ni med pseudotvillingar
14 månader mellan mina barn. De är tre och fyra år.
Svartsjuka har vi peppar peppar sluppit. Att hinna med båda gör man men inte på samma sätt som om man har ett barn såklart:) Men det mesta har vi gjort tillsammans med dem. När de var små fick de egenstunder om den andre sov. Men när båda slutade sova på dagarna var det slut på sånt. Men jag tror inte de lider av det. De älskar att leka med varandra!
När det var mindre var det fysiskt jobbigt med två bebisar nästan att ta hand om. Och visst önskade jag att de båda skulle sova samtidigt:) Men de gjorde de inte i börja iaf. För då sov den lilla flera ggr per dag och den stora en gång. Sen slutade den stora att sova på dagen några månader efter att den lille börjat sova en gång per dag. Men det var några sköna månader där när båda sov mitt på dagen.
Det jobbigaste var att det blir så stökigt och äckligt av allt kladd hemma och att man inte hinner ta hand om det. Det positiva har varit att vi kunde vara hemma länga med båda barnen. Och att de är jättetajta! Nu är det bara lätt att de är så jämnstora. De leker bra leker med samma kompisar etc. Gillar ungefär samma saker.
Grattis till barnen ska jag oxå säga!
PS Det jobbigaste med att ha barn så tätt var att man fick så mkt negativa kommentarer som oj vad jobbigt etc. När man bara var glad och stolt över sina fina barn! DS
. Nyfödingar är ju bara små amöbor som förutom att de alltid finns med inte utgör någon direkt konkurrens för det äldre syskonet. Värre när den lilla börjar krypa efter, ta leksaker, tugga på pusselbitar, riva torn och börjar ta plats och utrymme på ett helt annat sätt....på eget bevåg. Inte så lätt för en inte ännu eller precis fyllda 2-åring (en period som kännetecknas av JAG och MITT 
).