HJÄLP! Vad kan jag göra när pappan vägrar att samarbeta?!

Svår situation.
Hur gammalt är ditt barn?

Jag förstår att det är jobbigt, känner delvis igen mig.

Tips kan vara att tänka på att det faktiskt är tidsbegränsat. Om barnet går i mellanstadiet nu så är det bara några år kvar till högstadiet när det är fullt rimligt att barnet själv får bestämma en hel del. T ex var barnet ska träna. Ta ett halvår i taget så går åren rätt snabbt.

Försök arbeta för att ni ska ta hänsyn till vad BARNET vill. Inte vad du eller han vill.
Och kan ni inte bestämma att den som barnet ska till hämtar? Eller tvärtom? Bara ni har ett utgångsläge att utgå ifrån så ni slipper diskussion om det varje gång?

Jag förstår... inte roligt alls!!

Är träningen viktig för sonen? I så fall kanske det här är en sådan fråga där du får backa upp honom? Och stå ut med att ta alla kostnader och resor själv? Om du har möjlighet förstås. Kanske någon släkting/kompis kan hjälpa till, någon på träningen som han kan åka med ibland?

Det är ju inte alls rättvist eller så som det bör vara. Men om du har möjlighet till det så avväpnar du pappan för den här gången. Och visar sonen att hans vilja visst räknas.

Vad är viktigast för dig i det här fallet, att du får rätt mot pappan eller att din son får träna där han vill?

Ta ett djupt andetag och tänk på att det är tidsbegränsat (om din son går i mellanstadiet är han åtminstone 10 år och om max 8 år är han myndig). Och fundera över vilket som är ditt minst dåliga handlingsalternativ.

Och du... föräldrar som du som finns där för sina barn är guld värda för barnen! Du står för en trygghet för din son som hans pappa inte gör.

Jag förstår. Ibland kan man inte. Tid och pengar begränsar vad man kan göra.

Men det du har gjort är ju ändå att visa ditt barn att du respekterar barnets beslut. Ni har tillsammans hittat en lösning som inte är den bästa men som ändå kan fungera.

Bra jobbat tycker jag!

Jag ska försöka förklara som jag uppfattar det. TS du får rätta mig om jag har fel.

TS har uppfattningen att samarbetet med pappan fungerar dåligt och har en längre tid försökt förbättra samarbetet med pappan. TS har föreslagit samarbetssamtal där pappan gick på ett samtal men avvek innan samtalet var slut och vägrar nya samtal.

Barnet vill träna på ett visst ställe. Det är viktigt för barnet uppfattar jag det som, ingen nyck eller något som TS pratat i barnet. Barnet går i mellanstadiet och min uppfattning som verkar delas av TS är att barn i den åldern ska inte få styra själva allt i livet men förtjänar att lyssnas på och tas på allvar och att man gör vad som går för att barnet ska få göra saker som de verkligen önskar att få göra.

Pappan delar inte den uppfattningen utan tycker att han ska bestämma utan hänsyn till barnets vilja om och var barnet ska träna på pappans veckor.

Dvs konflikten är egentligen mellan vad barnet vill och vad pappan vill.

TS vill att de ska samarbeta för att barnet ska få möjlighet att träna där barnet vill. Pappan vill inte det utan vill att barnet ska göra som han säger.

Så egentligen... i det här fallet... nä det kanske inte handlar om samarbetssvårigheter. Utan om skillnad i uppfattning om huruvida barnets vilja är viktig?

Kanske TS tänker sig att om samarbetet fungerade bättre så skulle pappan lyssna när TS förklarar att barnet verkligen vill träna där, att det är viktigt för barnet, och böja sig för barnets vilja (obs INTE TS vilja)?

Jag är ledsen men jag förstår inte vad barnets folkbokföring har med saken att göra?? Barnet bor varannan vecka hos föräldrarna.

Ska man hårddra det - Föräldrarna har gemensam vårdnad och barnet bor varannan vecka. Barnet går i skola på pappans ort och TS skjutsar och hämtar vid skolan VARJE dag varannan vecka. Är det då helt orimligt att barnet har EN aktivitet på TS ort dit pappan skjutsar och hämtar varannan vecka?

Och återigen. Det är inteTS som önskar aktiviteten. Det är BARNET.

Då förstår jag hur du menar men det du skriver om folkbokföringen stämmer faktiskt inte. Barn som bor varannan vecka har två hem. Det stället där de är folkbokförda är inte mer hem än det andra stället.

Det har till och med diskuterats att ändra på regelverket så att barn som bor varannan vecka hos sina skilda föräldrar ska kunna vara folkbokförda i båda hemmen.

Nej TS kan inte kräva att pappan ska göra någonting. Där är vi överens. TS har ingen rätt att kräva att pappan skjutsar. Men TS önskar att pappan skulle lyssna på barnet och respektera barnets vilja. Om det är praktiskt genomförbart att TS skjutsar till och från skolan varje dag sina veckor så verkar det inte helt orimligt att pappan skulle kunna skjutsa till och från en aktivitet en gång i veckan, det verkar inte direkt vara 50 mil emellan. Så TS önskar att pappan skulle lyssna på barnets vilja. Det är ingen 3-åring som fått en idé i huvudet utan ett barn på mellanstadiet som önskar sig en aktivitet.

Hej "?"
Jag fattar inte, på vilket sätt skiter TS i lagen?

Vad skönt att du ändå har barnet folkbokfört hos dig. Mitt ex har barnen skrivna hos sig just eftersom han bor kvar i vår tidigare gemensamma bostad och det gör att jag missar en hel del av den info som skickas till barnets folkbokföringsadress för att han "glömmer" att meddela mig.

Jag tror det är svårt om man inte varit med om separationer där psykisk misshandel förekommit att riktigt förstå hur det fungerar.

Men jag tycker det var en bra idé som någon framförde att kolla upp om kanske barnet skulle byta till en skola på din ort i högstadiet. Att kolla vad det finns för möjligheter till det, vilka skolor som finns och om det är bra, och så höra med barnet vad barnet vill. Det är ju många som byter skola till 7an och klasser och gamla samhörigheter slås ju ofta sönder då.

Var bor farföräldrarna?