Förstår dig, känner precis som du även om det här beror explosiva utbrott och våld. Jag har varit utsatt för våld, slag, stryptag mm. Pappan har skrämt oss under lång tid. Vårt barn har farit illa av det. Han har inte heller visat vårt barn någon ömhet eller velat ta ansvar eller bygga relation. Knappt frågat efter honom under det här året. Många säger att han är för liten men jag har sett mitt barns rädsla, gråt och det sitter i fortfarande även om det sker mer sällan nu när jag fått tid att trygga upp honom.. Han är rädd för smällar och män och höga röster. Jag önskar att han vore större ur synpunkten att han kan berätta om något händer. Jag kommer inte ha någon som helst kontakt med pappan så det blir att lämna iväg till något väldigt otryggt. Hoppas han får bevakat länge men visar han inget utbrott så får han snart utan vad det låter som på alla sociala myndigheter. Alla säger att föräldrars rätt till barnet väger så starkt i Sverige trots att lagen säger att barnet har rätt till sina föräldrar. Skevt tycker jag. Har du skaffat advokat? Hur tänker du? Ska du begära ensam vårdnad? Sjukt hur dålig förälder man får vara och ändå ha kontakt med barn!?
Anonym (lyckatill) skrev 2013-10-18 14:36:19 följande:
Jaa jag hänger med i tråden så följs vi åt! Missbruket har inte urartat, ÄNNU. Och jag har själv ett missbruk bakom mig så jag har förståelse. Men förståelsen tar inte bort oron, den värsta oron handlar om det jag aldrig kan veta eller ta reda på nämligen alkoholen. Han påstår att han aldrig skulle dricka när han har hand om barnet men jag vet att det bara är ord utan verkan. Han söp sig full en gång när han hade de andra två som är 5 och 10 år. Men dem har varann och kan i värsta fall ringa sin mamma (jag tycker självklart att det är oacceptabelt av pappan) men vad ska min lilla göra??varför har de inte träffats på ett år?
