Ångrar mig
Hej alla glada,
Skaffade för ca 4 månader sen en liten kisse, perserkatt. Hade redan två valpar, och de blev alla jättebra vänner och leker jämt.
Katten är superfin, sköter om sina sandlådeärenden bra, klöser sällan och förstör ingenting. Hon sover med oss i sängen på kvällen och kommer ofta för att bli kliad. Oftast sover hon bara, men någon gång ibland leker hon med oss (fem, tio sekunder per dag).
Problemet är att jag inte alls känner mig fäst vid henne! Kan inte förlåta hennes kattbeteenden, såsom att stjäla min mat. Irriterar mig jämt på henne. Hon är väldigt rättfram med att komma och ta min mat eller sno kött när jag lagar mat. Hon tigger mat jämt dessutom. Plus att hennes hår är ööööverallt! Alla mina svarta plagg är förstörda, soffan, sängen, ja allt.
Hundarna har förstås också sina brister (svårt att få rumsrena, äter upp dyra kablar osv). De har gjort mkt värre saker än katten, men jag stör mig så på katten! Har verkligen försökt älska henne och har gjort det stundtals. Men hon blir mest överflödig. Jag märker mer av att göra rent hennes sandlåda och plocka upp efter henne och försöka rädda min mat från henne än något annat.
Är nog inte en kattmänniska har jag kommit på!
Vad gör man i en sån situation? Känns så fel att lämna bort henne. Borde väl inte skaffat henne från början, men har aldrig haft katt förut så kunde inte riktigt förutsäga allt. Hos en kattälskare skulle hon nog vara perfekt.
