Jag blir galen på vår 20-årige son!
Jag fattar inte varför folk inte flyttar hemifrån nu för tiden! Och kom inte dragandes med att det inte "finns några lägenheter" för jag har bott i våra största städer samt två andra huvudstäder i Europa och jag har alltid hittat någonstans att bo. Inga slott, men ändå! Mitt första boende var ett skabbigt litet rum som jag delade med två kompisar, vi hade en kokplatta och glödlampa som hängde i taket :) Jag skrev ett brev hem till min mamma (detta var på den tiden när man fortfarande skrev brev, 1999) och berättade hur tacksam jag var för allt hon hade gjort för mig. Allt från att köpa toapapper till att hämta mig mitt i natten på någon fest någonstans. Jag fick chansen att upptäcka att allt inte är så enkelt och jag är så tacksam över det. Det var inte så att min mamma slängde ut mig så fort jag slutade gymnasiet, men hon peppade mig till att leva mitt eget liv.
Sluta skäm bort era vuxna barn! Ni förstör ju dem! Det är inte kärlek!
