3åring som kanske har NPF, behöver råd.

- Lita på dig själv i nuläget. Tror du det fungerar med bok, prova det. Barn är olika och det är svårt att ge råd utan att träffa er. Min dotter skulle aldrig i världen gå med att läsa bok när andra busar (ureds för ADHD).  Däremot skulle hon nog klara en sångsamling även om hon hade varit den som hade svårast att sitta still.

Men några ideer.
- Be personalen säga till alla barnen 5 min innan
- Sångssamling samma tid varje gång.
- Sångsamligen börjar med en rörelselek så omställningen blir succesiv.
´-Han kommer först / sist till samlingen.
- Han sitter bredvid lugna större barn.

Med er diagnoshistoria låter det som att han borde utredas. Vad är skälet till att BUP säger nej. Är det åldern eller brist på symtom.

Men du, det är ju strålande att förskolan gör insatser. Vi har tvärt om med vår dotter, hon har diagnoserad språkstörning med förskolan lägger typ inga extraresurser på att förbättra läget.
          

      

Tack för svar, bup säger nej för att han är för liten, jag ringde när han var 2år och 9månader men fick till svar att barn under 3år utreder vi inte. Frågade då om de utreder om jag återkommer efter 3månader men nej de utreder mycket sällan barn under 6år, hon hade aldrig varit med om att de tagit emot en 3-4åring då är det bvc man hänvisas till.

läkaren på bvc som vi träffade gav ny allergimedicin men sonen blev personlighetsförändrad på det så det avbröt vi. Var förskolan som såg och slog larm, jag såg också men de märkte störst skillnad. Då sa läkaren att det är föräldraorsakat och skickade oss till psykolog, som jag ändå hade bett om att få träffa.

psykologen fattar inte alls varför läkaren skrev remiss hon tycker jag gör ett bra jobb men har för dåliga kunskaper om npf.

Ja det är fantastiskt att förskolan gör något, hans gamla avdelning var bra men de såg inte svårihgeterna, nu gjorde de om så alla 1-5år blev små och stora barn så han hamnade på en 3-5års avdelning och där hade de sett saker även när sonen gick på andra avdelningen men "vi la oss inte i för vi visste inte vad de andra personalen sett".

Men de hade reagerat på att han alltid lekte själv och har svårt för nya miljöer. Så där har de börjat med bildscheman nu och informerar mig om allt och hjälper till att förbereda sonen när det är saker som ska hända. Tex. inför fotograferingen tog en personal med honom själv dagen innan och visade vart fotografen satt upp alla saker och förklarade. Så det är jätteskönt ,jag var så stressad över övergången och han har svårigheter att vara i en stor grupp är 20 barn i 3-5år på 3 personal men de har ett litet rum där han får leka ofta med en kompis eller själv.

Han har jätteutvecklat språk, gammaldags så de flesta tror inte att han har svårigheter. Men det finns enhel del.

Ska ta upp de tipsen med personalen, har de på FB så jag tänkte ta det den vägen så de kanske hinner förbereda tills nästa vecka och testa någon annan form och vara uppmärksam på hur det går för sonen, att han kanske inte behöver få ta sist ur sångpåsen, för sitta så och vänta kan vara jättejobbigt.

Var det värsta jag hört! Att han skulle vara för liten för utredning (allstå). Var son ,snart 5, fick diagnos då han var 3. Adhd med hyperaktivitet och impulsivitets problem. Dagis initierade utredning och på BUP var det aldrig något snack om saken! Samma sak med dottern vår, nu 9 år, som fick diagnosen ADD. Stå på dig bara är mitt råd! Alla barn har rätt till att synas och vi är till för att hjälpa dem. Symtomen du beskriver är ju klockrena ADHD symtom (exakt så är vår son, och han har ju börjat med medicin Medikinet nu).

Lycka till säger jag bara, det kommer ordna sig bara du/ni får komma in på BUP.

Fast en ADHD diagnos vill man inte gärna sätta innan barnet är sju år. Det är inte jag som tycker det utan de som utreder.

ADHD-diagnos kan vara svårt att sätta innan 7 års ålder då flera diagnoskriterier kräver den åldern, vilket gör att diagnosen måste vara svår för att kunna sättas i tidig ålder.  Autism däremot kan sättas långt tidigare.

Jag har en 5-åring. Hon fick en variant på ADHD diagnos. Uppmärksamhetsstörning Hyperaktivitet UNS just för att de ser många problem men hon uppfyller inte alla diagnoskriterer.  Den har dock hjälp oss till bra föräldrautbildning och förskolan till att ta tag lite, lite, lite mer i problemet.

ja härvan går vidare, jag har ringt bup igen men blir vidareskickad. Barnpsykologen jag går hos kan inget göra, BVC utreder inte utan hänvisar till förskolan och de har inte kompetens. 

Dock fick jag efter mycket påtrycknigar och ett långt mail till komunen kontakt med en mycket vettig socialsekreterare. Gjorde ansökan om kontaktfamilj för jag behöver avlastning och sonen behöver få komma ifrån mig också och träffa andra vuxna och barn i en lugnare miljö än vad förskolan är. Hon ringde bup åt mig för att se om hon kunde göra något men blev hänvisat till ytterigare ett nytt ställe men de tar bara emot barn som är 6år och uppåt. 

Men hon ringde mig i veckan och ska skriva remiss till Bup så får vi hoppas att det hjälper, hon har pratat med förskolan också och fattar situationen. Så skönt att hitta någon som verkligen förstå och inser hur kämpigt det kan vara. 

 

Diagnos är inte det jag främst är ute efter men någon form av stöd, mest för mig hur jagska tackla sonen. Läser mig till massor och pratar med andra föräldrar men det skulle vara bra med någon man kan träffa och bolla tankar med. Sömnen är mycket bättre nu, jag gick till min husläkare för att bli sjukskriven igen och han har hjärta och hjärna på rätt ställe. Sonen var med och läkaren fattade att vi inte kunde ha det så, han skrev ut atarax åt sonen så nu funkar sömnen bättre. Melatonin ville läkaren inte skriva ut eftersom han inte kände sig säker inom det området. Jag är så tacksam över att han gjorde något överhuvudtaget men en riktig barnläkare/annan kunnig inom det området skulle jag vilja träffa för att disskutera. 

Så vi kämpar vidare, jag ser många tecken och det verkar som fler omkring oss ser saker nu med. Eftersom sonen sover bättre nu så har jag mer energi till att bråka och kämpa. Har fått tips om en privat klinik också så jag ska ta kontakt med de med. åker mer än gärna en bit för att hitta vettiga människor. 

 

På många orter finns det en föräldrautbildning som heter KOMET. Den riktar sig till föräldrar med barn i 3-12 års ålder.  Min man gick den och tyckte den var bra. Den handlar om att ändra beteende, genom beröm, lek, och belöningssystem. 

 

tack, googlade och tydligen ligger den under Bup här i stan. Har läst om den tidigare kom jag på nu. Jättebra tips. 

Vår son var sex år när utredningen startades, men just det där att han slog eller lekte för hårdhänt med andra barn gjorde att han prioriterades. Att en av föräldrarna har psykiska funktionshinder själv var också en sådan sak som BUP verkade tycka talade för att även sonen kunde ha något. Så jag tycker att du ska trycka på de två sakerna: riskerna för andra barn runt honom och den högra ärftligheten.

De andra barnen i förskolan blev tyvärr nästan rädda för vår son, och det är ju jättejobbigt att se som förälder. Men efter diagnosen och allt stöd sonen fått både i skolan och från bup har det blivit mycket bättre och han har fått en ny chans hos kompisarna.

Har ni fått kedje- eller bolltäcke? Det bör han erbjudas om han har sömnproblem. Vem som ska skriva ut det vet jag inte riktigt. Hos oss var det barnhabiliteringen. Men jag tror att även VC kan skriva ut det. Fråga alla olika instanser du har kontakt med.

Nope inget sånt alls. 

Idag var jag hos bvc-psykologen igen och nu har hon ändrat stil, förra året så sa hon "jag utreder inte och träffar inte förskolan jag är bara ett samtalsstöd för dig som förälder" men idag när jag berättade att soc gjort remiss till bup, vilket vi inte tror kommer leda någonstans men ändå. Så sa hon att hon kan göra en första undersökning och om det behövs skriva remiss till bup men de tar mycket sällan emot barn som är under skolåldern. 

Men hon sa också att det inte är bra att vänta så länge utan att man borde göra något och se om svårigheterna finns och vad det är för att få en ordentlig och bra överslussning till förskoleklass, är bara 1.5år kvar. 

Sen ska jag se om barnmottagningen på sjukhuset inte kan ta hand om sömnproblemen för nu tyckte barnpsykologen att det nog behövs medicinering. Jag gör allt rätt när det gäller tekniker och har testat men sonen måste ha medicin. Då ska en riktig barnläkare ta tag i det och inte min husläkare. Så där är vi överrens. 

Nu hoppas jag att vi kan ha möte med förskolan och personal från öppna förskolan och prata om vad det finns för svårigheter och ev. gå vidare med bvc-psykologen så hon får observera. Känner att det är viktigt för mig att få bekräftelse att det är något så jag kan ligga på hårdare också. Blir lätt att andra tycker att jag curlar honom för de ser sällan några problem. 

Men som psykologen sa att på förskolan och hemma så har han det rätt bra och chans att utvecklas så svårigheterna blir inte lika tydliga. 

 

Diagnos underlättar ju mycket med kontakt med andra men det lär inte bli någon sådan, psykologen sa att man aldrig sätter diagnos på barn under 6-7år, vet att det inte är så men ovanligt men samtidigt så ser nog inte så många föräldrar sakerna som jag ser. Han påminner ju mycket om sin pappa som jag stöttat i 7år och att jag själv har adhd-diagnos så känner jag ju igen hypern han har i kroppen när han inte kan sova osv. Inte lätt att se om man inte har kunskap. 

 

Blir bara så arg för om vi hade haft någon ärftlig cancer eller annan allvarlig sjukdom med 80% risk att föra vidare då hade vården troligen brytt sig massor, nu när det finns många i våra släkter som har diagnossvårigheter men inte utretts och vi själva har det då heter det att det är föräldraorsakat.

 

Jag håller på att sy ett kedjetäcke, hittade ett mönster på nätet, ska bara köpa kedjor och testa. Han har fått prova min elektriska värmefilt, den är lite tyngre än vanligt täcke och blir varmt och det har gett ro många gånger.