Hur ofta bör en bebis på 4 månader träffa sin mormor för att "knyta an"? Räcker det verkligen med 1 gång i veckan 1 - 3 timmar per gång? Ibland blir det bara 2 timmar totalt på 2 veckor och ibland blir det 5 timmar på 2 veckor. Ur ett anknytnings-perspektiv, är det bättre att träffa en person 1 gång i veckan ca 1 - 3 timmar åt gången eller att träffa någon 1 gång i månaden 4 hela dagar i sträck (regelbundet)? Lite funderingar från mig..
Skojar du?
Mina barn träffar sin mormor ca varannan till var tredje månad. De har en bra relation och mormor kan passa dem när hon är här.
Queenie 70:
Vad menar du? Hon är inte primär anknytningsperson nej. Men de har en bra relation och barnen har knutit an till henne.
TS ja med största sannolikhet krävs det betydligt mer umgänge än så för att en anknytning ska ske. Huruvida hon kan utveckla en social relation däremot tror jag säkert, och så småningom kan din bebis mycket väl få en bra relation med mormor också. Men för att knyta an så krävs det mer än att träffas bara någon dag i veckan. Bebisar vars pappor arbetar borta mycket och bara är hemma på helgerna utvecklar för det mesta bara en anknytning till mamman. Och det gör liksom ingenting, det betyder inte att barnet för all framtid kommer vara otrygg hos pappan,verkligen inte! Men under spädbarnsåret är det mamman som står för trygghet, anknytning, närhet och utveckling. När anknytningen börjat stabilisera sig (mellan 1-3 år) är barnet inte längre lika separationskänsligt från anknytningspersonen och andra sociala relationer börjar utvecklas mer.
Personligen skulle jag tro att det är mycket bättre att träffas 4 dagar i sträck även om det är så sällan som en gång i månaden (det blir ju totalt sett ofantligt mer timmar än att träffas en gång i veckan). Men å andra sidan förstår jag öht inte varför det är viktigt för dig att hon anknyter till en mormor som hon träffar så lite. Det finns liksom ingen som helst anledning att försöka tvinga fram en anknytning...
Alltså jag tycker många har fått en helt sjuk bild av vad anknytning egentligen är... det är liksom inget som utvecklas i en handvändning till varje människa som bebisar träffar ofta (eller icke ofta) och det är ju inte heller viktigt! Anknytning är något som tar månader och år att utveckla! Och den sker endast till de som faktiskt föder upp barnet, vårdar det, tar hand om det och lever med det. Till barnvakter utvecklas inte någon anknytning, inte heller till halva släkten även om man träffar dem då och då. Anknytning utvecklar barnet till den eller de som barnet lever och växer upp med, och är nödvändigt för utvecklingen. Inte nödvändigt för att barnet ska känna sig trygg och väl till mods med en barnvakt...
Skogsvitter....du har en helt felaktig bild ang anknytning! Barn kan ha många fler anknytningspersoner än föräldrarna, ex 5 personer. Det kan vara en barnflicka eller andra släktingar. Det handlar om hur ofta personen dyker upp, att den vill gott och ser barnet med allt vad det innebär. Det innebär dock INTE att dessa personer kan ersätta föräldrarna på något sätt!
Under första året är det den som ständigt är hemna med barnet, oftast mannan, som är den primära anknytningspersoner och den person som barnet äg mest beroende av ich inte ska separeras ifrån. Pappa kan inte vara mamma och manma kan inte vara pappa. Mamman är oftast barnets stora trygghet och det är till mamma barnet behöver vara mest nära- men bebisen kan fortfarande knyta an till andra återkommande personer där samspel osv finns. Men dessa personer kan aldrig ersätta mamma.
Att ga en god relation är inte samma sak som anknytning som någon ville påstå här. Ett barn som träffar en person några gånger per år utvecklar ingen anknytning till den personen. Men de kan få en fin och bra relation ändå.
Skogsvitter....du har en helt felaktig bild ang anknytning! Barn kan ha många fler anknytningspersoner än föräldrarna, ex 5 personer. Det kan vara en barnflicka eller andra släktingar. Det handlar om hur ofta personen dyker upp, att den vill gott och ser barnet med allt vad det innebär. Det innebär dock INTE att dessa personer kan ersätta föräldrarna på något sätt!
Under första året är det den som ständigt är hemna med barnet, oftast mannan, som är den primära anknytningspersoner och den person som barnet äg mest beroende av ich inte ska separeras ifrån. Pappa kan inte vara mamma och manma kan inte vara pappa. Mamman är oftast barnets stora trygghet och det är till mamma barnet behöver vara mest nära- men bebisen kan fortfarande knyta an till andra återkommande personer där samspel osv finns. Men dessa personer kan aldrig ersätta mamma.
Att ga en god relation är inte samma sak som anknytning som någon ville påstå här. Ett barn som träffar en person några gånger per år utvecklar ingen anknytning till den personen. Men de kan få en fin och bra relation ändå.