Vill bara sova på oss!

Jag hade min pojke på min mage i tre månader på nätterna. Inget annat funkade tyvärr. Har ni provat m babynest?

Det är bara att acceptera läget, mitt första barn sov på mig i tre veckor sen gick det bra att sova brevid.
Andra barnet sov på mig i 10 veckor innan det funkade att ligga brevid men riktigt, riktigt nära. (Snart 3 idag och ligger på min kudde i skrivande stund, stort närhetsbehov)

Vi har inte provat babynest men har provat att rulla filtar och lagt i ring runt honom, det funkade inte! Det borde väl vara som babynest, eller?

Hur har ni suttit/legat för att själva lyckas somna?

Sonen sov också på min mage säkert i stort sett i 8 v. Jag sov för jag var helt slut. Hade honom tvärs över magen. Min arm vilade på en kudde å sonen låg med sitt huvud på den armen. Kanske svårt att förklara så här;).

Har två 12 veckors och ena hade väldigt närhetsbehov i en period just på nätterna så jag trodde det handlade om att han var mörkrädd, för det gick bättre att sova när han såg mig. Och precis som du skriver... så fort jag ens rörde på mig så vaknade bäbis. Oavsett om han låg på mig eller bredvid.
När han vaknade på nätterna och blev så där otröstlig så fick jag flytta honom precis bredvid mig så att vi låg hud mot hud. Visst sov man som en kråka och orolig för att kväva bäbis, men till slut hittade jag ett sätt som fungerade....

Jag har nu båda bäbisarna sovandes precis bredvid mig där jag gjort som en extra madrass åt dom med ett (vuxen)täcke som jag bullat upp lite på kanterna så dom inte trillar ur.
När dom ska nattsova så lägger jag mig så nära dom jag bara kan, med mitt huvud i samma höjd som deras, och så lägger jag ena armen under deras sovtäcke och masserar deras fötter och ben, och med andra handen så smeker jag dom på huvudet, så att dom kan känna mig hela tiden. Då går det bra att somna. Får göra samma sak efter alla nattmålen.