göra sig av med katt, barnets reaktion?

Ni har två katter så då har dom varandra. Sen tycker jag det låter som katten har det bra med din son. Varför tror du katterna inte får det dom behöver? Visar dom missnöje? Hur mycket är dom ensamma? Katter vill inte umgås hela tiden heller.

Han glömmer fortare än kvickt :)

Vi gav bort våra katter när dottern var 2.5 och det gick jättebra! Vi förklarade att de skulle hem till en tant som behövde sällskap och att de har det bättre där.

Kan ju börja med att fråga, skulle du göra dej av med sonen när tiden börjar tryta? Nej förhoppningsvis inte, sånt planerar man innan man innan man utökar familjen med både djur och barn! Sen till din fråga så vette fan hur man förklarar för en ettåring utan att sätta allt för djupa spår att nej mamma älskade inte katterna så mycket längre så jag dödade dem / lämna bort dem!

Vi har inte hunnit kela med dem på jättelänge, de är ofta ensamma då vi gör saker med vår son. Katterna som bor tillsammans busar aldrig med varandra utan verkar mer "stå ut" med varandra..

Känns bara som de skulle kunna få det så mycket bättre med någon som har mer tid

Hur gamla är katterna och hur skulle du "göra dig av med" dem?

Djuren har vi haft länge innan vi fick barn, sedan blev livet mer annorlunda än vi väntat oss när vi fick barn och katterna hamnar i kläm. De får inte tillräckligt med uppmärksamhet.

Det känns mer elakt att ha katterna kvar, än att låta dem komma till ett kärleksfullt hem där de får mer tid och uppmärksamhet. Vi gör ju självklart detta utan kärlek till katterna, inte för att vi INTE älskar dem. Vi vill ju att de ska få det bra och få mer kärlek än vi ger dem.

De är 4 år gamla. Vi skänker dem isåfall till rätt ägare. Ingen avlivning och inget djurhem, utan till en kärleksfull familj isåfall

Utav kärlek ska det självklart stå, inte utan

Hur tusan tänker du när du jämför djur med barn? 

Om det är så att katterna inte mår bra hos dem är det väl bättre att de får flytta till en familj som har mer tid?