Adhd? Vad tror ni?

Ingen som har tankar, synpunkter kring detta? Måste ju finnas många mammor och pappor med erfarenhet ?

Min spontana tanke är varför han inte blivit utredd redan? För om en sjuåring har så stora problem att han behöver en assistent, han har fysiska symptom (tics), han säger att han inte vill leva längre, skolkar, är våldsam m.m. Då är det nog nåt som är fel. Borde inte någon ha föreslagit en utredning redan vid det laget han fick en assistent/resurs???

Nu är det alltid vanskligt att "diagnostisera" via nätet, men det kan ju vara adhd, autismspektrum, tourettes eller vad som helst. Vilket är anledningen till att man gör en utredning... För nåt är det ju.  

Tack för din åsikt! Ja, vi fick svaret i förskolan att barn behöver ingen diagnos för att få assistent/extrahjälp, vilket ju är bra. Skolan ska tillmötes gå alla barns olika behov. Och tyvärr så tror jag att diagnoser hit och dit sätts lite väl ofta på grund av att barn inte kan hantera allt runt i kring ( stress, mindre personal osv) något som samhället skapat. Barn har svårt att sätta ord på känslor och frustration, omogenhet kan lätt ledas till utanförskap som i sin tur leder till frustration och ilska. Sen att barn har tics är ju i sig inte vanligt och därmed inget att utgå från. Autismspectrum, ha det inte något att gör med " lägre begåvning" i typ skolan? Nån som kan förutom just tics då se skillnad på adhd och tourettes?

Tics är vanligt menade jag..

Jag tycker absolut du ska utreda honom även om han får hjälp i skolan.

Han säger att han inte vill leva, har han uppenbarligen många tics som varat i allafall ett år, han skolkar, han har kontaktproblem med kompisar.
Han är uppenbarligen redan så speciell att han har en resurs. Vad skulle han förlora på en diagnos:   

Autism, Asperger: Nedsatt social förmåga
Touretts: Svåra former av tics
ADHD: Impulsivitet, konsentrationsproblem, hyperaktivitet
Utvecklingsstörning: låg intelligens.

Många med autism har också utvecklingsstörning men långt ifrån alla
Många med touretts har också ADHD med långt ifrån alla.    

Ja, det är ju bra att man kan få en resurs utan diagnos (vår dotter fick också sin resurs innan hon fick sin diagnos), och alla som behöver extra stöd har inte nödvändigtvis diagnoser. Men OM ditt barn har en diagnos (eller flera), så försvinner svårigheterna inte av att ni blundar för dem. Snarare tvärtom, desto tidigare barnet får hjälp, desto mindre problem får barnet när det blir äldre. 

Utredningarna som görs för att ett barn ska få en diagnos är grundliga, inte något som sätts "hux-flux". Vår dotters autismutredning tog t.ex. 1,5 år och innefattade hörcentral, logoped, bvc-psykolog och barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen. Dottern har observerats på förskolan och med oss föräldrar, dom har gjort tester med bara henne och psykologen, dom har intervjuat oss många gånger, intervjuat hennes pedagoger på förskolan o.s.v. Än så länge (efter allt detta) så har hon "bara" fått diagnosen autism. När hon blir lite äldre så kommer hon att utredas igen för utvecklingsnivå och eventuellt för adhd, därför att testerna dom gjort hittills inte räcker. Så en diagnos är inte något man får "bara sådär". 

Sen så har denna typer av svårigheter funnits i alla tider, nog sjutton fanns dom där rastlösa barnen, drömmarna, klassens clowner och andra "kufar" i vår skola också. Och nog fanns dom där på 1500-talet och 1700-talet också. Men sen kan ju samhället ställa olika krav, skolan kräver t.ex. mycket mer självständighet, egen planering och organisationsförmåga än för några decennier sedan. Mängden jobb som inte kräver någon egentlig utbildning har minskat o.s.v. Och detta gör det svårare att leva med denna typ av funktionshinder, och gör att funktionshindren kanske märks mer och påverkar livet mer. Men själva svårigheterna, dom är inget nytt. 

De ni beskriver är precis det min dotter har haft ska jag säga för idag e allt på topp.Dottern min är utredd och fick diagnos Damp.Och har idag ett fullt fungerande liv med sambo och arbete.

Va bara observant så er pojke inte börjar gå ifrån matbordet vid middagar o måltider för att besöka toaletten de fick vi erfara då vår dotter även fick diagnos anorexia i tonåren på grund av sin särskoleplacering vill bara ge ett tips

Jag tror inte han har damp, läste lite om det och då skulle man ha motoriska problem och svårt att ex rita. Han är snabb och atletisk av sig och riktigt duktig på matte ( kan räkna alla räknesätten) och rita. Dessa är hans styrkor, samt även hjälpsam och väldigt empatisk i vissa lägen. Nu har jag fått med både svagheter och styrkor, kanske blir lättare att tyda honom. Vi har iaf fyllt i en broschyr på bup och även lärarna har fyllt i en broschyr så då får vi se vad nästa steg blir.

Sätts diagnosen damp numera? Jag trodde det övergått i ADHD + motoriska problem.

Naturligtvis har din son bra sidor också, TS.    

Nä, man kan ha autism och samtidigt ovanligt hög IQ. Förr kallades det då oftast för asperger, men nu räknas allt inom autismspektrum.

Vår son (7 år) är lite lik din, fast han är mer fysiskt våldsam. Det är mycket sällan han tar till sådana där provocerande uttryck som att kissa där man inte får eller göra fula gester. Men han klipper till folk istället och skriker även en del hot och fula ord. Han fick oxå assistent innan någon utredning hade gjorts. Det var vi föräldrar som ville ha en utredning.

Först gjordes en intelligenstest av skolpsykologen. Den visade att han har 140 i IQ. Egentligen visade den ingenting som tydde på någon diagnos, men skolpsykologen utgick från vår och skolans beskrivning av hans sociala problem och bristande impulskontroll, så vi fick remiss till BUP. Den blev prioriterad, tack vare att han slåss så mycket, så vi behövde inte vänta så länge.

Nu vet vi att han har autism och adhd. Att han reagerar med att slå eller hota när han blir arg beror antagligen på adhd. Men att han har så många anledningar att bli arg beror nog på autismen. Han förstår helt enkelt inte vad som förväntas av honom i sociala sammanhang. Han kan bli arg när leken med andra tar en annan vändning än vad han hade tänkt. Han är väldigt konkret och faktaintresserad, så han blir upprörd när andra barn använder sin fantasi och "förvränger" fakta.

Att få en diagnos var bra för honom. Han har berättat om den i skolan, så nu har han större chans att bli förlåten av de andra barnen när det går fel. Och vi vuxna runt honom har anpassat våra krav på honom, samt förbereder bättre inför de situationer som vi anar kan bli svåra för honom.

 

Tack för ditt svar! Det låter ju likt måste jag säga, vår son har varit väldigt våldsam i perioder också. Minns första gången han kastade en sten i samma storlek som en tennisboll uppifrån en klätterställning rakt i huvudet på mig( han var 3år), liknande hände i våras, samt spottningar, sparkar och slag. Nu händer det nån enstaka gång och då oftast mot mig, lillebror eller hans assistent. Det var också då de skickades in en orosanmälan från skolan, förmodligen för att lillebror hade nån "snopplek" för sig på dagis samtidigt. Usch, vad hemskt det var när pedagogerna skulle berätta det som hänt först på dagis och sen storebrors pedagoger i förskoleklass om vad storebror gjort. Blev till att bita ihop så man inte skulle bista ihop inför barnen. Nu har vi fått lite ledigt under lovet med barnvakt och 7 åringen har varit hos sin morfar i några dagar. Sista kvällen var han orolig och hade svårt att komma till ro, och när han kom hem var han glad. Men några timmar senare så var han arg och sur och då speciellt på mig. Sen i torsdag har han bara varit tvärsöver i allt och inte skrattat en enda gång :( dålig på att äta är han också sen han kom hem, fattar ingenting..

Vill bara säga att du skriver så fint och inkännande.

Jag trodde nästan att det var jag som skrivit inlägget...Det är exakt samma här. Exakt. Orolig över lillasyster som tar efter en massa...Min son är utredd och uppfyller kriterierna för en adhddiagnos men man har inte satt den än, man vill jobba med beteende förändring först.

Tipsa assistenten om lågaffektiv pedagogik. Att bära iväg en sju-årig förstör relationen och barnet kan känna sig kränkt.

Vad menas med lågaffektiv pedagogik? De första dagarna efter lovet har gått otroligt bra , men nu ha det varit kaos dagar i skolan, han tar all kritik så hårt hela tiden och då blir hela dagen förstörd :( Skönt att man inte är ensam om detta. " knyttensmamma" hur gammal är ditt barn? Vore bra att ha någon att bolla tankar och idéer me. Skicka pm om du vill. Lärarna ska få handledning på sonens skola inom några veckor, hade det i förskolan också men får se om det blir bättre. Jag ska försöka vara ledig och vara med någon dag och se. Det gör han tryggare, han säger ofta att det är för mycket barn och att han blir rädd när alla tittar. Fick också höra att en av fröknarna har tics ( och han säger själv att hon måste sluta annars kommer han fortsätta föralltid) har själv också sett det. Lättpåverkad och känslig kanske?

Tics är inget han behöver sluta med i detta skede. Ofta är det en kanal för att slippa göra något annat. "Det känns jobbigt i kroppen, därför slår jag. " Istället ticsar han. Kan vara så. Lågaffektivt bemötande eller lågaffektiv pedagogik. Googla på det. Just vid "problemskapande beteende" kan det vara guld! Min son som har ADHD/autism reagerar mycket positivt på detta förhållningssätt. Det är då personalen och ni föräldrar som gör anpassningen, inte barnet.