i första hand,han jjobbar 9-18 alla vardagar å varannan helg 10-3. Den helgen vi har hans barn är han ledig och då är det oftast hans hobby som kommer i första hand (folkrace). Och de är för att JAG vill att han ska ha roligt å göra saker men han ser de inte som jag ser det! Önskar oxå att han ville ge mig ett himelskt bröllop för det är vad jag vill (han vet det) men för honom är inget giftemål prio 1. Att JAG ska kunna ha mina hobbys/fritid/egentlig de tror han nog att jag har under dagarna då jag är hemma! Alltså, han är självisk men han är ändå den personen jag vill leva med! Innan vi träffades förklarade jag tydligt för honom att skaffa barn gifta mig och köpa hus det var de jag absolut ville göra i mitt liv och jag frågade honom om han kunde tänka sig göra allt dehär igen eftersom han har två barn har vart gift (inte seriöst enligt honom) och har haft minst tre hus med exet. Han sa att han skulle kunna göra allt igen med mig. Då fick han en chans å vi blev förälskade. Nu börjar allt avta. Han vill inte ha fler barn hus är inget han önskar å gifta sig ligger långt ner på hans lista. De känns som att han lurat mig. Han älskar mig han säger de ofta och han skämmer bort mig med bilar tex, hans stora intresse. Men kärleken då? De han lovat mig? Jag "offrade" mina hästar mitt stora intresse till fotboll var riktigt duktig och hade jäkligt kul. Han har sitt drömjobb han bor som han vill, han har sin hobby och får skruva å meka med sina bilar på sin fritid.

I mina öron låter det som att ni har helt olika mål i livet.
Ni borde ha ett allvarligt snack, eller fyra.

Om han är helt säker på att han inte vill ha fler barn, bo i hus etc så måste du ta ställning till om det är ett sådant liv du vill leva. Kan du vara lycklig tillsammans med honom utan detta? Om inte, är han redo att ge med sig för att göra dig lycklig?
 

Du får helt enkelt prata igenom vad du vill med din man, återta det viktiga du tycker du har offrat. Hans reaktion och er gemensamma hanterande av att ordna en bättre tillvaro för dig utvecklar förhoppningsvis er relation eller visar dig mer av hans "inre".

man ska inte offra saker. vissa saker kan man dock bli nödgad att lägga på is under perioder.

Göta spontana saker med en 3månaders?

Han är för gammal för dig. Vrf valde su att skaffa barn så tidigt , innan du levt?