Trotsåldern!!!!!

Verkar som om T9 också är i trotsåldern. Ledsen att der blev konstigt på slutet, inte lätt att amma och skriva på samma gång...

Jag har inget annat tips än att hitta bra rutiner för morgnarna och hålla dem. Och var konsekvent mot de två större barnen- sätt regler. Man får bli arg, vara trött och sur men det måste finnas gränser.

Hitta en bra rutin, reglerna ni har ska följas. Tänk på att det är OKEY att komma lite sent.

Så ist för att börja skrika och gråta i hallen för att 3åringen inte vill ta på sig skorna 07,48. Så andas man och väntar 2 min och börjar om på nytt. 
Bara att förklara lägen på förskolan. 

Menar du gränser för barnen, eller för hur sur man får vara? Båda, hoppas jag. Skämt åsido. Regler har vi liksom rutiner. Det har gått ok på morgnarna innan trean kom, men nu är trotset som sagt av en helt annan kaliber. Och hur gör man för att försöka bibehålla en positiv attityd för att inte hamna i låst läge? Rutinerna kommer vara likartade, men med en hungrig bebis på det samt... trotset.

Kan du försöka få barnen att vara duktiga? Med att hjälpa till och göra själv?

Du verkar vara så skönt laid back! Det är ku sant det du säger, inte hela världen! Det där ska jag verkligen jobba på!

Hur få dem ur sängen???Stage one! När de går upp utan knot, berömmer jag dem massor. Men hur få upp deras motivation att gå till fsk? På de lediga dagarna är det bättre. Och då är de minsann pigga och uppe med tuppen!

Ja du, det var en bra fråga.. har inga sådana problem med mina barn :) Dom kliver mer än gärna upp

Jag skulle vilja tipsa dig om ett bärverktyg till bebisen. Det är steg ett som jag ser det, man kan ju absolut inte låta lillan ligga och skrika på uppmärksamhet bara för att man har två barn till att ta hand om! Så införskaffa en bra ergonomisk sele eller en bärsjal, då har du ett stressmoment mindre. Bara det kommer göra att du förmår kontrollera dina känslor och hantera situationen med de större barnen mycket bättre!

Sedan håller jag med om att det inte är hela världen att komma sent. Men försök hitta rutiner, det tar ju tid även för dig, så räkna med att det tar ännu längre tid för barnen, att ställa om sig med nya rutiner och ny familjesituation hemma.

Däremot har jag noll erfarenhet av barn som är svåra att få upp, mina vaknar alltid med tuppen och det har kanske hänt 2-3 gånger på alla dessa år att de behövts väckas. Jag måste dock undra när de lägger sig för natten, om de har så svårt att kliva upp? Oftast (min personliga erfarenhet från umgängeskretsen) tycker jag att de som klagar på svåra mornar också är de som lägger barnen rätt sent. Där får man naturligtvis göra som man vill, men man får ju räkna med att de är trötta på morgonen om de lägger sig förhållandevis sent. Vi brukar lägga barnen runt 7 om de ska upp dagen efter.

Gillar dina större barn att se på tv? Om så är fallet kan deras dagar få börja med att äta frukost framför tv:n. Genom att välja dina strider kan också konflikterna minskas. T ex om de inte vill klä på sig, låt dem åka till dagis i pyjamasen och ta med deras kläder i en påse. Om de inte vill ha jacka på sig, låt de lämna bostaden utan, men ta med jackan i bilen.

Min stora äter framför tven. Då sitter hon still.

Att inte sätta på jackan nu mot vintern kanske inte låter snällt.. men samtidigt lär det inte ta lång tid innan barnet kommer vilja sätta på sig jackan iaf  
Min dotter vill aldrig sätta på sig vantar, vi hinner inte gå mer än 5 meter utanför dörren på vintern innan vantarna frivilligt åker på snabbt, 

Det framgår inte hur gammal bebisen är och därmed hur länge ni haft nuvarande familjesituation.

Att barnen trotsar tror jag beror på två saker, dels att de ska utvecklas till att bli självständiga individer och därmed vill testa gränser och dels att de genom att få negativ kritik ändå blir synliga.

Jag sitter i samma båt som du med ett barn på snart 3år och en bebis på 4,5 månader. Felet jag gjorde var att jag tog för givet att min tjej var väldigt självständig och duktig med att klä på sig o s v, men i samma veva som syskonet kom, försvann ju mycket av hennes tid med mig. Innan bebisen kom var hon som en knähund på kvällarna och fick massor av närhet. Sedan när bebisen kom försvann ju det privilegiet, så rent krasst kan man väl säga att jag fixade mesta möjliga när avslutad amning gav en stund över med rejäl klåfingrighet, låååånga måltider och många strider på morgonen mm som följd. Efter en långhelg på 4 dagar ensam med båda barnen hade jag mest lust att ge bort henne och insåg att vi måste göra något åt situationen. Inte gjorde det saken bättre att hennes pappa börjat med en massa skitsnack på familjerätten heller efter 3,5 månaders frånvaro från umgänget ...

I vår kommun startade precis i den vevan en föräldrautbildning utifrån boken De otroliga åren 3-8 år. Den har gett mig 2 timmar i veckan att reflektera över mitt föräldraskap och en del verktyg på vägen (hunnit halva nu). Det vi fått i läxa är att leka med våra barn minst 10 minuter per dag då vi är fullt närvarande och inte upptagna med disken eller planerandes för nästa måltid. Detta har lugnat ner min tjej en hel del. Sedan får hon mer hjälp nu med kläder för att slippa hennes ivägspringande även om hon egentligen kan själv. Hur vi skulle göra med maten pratade jag med en dietist om. Hon tyckte att hon max skulle få sitta 30 minuter, så efter ha pratat om strategier med både sambon och dottern har det gått åt rätt håll med undantag för dagens timmesmåltid på öf. Suck.

Nu de senaste 2 veckorna har vi fått i uppgift att berömma våra barn för önskvärda beteenden. Så sakta, men säkert så går det åt rätt håll. Sedan tycker jag det underlättar att bebisen blir äldre. De första 2 månaderna när man ammade för jämnan och inte förstod vad alla skrik betydde tyckte jag var rätt påfrestande. Nu kan ju även bebisen få vänta lite grann när hon ser mig och jag kan prata med henne samtidigt som den stora får hjälp. 

Om det är till hjälp så hade jag dukat bordet dagen innan och plockat fram kläder med barnet på kvällen om vi inte hade en katt överallt.  

6-åringar är monster. Det varar ett halvår ungefär. De är lättkränkta, dramatiska, självcentrerade ohyfsade små monster. Däremellan är de fantastiska men sexårstrots var verkligen en förfärlig upplevelse tyckte jag. 

Ovanpå det är morgnar jobbigt. Kan du göra så mycket som möjligt kvällen innan? Ta fram kläder, kolla att allt som ska med är redo, duka frukostbordet etc etc. Gå upp såpass tidigt att du hinner få i dig en macka och en kopp kaffe, för man ska inte ens försöka hantera trots på fastande mage.

Sedan - gör det som funkar. Vill de äta framför tv:n? Fine, ät framför tv:n, men kolla tablån så att du hinner stänga av mellan två program, när det är ett naturligt avslut. Hjälp dem på med kläderna framför tv:n, strunta i om det känns som curling. De kan vara självständiga på eftermiddagen.

Och om de krackar ihop i hallen - jaha. Det GÖR inget om ni är en kvart sena till dagis. När jag insåg att världen inte står och faller med att jag är i tid, inte ens till jobbet, så blev våra morgnar lättare och jag kom paradoxalt i tid mycket lättare.