"Leka familj"?

Oj, svårt! Jag förstår hur du känner det. Otacksamt. Om jag tänker lite fritt kring ditt dilemma...så får du plocka det du gillar :)

Om jag var du... jag tror att jag skulle försöka sortera upp tankarna. Vad i det hela som är vad.

Du har ju rätt i att det kan skicka barnet fel signaler till exempel.
Hur kan man undvika det? Kanske genom att ni träffas allihop och fikar? Det kan vara ett sätt att reagera på barnets önskan. Pappan förklarar att nej, det blir ingen mer sådan fikaträff men istället skulle vi kunna träffas tillsammans med x, alla fyra (kanske inte småsyskonen, det kanske blir för rörigt och ni förlorar fokus på barnet?) och prata?

Eller... om du kan hitta den känslan i dig så accepterar du barnets önskan och "godkänner" att de träffas. Mamma och pappa är ändå alltid just det för en liten 7-åring. Det betyder inte att barnet inte uppskattar dig och det du gjort. Utan att mamma och pappa är betydelsefulla på ett annat sätt.

Vad tycker din sambo?

Tack för dina tankar! Jag vet faktiskt inte vad min sambo tycker, jag har inte frågat honom. Jag hörde dem prata om att h*n ville att de skulle fika tillsammans igen ("du, jag och mamma") och han sade "visst, det kan vi väl göra". Jag tror inte ens han reflekterar över att det kan kännas konstigt för mig. 

Jag känner barnet ganska väl efter att ha bott ihop i fyra år så jag vet att h*n vill ses på dessa fikastunderna för att det känns mysigt när de är tillsammans som en familj. Det i sig skulle väl kunna vara harmlöst om det inte vore för faktumet att h*n verkligen behöver hitta en trygghet i att familjen ser ut som den gör istället för att drömma om att det ser ut på något annat vis. Förstår du hur jag menar? 

jag tror barnet kan förstå att det är pappan och du nu, pappan får se till att förklara att det inte kommer vara aktuellt att han och mamman blir ihop igen. Att barnet uttryckte en sån önskan kan man nog förstå. Säkert många fler barn som tänker så utan att våga yppa det så jag tänker att barnet kände sig så pass trygg i att säga det är en bra sak. 

iom att ni är tydliga med detta, borde pappan och exet kunna ses och fika med barnet nån gång ibland utan att det betyder att barnet "tror nåt". Att ni kan fika alla 4 är också en jättebra ide.
jag och mitt ex fikade med våra barn i våras efter skolavslutningen tex och det tror jag barnen tyckte var väldigt bra.  De ser att vi är sams och att det inte finns nåt surt.

Ja, alltså, jag förstår ju att h*n skulle tycka att det var härligt om h*n kunde bo ihop med båda sina föräldrar och att h*n inte tänker så långt som att det skulle innebära att jag och hennes halvsyskon skulle flytta. Det är en situation som aldrig kan bli optimal för barnet eftersom h*n alltid saknar en av sina föräldrar. 

Jag hade kanske haft lättare att känna mig ok med deras träffar om det inte vore för faktumet att vi just håller på att ta oss ur en skitjobbig period och barnet är ganska bräcklig i sitt känsloliv. Känns dumt att äventyra något genom att h*n ska gå runt och vilja foga ihop sina föräldrar igen för att hon fått en försmak av det under fikorna.  

Om barnet vill ha en sådan fikaträff hade jag gått med på det, förutsatt att man pratat igenom att det inte kommer att bli mamma och pappa igen. En del barn tycker det är viktigt att mamma och pappa kan umgås tillsammans efter en separation och kanske är det en trygghetsgrej för barnet just nu att kunna se det.

Det är ju inget personligt mot dig, men "mamma" och "pappa" är alltid just "mamma" och "pappa" för barnet.

Jag tycker du ska vara glad att de kan träffa,och att mamman har stöd av pappan. Detta att de kan träffas tillsammans gör nog mer för flickan än att hålla dom isär så att flickan inte ska inbilla sig att de ska bli tilsammans igene.

Om du verkligen bryr dig om flickanså låt henne umgås med båda sina föräldrar ibland, jag tror dom alla tre behöver det, och det gynnar alla inblandade.

Dina egna känslor fårstå åt sidan, det vikigaste är att flicka är trygg och det är hon om mamma och pappa mår bra och kommer överens.

Om det är så att båda gått vidare, så tror jag det inte är några problem med att träffas på det sättet. Men jag uppfattar det som att mamman inte har gått vidare, utan vill ha tillbaka mannen och då skickar det nog rätt konstiga budskap till barnen

att säga att nej, det blir inga såna träffar mer med mamma och pappa kan möjligen uppröra barnet ännu mer så om det just nu är en känslig period skulle jag nog tycka det är bra med en sånt träff. Däremot ska man väl inte göra det i "tid och otid" utan det får bli en speciell grej som bara är ibland. 
Jag har svårt att tro att nåt barn tror att de ska "foga ihop mamma och pappa" igen, speciellt inte sen ni har gemensamma barn nu.  

Men vad tror du... om att pappan pratar med barnet om detta? Väljer ett bra "prat-tillfälle" och sätter sig ner och säger "du jag har tänkt på en sak" och så tar upp just detta att mamma och pappa ju inte kommer att bli ihop igen för att mamma och pappa inte vill det och för att pappa lever med dig och era barn nu? Att ni har ER familj nu, pappan och du och barnet och småsyskonen. Att han och mamman kan fika ihop som föräldrar men inte är kära och inte vill bo ihop.

Om ett sådant samtal skulle funka så minskar man ju risken att barnet tar fikastunden som ett tecken på att mamma och pappa ska bli ihop igen?

Men om det efter samtalet känns som att barnet verkligen önskar att föräldrarna ska bli ihop igen så tycker jag kanske inte att fika med barnet och föräldrarna är riktigt rätt just nu när ni är på väg ur den jobbiga perioden. Kanske man kan skjuta på det i så fall, bestämma att jo vi kan gå och fika någon gång men att det kommer att bli i framtiden, i vår eller sommar eller nåt?

"ag förstår att det är mysigt för barnet att sitta och "leka familj" med sina föräldrar men känner dels att det ger barnet fel signaler om hur barnets familj ser ut och dels gör det att jag känner mig lite otacksamt behandlad med tanke på att det i princip är jag som har lagt ner det största jobbet på att få h*n trygg igen. 

Det känns lite som att det är fint att jag vänder ut och in på mig själv för att skapa en trygg punkt i barnets liv men nu när allt äntligen flyter på igen så ska det mysfikas med föräldrarna och låtsas som om det inte är mammans fel att h*n mådde dåligt från början. "

Du får nog sluta släppa dig själv, det låter lite som att du vill vara mamma till barnet och blir stött för att hon nu har barnet och barnet vill träffa mamman och pappan tillsammans. Har det varit struligt med m,amman är det inte så konstigt att vilja ha med sin trygga förälder också.
På vilket sätt kommer du in i bilden? Du är inte barnets mamma, däremot kan du vara en viktig vuxen för barnet men du verkar inte nöja dig med det utan blir stött.