2 år mellan barnen

Ett år och elva månader mellan våra. Ettan slutade sova middag innan han fyllt två år och tvåan verkar gå samma väg, hon sover sedan någon månad bara en gång/dag. 

Nu när tvåan blivit 10 månader och vi har hittat lite bräckliga rutiner så just nu går det hyggligt......men jag skulle knappast ha klarat det om jag inte haft en mormor som kan ställa upp i ur och skur (nästan).

 Största problemet har varit ensamnattning av de båda eftersom pappan arbetar mycket oregelbunden arbetstid med många sena kvällar.

 Jag ångrar i alla fall inte att det blivit så tätt mellan småttingarna och de börjar redan nu ha glädje av varandra + att de verkligen älskar varandra utan någon större syskonrivalitet.

 Mammahjärtat nästan spricker av glädje och kärlek när jag ser hur kärleksfulla de är mot varandra (ibland ).

Hej! Tack för alla svar, ser att det är lite olika bud. Vi vill som sagt skaffa 2an så tidigt som möjligt så 1an ska slippa börja på förskolan och då verkar 2 år vara rimligt. Förstår att det måste vara tufft i början men härligt för barnen när de är äldre. Ni som varit hemma med båda barnen, hur har det funkat?

Jag har ganska på pricken 2 år mellan mina tjejer, har vart hemma mycket med båda...
Det har aldrig varit jobbigt, eller ja alltså det är ju jobbigt varje dag men det har alltid varit mer positivt än negativt.

I början så sov stora middag ett par timmar varje dag och därimellan älskade hon att vara med syrran. Hon var så pass liten att hon inte krävde något större socialt utan trivdes bra med att vara hemma på dagarna.

Nu är dom tre och fem och är världens goaste kompisar, vill alltid sova i samma säng och leker tillsammans hur fint som helst.
Visst, ibland slåss dom som bara den men är bästisar direkt efter...

Det enda negativa som jag har känt var att det var svårt att få tillräckligt med tid med bebisen när man hade en tvååring... Hon kom kanske lite i kläm ibland...

Jag kan tillägga att dom första två åren med två barn så var jag väldigt mycket ensam då min man jobbade typ 70 timmar i veckan

Vi har 19 mellan våra.. 

Kan säga att det har inte alls varit så jobbigt som alla sa att det skulle bli eller som jag trodde.
Dottern var tidigt med allt och hon hjälpte verkligen till här hemma med hemmet när hon själv ville och med sin lillebror... Helt underbar...Och är fortfarande.. De är som bästa kompisar... Är jätte stolt över dom..

Vi ska få en bebis till i april och jag är nästan orolig för att den ska bli utanför :P 
Men vet att det kommer gå bra.. De kommer vara 4 och nästan 6 år :) 

Det kommer allt gå bra.. Klart det är tufft men det klarar ni :) 
 

Vi har två år mellan våra äldsta och det funkade mycket bra, storebror blev aldrig svartsjuk (jag tror inte han insåg att han varit själv någon gång...) - men vi har kompisar där det inte funkade lika bra med två år mellan barnen, storasyster var mycket svartsjuk på lillasyster...... så till viss del beror det på vilka barn man får, och det kan man ju inte styra över!

Men jag är glad att vi har 2 år mellan och inte 1,5 år, tycker det är stor skillnad på en 1,5 åring och en tvååring - en tvååring "klarar" sig själv lite bättre, kan gå i trappor, leka själv etc och det är en fördel när man har en liten baby att också ta hand om!  

Mellan 1an och 2an är det hela fem år, det var som att få första barnet igen, då äldsta var helt inne i sitt och självständig. Det jobbiga var att börja om på nytt med packning av skötväskor och ha koll på mattider, rutiner etc. Så det var som att börja på nytt igen. Sen fick vi nummer 3, ganska exakt två år mellan. Det har sina upp och ner gpngar. När vi är hemma är det inga större problem, mer än att båda vill ha och göra samma saker samtidigt. Sitter jag med 3an i famnen vill 2an också. Matar jag minsingen kommer mellan och vill också ha mat osv.

När vi är utanför hemmet är det kämpigare, att sysselsätt två småttingar samtidigt, båda blir rastlösa på samma gång, och det är svårt att hålla ett barn i varje hand och samtidigt putta en syskonvagn. Ja det har vart så kämpigt att jag faktiskt avstått att vara i affärer etc. med barnen själv. T.om att snabbhandla i mataffären är en kamp. Att få in två små barn i bilen för att komma till BVC. Ja allt är verkligen mycket kämpigare. Hade jag gjort om det skulle jag hellre haft tre år mellan, en treåring kan man samtala med och det finsn lite mer förstånd i vad man får och inte får.

Men när vi är hemma går det som sagt, det viktigaste är helt klart att barnsäkra och plocka undan så att hela hemmet är anpassat för barnen. Då slipper man kaos och olycklor när man inte går två stek bakom hela dagen.