Speakers Corner skrev 2014-08-24 09:23:41 följande:
Och där förlorar du mig.
Jag gör ingen skillnad på människor på det sättet du gör.
Nationalitet är ett för mig rätt meningslöst ord, människor är människor, oavsett vart dom kommer ifrån så har dom samma värde för mig, (bortsett från mina närmsta, men det är en annan sak)
För mig är det behovet som ska styra, inte nationalitet.
Jag tycker att den tanken att det finns vi och dom, dom som är våra egna som du skriver och så andra människor.
Det är för mig ett rätt vidrigt sätt att se på människor.
Jag har inget mer gemensamt med dig än vad jag har med en egyptisk kvinna t ex.
Du betyder inte mer för att du och jag råkade födas inom samma gränser på en karta som nån nångång ritat ut.
Dom är meningslösa för mig, jorden tillhör oss alla.
Jag förstår inte sån nationalism, det skulle bara vara fånigt om det inte också vore ganska otäcka tankar.
När jag i slutet av en lång resa långt bort...lite allmänt hemlängtande och sugen på¨svensk mat och svenska språket och allt svenskt öht...och det faktum att jag inte riktigt kände mig hemma i den kultur jag befann mig i just då, som var så totalt annorlunda mot hemma (ja detta var på den tiden sådant skedde, idag är det ju mer pk att säga att alla är liiika)...
Men iallafall...när jag då vi en busshållplats ser ett par stå där och hör klockren svenska...får jag nästan en glädjerusch...och leeer..och går fram och vi börjar prata.
Det kändes så kul, och vi hade en tillhörighet där och då trots att vi inte kände varandra, men vi delade så mycket, ändå...och vi pratade en stund och sedan skildes vi.
Min fråga är då- var detta trevliga möte rasistiskt?? Eh..? Enligt dagens mått på vad som är det elller inte och rakt av tolkandes svar lik detta...så var det väl det.
Eh...är det vettigt öht?