• ZsaZsa

    Var ska mitt barn bo?!

    Till de allra flesta säger jag bestämt att de inte ska flytta iväg från en förälder. Till dig säger jag tvärtom, för pappan finns inte där och uttrycker ju tydligen ingen vilja att göra det heller. Flytta och säg till pappan att om han vill ha umgänge med sitt barn så får han komma med förslag på hur umgänget ska se ut. Det måste vara mycket oftare och det ska vara regelbundet. Det kommer du förmodligen aldrig att få. Hör han av sig efter några veckor så får han bara träffa barnet tillsammans med dig och det är förstås enbart för barnets skull. H*n är för liten för att hålla tag i en trygg relation med en pappa som h*n träffar så sällan. Vill han ha en relation med sitt barn så får han anstränga sig lite och ta sitt ansvar. Det verkar han ju inte göra alls nu och inte heller vilja göra framöver. Betala för toapapper, hahaha. Jösses...

    Betalar han underhåll idag? Annars ska han göra det. Du måste som boförälder bidra till halva resorna.

  • ZsaZsa
    Anonym (insatt) skrev 2013-10-20 22:27:36 följande:
    Näää, du måste inte bidra till halva resorna! Enligt lagen skall du bidra om resan är lång (10 mil enkel väg är praxis) _och_ förenad med avsevärd kostnad!! Och du skall inte betala hälften (av billigaste färdsätt) utan efter din ekonomiska förmåga, vilket kan bli mer eller mindre än hälften beroende på pappans egen förmåga ....
    Hon skrev 13 mil, så det är över tio mil, vilket enligt praxis är gränsen. Alltså är det inte angivet i lagen, utan praxis. Det betyder att man både kan komma överens om vad man vill och att en domstol kan fatta beslut om annat.

    Det handlar inte om avsevärd kostnad alls. Vad är det? Däremot är det sant att man ska bidra efter förmåga, precis som när det gäller den övriga försörjningen. Ofta är det 50/50, men naturligtvis inte alltid. Det man måste förstå är att umgängesresor är en del av den grundläggande försörjningen precis som mat, kläder och annat.
  • ZsaZsa
    Anonym (insatt) skrev 2013-10-22 15:55:41 följande:
    Avsevärd kostnad är om du måste betala rätt mycket (utifrån din ekonomiska förmåga) för umgängesresan. Ingen avsevärd kostnad är om du tex har ett pendlarkort som du kan använda och får ta med dig barn gratis på det!! Då fördelas inte reskostnaden trots att den kan vara lång (över 10 mil. Att det står 10 mil i lagen skrev jag väl fö inte i mitt inlägg??
    Har aldrig varit med om att vanliga buss- eller tågbiljetter eller bilresor på det avståndet ansett vara så dyra att inte båda parter, om yrkandet ser ut så, delat på kostnaderna på något vis. Kan ju möjligen gälla flygresor, men det är det knappast tal om för 13 mil. Det är också fortfarande så att umgängesresorna är en del av den grundläggande försörjningen. De som har det besvärligt ekonomiskt kan i vissa fall på bidrag till resorna. Men varför ska man utgå från det läget? Är det inte rimligt att utgå från en normalinkomsttagare?

    Du skrev "lagen" och sedan "praxis". Tyckte det var lite otyligt, för praxis är inte detsamma som att det är formulerat tydligt i lagen, utan hur man bestämt sig för att tolka det som står i lagen. Kanske var det just det du menade.
  • ZsaZsa
    Anonym (Liza) skrev 2013-10-29 23:30:33 följande:

    Tror du missförstår. För om kostnaden för resorna INTE är avsevärd ska man INTE dela på kostnaden utan då är det umgängesföräldern som ska stå för resekostnaden.
    Enligt praxis ska man dela på kostnaden om enkel resa överstiger tio mil. Finns hur många domar som helst på det. Är det däremot under tio mil enkel resa anser man oftast att det är umgängesförälderns ansvar.
Svar på tråden Var ska mitt barn bo?!