Känner mig så maktlös

Vi hade det lite likadant med min mans ex fru men precis som nagra andra har sagt sa handlande det mycket om att satta ner foten.

Hon hade manga krav pa var jag fick vara och inte vara, hur manga timmar i manaden jag fick traffa dem (3 tror jag att det var) men vi lat henne halla pa ett tag eftersom hon inte var sa stabil och barnen var valdigt sma. Och jag ville inte heller traffa henne om jag kunde slippa.

Men efter att vi hade flyttat ihop borjade min man satta ner foten och ganska snabbt trottnade hon, traffade en ny, gifte sig och ska nu ha barn (allt inom ett ar). Hennes man fick saklart vara delakig i skolgang, kalas, hogtider och allt som jag hade banlyst fran, fran dag 1 och i borjan gjorde det mig ganska bitter men nu bryr jag mig inte sa mycket for vi har en fin liten familj nar barnen ar hos oss och hamtning, lamning och annat gar relativt bra.

Lycka till och lat dig inte skrammas av tomma hot. Det vikigaste man ibland ocksa svaraste tyckte jag var att aldrig saga nagot elakt om deras mamma till barnen (eller sa de kan hora) Speciellt om en tre aring sagar att snalla kom inte till mitt kalas for mamma sa att hon skulle bli jatte arg da och inte slappa in dig men kan pappa snalla fa komma?

Men nu lite i efterhand kan jag kanna mig stolt att jag aldrig gick ner till den laga nivan och varje gang de sa att deras mamma inte gillade mig sa sa jag bara att sa kan det vara och om det fragade mig om jag gillade henne sa jag att det gor jag och hon ar en jatte bra mamma, kanske var det att ljuga men jag tror att det hjalpte med relationen jag och barnen har byggt upp over de senaste aren och som du sager, barnen ska inte behova ga igenom allt det dar och alla inblandade borde tanka pa dem i forsta hand.

Lycka till med att sta still som BioBonus sade.

Bra att ni har ett ombud, min man hade också ett och det var vart pengarna. 

De sa att man maste dokumentera allt och det viktigaste var att visa pa vilka satt pappan har varit dar for barnen. Det ar väldigt svart att fa ensam vårdnad sa jag tror att ni har ratten pa er sida.  Nu bor vi ju i ett annat land sa det ar andra regler har men ombudet var ett stort stod och sag till att halla kostnader nere for var skull. Mamman fick sa klart grattis juridisk hjalp eftersom hon inte vill jobba. 

Nar hon tröttnade? ja hon tröttnade nar hon inte fick medhåll fran vänner, sitt ombud eller oss längre sa det kanske tog  ett ar eller sa. Hon hotade, och gor fortfarande ibland nar hon inte far som hon vill, att flytta med barnen till sitt hemland sa vi fick verkligen vara forsiktiga med att vi alltid gor det som ar bast for barnen sa hon inte har nagot att komma med i en rattegang, om det nu skulle ga sa langt i framtiden. 

Och sa fort hon traffade sin man sa blev vall andra saker an att forfolja oss roligre och de akte ivag en massa sa vi fick ha barnen jatte mycket! Nu jobbar vi mot att fa ha dem varannan vecka något som hon sa nej till men kanske loser det sig också nar hennes nya bebis kommer och hon har mindre tid. 

Lycka till! Inget ar omöjligt