Tack Alla ni rara!
Frk. Röd, tiden kommer bara svischa fram, ! Bra med förutsättningar utredda från början, slippa snubbla på start snöret liksom.
Ja ni är många ändå som mina tankar går till, ni som har upplevt motgångar som gör att mitt "icke streck", lilla minus, hanteras med ödmjukhet. Men visst känns det... Jag tänker bara på tiden som rusar fram i förhållande till mitt leg. Och påfrestande för relationen, mitt humör kopplat till tröttheten som infinner sig vid ruvning är svårt att tygla. Är det värt? Ja, många är tankarna, har ej invigt allt för många ännu, men svärmor i svärfar tex säger inget ich det är ju inte något stöd det heller. Visst jag är van att gå mot strömmen... Men så tacksam för våra trådar här, känner en gemenskap samhörighet ich förståelse som jag värdesätter ich som får mig att orka dessa minus motgångar. Väntar på vårt plus!