Jag hade samma SF-mått i v. 28 och i v. 31 (28), men det kanske beror på att min bebbe gillar att ligga och trycka ut i sidorna ;) Det var helt normail iaf.
Ska på tillväxtultraljud på torsdag, hoppas att allt är bra. Har en ovanlig men väldigt lindrig diabetessjukdom som gör att under graviditeten så måste jag gå på spec mvc, och får därför göra extra ultraljud. Hittills har bebisen följt normalkurva, men man blir ju alltid lite orolig och hoppas att allt ska vara bra.
Jag lider väl inte av förlossningsskräck så, men däremot skräms jag upp av de senaste tio årens medierapportering om för lite personal på förlossning, och sprickor i onödan pga stress osv. och att man blir dirigerad t andra sjukhus eller tillsagd att vänta osv. Det känns inget kul.
Därför har jag bett min mamma vara med på förlossningen, som är barnmorska, bara för att jag ska släppa stressen jag känner inför ev kort om personal mitt i sommaren, och koncentrera mig på det jag ska koncentrera mig på. Nämligen att föda. Först kände jag mig löljlig, men min mamma blev alldeles rörd, och hennes kolleger och andra äldre kvinnor jag talat om det för har fått en tår i ögat.
En positiv sak som jag verkligen vill dela med mig av bland alla sprickrapporteringar är att min syster, som håller på att specialisera sig till gynekolog/obstretiker (el hur det stavas), berättade för mig att hon undersökt en kvinna 2 veckor efter förlossningen där denna kvinna spruckit hela vägen, och inte knappt märkt var stygnen var därför att det läkt så fint. "läkköttet" därnere är så himla bra. Det man ska vara påpasslig för är att man verkligen ska bli undersökt i underliv och anal (vet att det låter hemskt) så att man upptäcker eventuella skador så att de kan åtgärdas direkt!
Förlåt för detta långa inlägg, men infon som min syster gav mig om sprickor, fick mig verkligen att lugna mig i detta hav av värsting historier som man gärna snappar upp när man är gravid.