Knyta an till mormor

Problemet är att folk blandar ihop "bra relationer" med anknytning. Hur gamla är barnen? Det är absolut inte nödvändigt för barn att ha en anknytning bara för att de ska ha bra och trygga relationer med andra! Tvärtom är det högst ovanligt att en bebis utvecklar anknytningsmönster till övriga släktingar, i synnerhet i vårt samhälle där man generellt sett inte bor och lever tillsammans med släktingarna.

TS ja med största sannolikhet krävs det betydligt mer umgänge än så för att en anknytning ska ske. Huruvida hon kan utveckla en social relation däremot tror jag säkert, och så småningom kan din bebis mycket väl få en bra relation med mormor också. Men för att knyta an så krävs det mer än att träffas bara någon dag i veckan. Bebisar vars pappor arbetar borta mycket och bara är hemma på helgerna utvecklar för det mesta bara en anknytning till mamman. Och det gör liksom ingenting, det betyder inte att barnet för all framtid kommer vara otrygg hos pappan,verkligen inte! Men under spädbarnsåret är det mamman som står för trygghet, anknytning, närhet och utveckling. När anknytningen börjat stabilisera sig (mellan 1-3 år) är barnet inte längre lika separationskänsligt från anknytningspersonen och andra sociala relationer börjar utvecklas mer.

Personligen skulle jag tro att det är mycket bättre att träffas 4 dagar i sträck även om det är så sällan som en gång i månaden (det blir ju totalt sett ofantligt mer timmar än att träffas en gång i veckan). Men å andra sidan förstår jag öht inte varför det är viktigt för dig att hon anknyter till en mormor som hon träffar så lite. Det finns liksom ingen som helst anledning att försöka tvinga fram en anknytning...

Alltså jag tycker många har fått en helt sjuk bild av vad anknytning egentligen är... det är liksom inget som utvecklas i en handvändning till varje människa som bebisar träffar ofta (eller icke ofta) och det är ju inte heller viktigt! Anknytning är något som tar månader och år att utveckla! Och den sker endast till de som faktiskt föder upp barnet, vårdar det, tar hand om det och lever med det. Till barnvakter utvecklas inte någon anknytning, inte heller till halva släkten även om man träffar dem då och då. Anknytning utvecklar barnet till den eller de som barnet lever och växer upp med, och är nödvändigt för utvecklingen. Inte nödvändigt för att barnet ska känna sig trygg och väl till mods med en barnvakt...