Har inte läst hela tråden, men här kommer min snabba tanke om det hela.
Hon har någon hang up på tatuerade, eller synligt tatuerade, det är ju inte helt ovanligt kort och gott. Och det får hon väl ha.
Är hon en någorlunda vettig människa så nöjer hon sig med att konstatera att hon tycker det var opassande på något sätt och att hon inte skulle ha en partner med en tatuering på halsen och sen är det bra med det.
Ang utbildning och tatueringar så skulle jag vilja lägga till en lite generell grej. Om vi lämnar status åt sidan eftersom det är väldigt uppenbart att vad som är statusfyllt varierar mellan människor och istället fokuserar oss enbart på utbildning som sådan.
Majoriteten av tatuerade har mindre utbildning än otatuerade, så kanske det är, jag vet ärligt talat inte, och bryr mig egentligen inte heller om jag ska vara riktigt ärlig. Men det finns en grupp till som det av någon anledning inte pratas så mkt om, och det är dem som är väldigt tatuerade och som en följd av detta har blivit tvugna att vara jäkligt mycket bättre på vad de gör för att överbygga den fördom som tatueringar helt uppenbart kan innebära.
Jag vet iallafall minst 2 personer som har suttit på arbetsintervjuer för arbeten som inte bara kräver utbildning (det kan väl vem som helst skaffa sig om vi ska hårddra det) utan även en helhjärtad dedikation till vad de gör, och de får varje gång höra något sånt här: Om man är så jävla bra på vad man gör och visar en sådan glöd som du gör, då får man fan se ut hur som helst. det tycker jag är tänkvärt.
Nu är den gruppen givetvis inte lika stor, men om man har något intresse över att reflektera över vilka mekanismer som kan tänkas ligga bakom valet att tatuera sig, vilka konsekvenser det får och vilket värde det har för den som gör det och inte bara vill konstatera att man tycker det är fult och därför är det dåligt. Då tycker jag att man ska öppna ögonen, och exempelvis titta på exempelvis den gruppen, det kan vara nyttigt.
givetvis får man ju tycka att tatueringar är både det ena och det andra, det står alla fritt, men jag vill bara säga att om man har ett ärligt intresse för att förstå och lära sig om hur andra människor tänker och värderar saker så bör man kanske försöka utmana sina föreställningar om tatuerade istället för att söka bekräftelse för dem? Ja, om man verkligen vill utveckla var man står, annars får man stå kvar, men jag tror många skulle tjäna på att tänka så på många områden, inte bara tatueringar och tatuerade.
Allt från mig:)
" och någon hårdare symbol.
Jag har inte sett många med tatuering på halsen, men det handlar som sagt inte om att personen uppenbarligen är gängmedlem, utan om att personen inte verkar ha några problem med att bli associerad till gäng, vilket även det är problematiskt. För att dra till med ett riktigt uttjatat exempel så är ju swastikan en gammal symbol som används i t ex. Indien. En person i Sverige skulle kanske vilja tatuera in den av den anledningen, men jag skulle tycka att det var märkligt att personen inte har problem med att bli tagen för nazist.