Från föräldraledighet på sex år till nytt heltidsarbete med mycket ansvar. Saknar mina fyra barn och detta har resulterat i svår sömnlöshet. Är katastrofalt rädd över hur jag ska orka.
Vill tänka positivt. Känner att jag är oduglig på jobbet och att jag vill vara hemma med barnen. Som i ett fängelse. Lyckades sova gott i en vecka men när när en grej på jobbet gick dåligt var jag tillbaka i eländet.
VAd ska jag göra??
Quazy: Tror du det? Jag har alltid varit så stark. Förstår inte vad som händer. Nätterna är hemska. Är så trött att kroppen skriker efter återhämtning och så somnar jag ändå inte. Ligger och klurar på om jag ska somna eller inte EFTER att jag läst lääänge och så känner jag att pulsen höjs och då är det kört. När en liten motgång sker på jobbet sover jag inte den natten. Känner mig otillräcklig här fastän de faktiskt valde just mig. Saken är den att jag brukar lätt få jobb men blir alltid så uttråkad så jag presterar sällan vad jag borde - för att vara helt ärlig. Orkar inte komma på nåt annat yrke men hade nog passat bättre i ett rörligt jobb, då jag slipper sitta framför en dator åtta timmar om dagen. Eller i långa möten.
sherlock: Vill inte ta sömnmedicin - har testat och de ger mig jättedålig sömn. Sover dessutom redan varannan natt utan sömnmedicin.
Har redan varit hemma sex år med barnen och de börjar bli äldre (yngsta är två år) så jag var tvungen att ta chansen till detta jobb i den lilla stad där jag bor. Tror jag har svårt att få jobb om jag väntar i ytterligare år.
Ska kanske gå ner till 90 procent efter nyåret. Har två rastlösa barn som vill gå på fritids på eftermiddagarna och om jag jobbar mindre får vi tulla på deras fritidstid vilket innebär tjatiga, rastlösa barn under min tid hemma.
Hade velat vara hemma, men undrar om jag gillat det i längden?? Jag gav detta en chans. Alla tyckte det var stort bara att jag fick jobbet efter så många år hemma. Vi är nya i denna stad så det var en bonus att jag fick jobbet efter flytten.
Jag vill få hjälp att tänka positivt!!! Jag är inte snäll mot mig själv. Jag vill känna mer värme i mina tankar. Inte tänka svart eller vitt.
Petrol: Jo, det har du rätt i. Min man tycker jag ska jobba åtminstone ett halvår innan jag går ner i tid. Att jag uppfattas som mer seriös/ambitiös då.
Ser mig som psykiskt svag att jag inte kan föra ett vettigt resonemang med mig själv att fixa detta utan att strula med sömnen. Borde vara lyckligt lottad som fick detta jobb, tycker mina vänner och familj.
Jag mår bra av att prata om det men är rädd att jag göder min oro och negativa tankar med att älta och prata alltför mycket. Borde kanske ha tid för att göra nåt jag tycker är roligt, mer än att jobba, hämta barn, laga mat, läxläsning, tvätten, disken ... etc. Men gillar även det livet, att ta hand om familjen. Det ger mig glädje att vara familjen till nytta. Vill ha rätt verktyg inom KBT att vända mina dåliga tankar till bra tankar. Hjälp mig gärna med det!! När jag gjorde bra grejer på jobbet förra veckan sov jag nästan hela veckan! Och i helgen, när jag la mig alltför sent och tänkte tanken, att "tänk om lilltjejen vaknar nu i natt - då blir det ingen bra sömn för mig" ja, då sov jag inte på hela natten. Och efter den natten har jag återigen sovit uruselt varannan natt. Och på jobbet har jag presterat sisådär. Vill ju visa att jag är stabil och klarar det. Är dock inte stabil på jobbet. Tycker jag är ofokuserad och uttråkad. Tyvärr!! Detta grämer mig. Vill känna lust på jobbet.
Petrol: Jag har nu jobbat i sex veckor sen föräldraledigheten avslutades.
Petrol: Hade sömnstörningar tre veckor för det att jag började jobba. Så nu har jag sovit dåligt i nio veckor ...