Saknaden av en närstående som avled för några månader sedan tar död på mig! Jag vill träffa honom, men det kommer jag aldrig kunna göra igen! Denna vetskap tar död på mig inombords!! Jag kan aldrig bli mig själv igen efter hans död!!!
Du har säkert hört det förut men jag säger det igen. Tiden läker alla sår och den hemska känslan du bär på nu kommer att blekna.
Min syster dog, efter vad vi tror ett självmord och detta efter att vi tjafsat.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö själv. Det jag ångrar idag är att jag inte gick och pratade med någon. Istället drack jag alkohol, festade och till viss del sabbade ett förhållande.
Mitt tips är därför att gå och prata med någon för att få hjälp med att bearbeta det som hänt.
Det kommer bli bättre, glöm inte det!
För det första, att du saknar denna person så mycket är hedrande för hans minne, för det visar hur betydelsefull han var för dig. Se dig sorg som att den speglar din relation till den du förlorat. Han betydde mycket för dig, därför sörjer du honom djupt.
Jag tror du är mitt inne i den akuta sorgprocessen och fortfarande håller på att försöka ta in förlusten. Som du känner nu kommer du inte att känna för alltid! Sorg är ett sätt att bearbeta sin förlust. Man behöver tid och utrymme att gå igenom det i sin egen takt. Man brukar säga att det tar ungefär att år att gå igenom sorgens olika faser.
Sen är man är faktiskt summan av sina erfarenheter. Allt man går igenom, sorg och glädje, påverkar och förändrar en. Att förlora en närstående ändrar ens syn på livet och kanske ens relationer. Så nej, du kommer kommer aldrig att bli precis som du var innan detta hände, för det innebär att ju du skulle vara opåverkad av förlusten. Du kommer att vara samma person, men version av dig själv med mer livserfarenhet.
Tveka inte att söka upp någon att prata med om du känner att det är en ohållbar situation. Det kan vara skönt med någon utomstående som kan lyssna på när man behöver prata av sig och lotsa en igenom de tunga känslorna.
Jag beklagar din förlust.
Mitt enda råd är att prata! Prata om din förlust, din sorg, dina känslor och din oro. Ta upp det med alla, för det är viktigt att man hör sig själv säga allt det otäcka.
Jag förlorade min partner för 14 månader sedan. Min framtid kommer för alltid att vara annorlunda, alla våra planer........ Efter några månader tog jag kontakt med en psykolog och där kunde jag tala om alla saker som man ville "förskona" sin omgivning från, en person som inte på något sätt var känslomässigt inblandad i det hemska som hänt. Han talade om för mig att jag också är viktig och det var någonting som jag behövde höra och så småningom förstå.
Sorgen är en lång process i olika skepnader, men det måste få ta tid!
detta plågar mig fruktansvärt mycket!
Jag tror du är mitt inne i den akuta sorgprocessen och fortfarande håller på att försöka ta in förlusten. Som du känner nu kommer du inte att känna för alltid! Sorg är ett sätt att bearbeta sin förlust. Man behöver tid och utrymme att gå igenom det i sin egen takt. Man brukar säga att det tar ungefär att år att gå igenom sorgens olika faser.
Sen är man är faktiskt summan av sina erfarenheter. Allt man går igenom, sorg och glädje, påverkar och förändrar en. Att förlora en närstående ändrar ens syn på livet och kanske ens relationer. Så nej, du kommer kommer aldrig att bli precis som du var innan detta hände, för det innebär att ju du skulle vara opåverkad av förlusten. Du kommer att vara samma person, men version av dig själv med mer livserfarenhet.
Tveka inte att söka upp någon att prata med om du känner att det är en ohållbar situation. Det kan vara skönt med någon utomstående som kan lyssna på när man behöver prata av sig och lotsa en igenom de tunga känslorna.