Trotsåldern!!!!!

Det framgår inte hur gammal bebisen är och därmed hur länge ni haft nuvarande familjesituation.

Att barnen trotsar tror jag beror på två saker, dels att de ska utvecklas till att bli självständiga individer och därmed vill testa gränser och dels att de genom att få negativ kritik ändå blir synliga.

Jag sitter i samma båt som du med ett barn på snart 3år och en bebis på 4,5 månader. Felet jag gjorde var att jag tog för givet att min tjej var väldigt självständig och duktig med att klä på sig o s v, men i samma veva som syskonet kom, försvann ju mycket av hennes tid med mig. Innan bebisen kom var hon som en knähund på kvällarna och fick massor av närhet. Sedan när bebisen kom försvann ju det privilegiet, så rent krasst kan man väl säga att jag fixade mesta möjliga när avslutad amning gav en stund över med rejäl klåfingrighet, låååånga måltider och många strider på morgonen mm som följd. Efter en långhelg på 4 dagar ensam med båda barnen hade jag mest lust att ge bort henne och insåg att vi måste göra något åt situationen. Inte gjorde det saken bättre att hennes pappa börjat med en massa skitsnack på familjerätten heller efter 3,5 månaders frånvaro från umgänget ...

I vår kommun startade precis i den vevan en föräldrautbildning utifrån boken De otroliga åren 3-8 år. Den har gett mig 2 timmar i veckan att reflektera över mitt föräldraskap och en del verktyg på vägen (hunnit halva nu). Det vi fått i läxa är att leka med våra barn minst 10 minuter per dag då vi är fullt närvarande och inte upptagna med disken eller planerandes för nästa måltid. Detta har lugnat ner min tjej en hel del. Sedan får hon mer hjälp nu med kläder för att slippa hennes ivägspringande även om hon egentligen kan själv. Hur vi skulle göra med maten pratade jag med en dietist om. Hon tyckte att hon max skulle få sitta 30 minuter, så efter ha pratat om strategier med både sambon och dottern har det gått åt rätt håll med undantag för dagens timmesmåltid på öf. Suck.

Nu de senaste 2 veckorna har vi fått i uppgift att berömma våra barn för önskvärda beteenden. Så sakta, men säkert så går det åt rätt håll. Sedan tycker jag det underlättar att bebisen blir äldre. De första 2 månaderna när man ammade för jämnan och inte förstod vad alla skrik betydde tyckte jag var rätt påfrestande. Nu kan ju även bebisen få vänta lite grann när hon ser mig och jag kan prata med henne samtidigt som den stora får hjälp. 

Om det är till hjälp så hade jag dukat bordet dagen innan och plockat fram kläder med barnet på kvällen om vi inte hade en katt överallt.