Män är från Mars och kvinnor är från Venus

Du kan ju läsa den för nöjes skull, men vetenskapligt är den ett falsarium. Det har tagits upp i flera program, bland annat av Penn & Teller. Författaren har inte den akademiska grad han utger sig för och undersökningarna han lutar sig mot har aldig ägt rum. Flera av universiteten som nämns finns överhuvudtaget inte.

Var för säkert 20 års på en föreläsning med Annika Dopping och en officer som utgick från den boken. Då insåg jag att vi alla är olika och att det finns vissa manliga och kvinnliga särdrag. 

Av någon anledning så tycker jag att det stämmer att jag gärna fixar mina problem själv, vad jag behöver då är egen tid där jag kan tänka. Ska tillägga att om det är något som gäller relationen tycker jag det är viktigt att prata med varandra. Där har jag inga problem. Och när min sambo, kompisar eller kollegor har problem lyssnar jag gärna på dem och om jag kan så hjälper jag gärna med mina erfarenheter. 

I alla relationer jag haft så har alla tjejerna pratat när det är något som tynger dem, ibland med mig och ibland med kompisar.
 

Ja det är klart, jag läser för nöjes skull och tar inte boken på fullt allvar. Jag läser boken med glimten i ögat och känner att det inte direkt är en handbok. Men den har ju sina ljuspunkter. För visst är kvinnor och män annorlunda, det kan vi ju inte komma ifrån. I några hänseenden så stämmer det nog ganska bra och det är det som jag skulle vilja lista ut. Ser jag på mina två så olika män, så stämmer detta med grottan ganska väl, det har de fullständigt gemensamt, så helt ute och cyklar gör väl inte författaren.

Tack "nöjd man" för att du ger din syn på saken, det uppskattar jag. Jag är ju kvinna och vet ju inte så mycket om mannens värld då jag inte har så mycket erfarenhet av män. Varken som partner eller vänner av motsatt kön. Om jag läser boken så kan ju mannen få en omedveten stämpel, så det är jättebra om fler män också "tycker till".

När jag läste boken skrattade jag ofta igenkännande. Det gjorde även mina väninnor när de läste boken. Det vi kände igen mest var nog mäns tillflykt till sin "grotta" . Klart man får läsa den lite med glimten i ögat, men enligt min erfarenhet så är inte John Gray helt fel ute i mycket han skriver. Han tar upp en del saker som jag utan svårigheter kan identifiera från både egna och andras relationer.