Blivande pappa, depression?
Hej! Ber om ursäkt om det är fel del utav forumet man skriver på men är ny på hemsidan. Normalt sett är man en utav dem som biter ihop och håller saker för sig själv men känner verkligen att man behöver vädra av sig. Har en sambo sedan snart tre år tillbaka och hon har ett barn sedan innan med sitt ex, man träffade dem när barnet vart tre månader gammalt och har sedan dess varit det närmsta en "pappa" hon haft. Har genuint sagt försökt mitt bästa med att ställa upp och fixa och dona men nuförtiden känns det som att inget man gör duger? Sambon är nu gravid med mitt biologiska barn och det är beräknat till slutet av 2013, det var tänkt att jag skulle stanna hemma med barnet sen så att sambon kunde slutföra sina studier, men sedan hon blev gravid har hon slängt ur sig att hon vill att man flyttar ut och att man är en idiot och diverse över allt mellan en höna och en fjäder? Visst kan förstå att hormonerna spelar viss roll i det hela men förstår inte varför man slänger ur sig såna saker till den som står en som närmast? Det sägs och sen nån timma senare ska allt vara som normalt och hon älskar mig igen? Har en bakgrund med depression och IBS / stress syndrom sedan innan och just nu känns det väldigt jobbigt, IBS:en har förvärrats och man kan inte sova om nätterna, vilket gör att man har problem med att funktionerna fullt ut under dagen och har försökt att förklara för sambon hur man mår för stunden men det är precis som om det ignoreras? Hon är som en vandrande handgranat och man vet aldrig när explosionen kommer.. Ni som är föräldrar sedan innan, är det meningen att det ska kännas såhär? Hade hopp om att den här perioden skulle vara något man kunde kolla tillbaka på och sakna men det verkar tyvärr ej så..
