Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Anonym (Mia): Vi e änglaföräldrar och har ängla barn och han dog i magen på bf!!!!!!

Jag håller nog med. Ett spädbarn som dör, eller ett barn i magen är änglabarn för mig. Före det är livsdugligt skulle jag nog säga missfall eller att barnet dog i magen helt enkelt, inte kalla det änglabarn. Om mina barn dog nu, 6 och 8 år gamla så skulle jag säga att jag förlorat mina barn. Jag skulle nog ha väldigt svårt att kalla dem för ängla barn. Möjligtvis skulle jag referera till att jag hade ett barn i himlen om någon undrade hur många barn jag har. Men samtidigt är det bara gissningar. Och dessutom väldigt individuellt. Alla får väl kalla det vad dom vill, men att kalla tidiga missfall för änglabarn tycker jag är oaktsamt mot dom som förlorat barn långt senare. Det är tom lite brist på respekt kan jag tycka. Missfall är en risk man är medveten om, och faktiskt rätt vanligt. Att man som förälder däremot tvingas begrava sitt barn, det är nånting helt annat.

Mäta sorg... det går inte.

Gör inte det. För oavsett tidpunkt för förlusten, är smärtan där.

Din kollega är inte pantad.   

Är det rätt att säga att man har ett änglabarn om barnet dör i magen i vecka 12, vecka 23 eller vecka 30? Eller gäller det bara fullgångna barn?

Så i vecka 21 är det missfall, och man har ingen rätt att påstå att man vet hur det känns, men i vecka 22 är det ett änglabarn och okej att säga att man vet hur ledsamt det känns?

Varför är du spydig?

Jag tycker att det är oaktsamt och brist på respekt att inte låta mig få kalla mitt inte födda barn för vad jag vill. För de som får fler chanser och barn efter ett (eller flera) missfall är det kanske "bara" ett missfall. Men för andra människor kan det vara så mycket mer. Det är samma som att jag skulle tycka att någon som fått begrava ett barn ändå har tur som har två barn kvar eftersom jag aldrig kommer att få något.

Brist på respekt är att anse att man har mandat att sätta etiketter på andras upplevelser och känslor efter eget tycke.

Det finns lika många definitioner som det finns änglabarn. Att du vill hävda att din tolkning är den enda sanna, trots det, gör att jag har svårt att tycka att du framstår som speciellt förstående för andras situationer.

Nej, ords mening är alltid subjektiva, sen är vi i stort oftast överens om vad ett ord betyder, men ibland skiftar det och då får man fråga om man inte förstår hur den andre tolkar ordet och ev berätta hur man själv gör, så att kommunikationen kan fortsätta.
Och det finns inget som är mer rätt än det andra, bara olika.  

Ja, men jag frågar dig. Kan du inte svara?

Asg

SKA inte? Och det bestämmer du? Hon har sina känslor och det kan ingen ta ifrån henne. Tjejen kanske aldrig mer kan få barn? Det kan vara en stor förlust för henne.

Är det någon som har påstått det, att det är samma sak?

Du såg väl vad jag skrev? Jag tycker det är ok i den vecka barnet hade kunnat klara livet. Inte missfall. Men det är som sagt var upp till var och en. Jag fick ett missfall i vecka 11. För mig skulle det kännas löjligt att referera till fostret som ett änglabarn trots att jag var mycket ledsen och besviken när det inträffade. Idag har jag helt kommit över det och tänker inte alls på det. Det är inte i närheten av jämförbara med om jag hade förlorat ett barn senare i graviditeten, eller ännu värre när barnet var fött och jag lärt känna det. Så funkar jag.

Jag kallar inte alla missfall för änglabarn, jag tänker på mitt förlorade barn som ett änglabarn. (Det var inte ett missfall utan ett utomkved men i alla fall.) Jag har inte haft några som helst problem med det, det är ingen som har ifrågasatt det irl. Jag har många i min närhet som fått missfall och utomkved som inte ser dessa "barn" som änglabarn utan som utomkved eller missfall. Jag är helt okej med det. I mitt umgänge ifrågasätter vi inte varandra och hävdar vår rätt till tolkningsföreträde. Det är väldigt förmätet av dig att påstå att din åsikt är rätt, rätt, rätt när det uppenbart är så att vi är många som inte håller med dig. Varför är din tolkning av ordet mer rätt än någon annans?

Som jag skrev tidigare - för många av oss består dessa barn/foster eller vad du nu vill kalla dem inte bara av kött och blod utan också av drömmar, förhoppningar, längtan, kärlek och andra emotionella aspekter. Dessa "foster" är så mycket mer än den lilla plats de tar i magen, de tar en stor plats i livet och längtan efter dem har kanske varit många år lång. Tomheten efter dem kan vara oändlig. Med deras icke-varande kanske ett helt liv kastas omkull, det kanske var sista chansen. Vem har då rätten att tala om för dessa "föräldrar" att det de känner att dessa ofödda liv är inte är rätt, att deras benämning är felaktig.

Ni? Du menar att jag håller med henne? Var har jag skrivit det?

Okej, då förstår jag vad du menar. Bra att du känner att det var rätt när de sagt det till dig. En väninna till mig råkade ut för samma sak och fick höra samma sak, hon tyckte inte att det var rätt sagt.

Jag kallar det änglabarn också. Om det kommer upp. Det är inte så att jag fläker ut det lite här och där att "jag har ett änglabarn". Detta är min sorg och min sorg är privat, den delar jag med få utvalda. Och som jag skriver har det aldrig blivit ifrågasatt när jag benämner det så. Jag skulle heller aldrig trösta någon som förlorat ett barn med att jag upplevt samma sak. Dels för att jag inte har upplevt samma sak och dels för att jag över lag  inte tröstar andra genom att dra in mina erfarenheter utan genom att lyssna.

Som sagt var - man kan aldrig jämföra sorger.

Du kan ju inte tolka in något du inte läst i mina inlägg. Jösses. Jag vill inte bli jämförd med något. Dessutom vet du inte vad som hänt mig. Ta inget för givet.