Erfarenhet av att låta förnuftet råda?

Mina två barn kom till gm IVF (äggledarskador) och donerad sperma (barnens pappa var steril) och jag fick veta för tolv år sen att jag aldrig nånsin skulle bli gravid på naturlig väg.

Skilde mig förra året och träffade ny partner för någon månad sen. Helgarderade eftersom jag är så feg, åt minipiller och satte sen in en Mirena. Mirenan tog jag ut i september pga blödningar. I morgon skulle jag träffa läkaren för att få en undersökning som en gång för alla bevisar att äggledarna är helt igenvuxna.

I förrgår vaknade jag och kände att jag är gravid. Det var så tydligt och så oerhört oväntat. Det skulle ju inte gå.
Gårdagens och dagens tester visar positivt, både vanligt test, Clearblue Digital och det blodprov jag tog på jobbet (är sjuksköterska).

Jag har utsatt mig för risken att bli gravid EN gång i mitt liv. Och blev gravid, fastän det inte skulle gå.

Abort är enda alternativet. Varken jag eller min nya partner vill ha fler barn. Min dotter har autism och tar all energi...

Etiskt och livsåskådningsmässigt känns det helt galet att abortera.

Men sett till livssituation så är det det enda rätta.

Jag vill inte ha fler barn. Han vill inte ha fler barn.
Livssituationen tillåter inte fler barn.

Så i morgon, på läkarbesöket på gyn blir det abortrådgivning istället för steriliseringsdiskussion...

Så "hjärna" "sia" med fler: tack för era inlägg. Känns bra att inte vara ensam om funderingarna.
För vissa verkar det vara så självklart, ja eller nej.
Sån har jag nog också varit... tils idag.