Hunden bet min dotter - nu är vi hemlösa
Ska försöka göra en lång historia kort. För tillfället bor (bodde...) vi hemma hos mina svärföräldrar, då det gick väldigt snabbt att sälja vår BR och vi har nu ca tre veckor kvar till tillträde till vårt radhus vi köpt. Ca 3 månader blev det hos svärföräldrarna.
Vi har två barn, en 4-åring och en 2,5-åring. Jag är gravid med nr 3. Svärföräldrarna har en hund, en stor blandras som alltid varit opålitlig men som ingen (svärfar) lyssnat på.
En helg bet hunden vårt yngsta barn. Ett stort, fult sår mitt på kinden som såklart krävt mycket läkarvård och medicin. Vår dotter klappade fint på hunden lite sådär i förbifarten, hon stod inte alls och klängde eller så när hunden anföll.
Jag befann mig på jobbet, min man och svärfar åker till akuten i full fart. Svärmor bokar tid för avlivning av hundfan. Vad händer då? Svärfar får ett bryt, tar hunden och sticker. Han är borta i en vecka med hunden, sedan är de tillbaka hemma och han slänger ut oss "för hunden bor ju där". Svärmor är på väg att ta ut skilsmässa och vi bor just nu hemma hos mina föräldrar vilket är vidrigt på alla sätt och vis. (Mögel, misär, annnan ort typ)
Barnen mår dåligt. Dels efter traumat, men också efter flyttar, inget eget hem osv. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, gråter av ångest varje dag. Är så hemskt att bo här, hemskt att bli så otroligt sviken av svärfar/pappa/farfar.
Till saken hör väl att jag jobbar 60%, pluggar 100% (ej distans) så vi har liksom tillräckligt.
Jag vet inte varför jag skriver. Behöver pepp. Tre veckor är inte mycket men det känns evighetslångt idag. Gråter när jag skriver detta och då är alla sårande detaljer inte ens med 
snälla, peppa mig!!
