Snart vet jag ingenting..

Vad menar du när du skriver "brydd"? Här där jag bor använder vi det som synonym till "förvånad" (känns inte som att det är vad du menar )

Ska ni bo sex personer i en fyra åste nog alla ta hänsyn tyvärr. Även en känslig tolvåring. Vad säger din sambo om situationen?

Nej inte vad jag menade, utan att han typ ja tar åt sig, bryr sig, hör vad man säger.. mer så

Min sambo säger att han ska ta itu med saken och att han inte kommer att lämna mig, men samtidigt, ska jag stå skyldig till att hans dotter mår dålligt..?? Vilket hemskt dilemma tycker jag..
Vi kommer att bo här i en fyra minst två år till, tills vi får hus och det kommer inte att bli aktuellt försen 2015. 
Jag håller med, hon måste förstå det, det finns tre till barn, snart 4 till och två vuxna. Varför söker hon sig inte till kompisar, kommer hemifrån lite grann?? Är inte det sunt??
Hon kan inte styra o ställa, men samtidigt min sambo måste ju ta henne i beaktande också.. Oså har vi mina barn, de är mer vilda än tama och ska jag skicka iväg dom för att pleasa henne liksom.. skulle inte tro det. Hon har ju eget rum nu!!! :((  

Vill inte vara negativ eller få dig att må dåligt, men jag tror inte det kommer bli bättre. Hela kärnfamiljskonceptet, som ju är på utdöende, bygger på att familjens mamma ska uppoffra sin bekvämlighet för mannen och barnen. I styvfamiljer ska hon offra bekvämligheten för mannen, de gemensamma barnen och mannens barn samt dessutom anpassa sig efter exets vilja. Det hör man ju, att det inte funkar. De ytterst få som påstår att de mår bra av detta koncept är de som går all in och påstår att det inte finns någon som helst skillnad mellan allas barn.

Anledningen till att i princip alla styvfamiljer är dömda att misslyckas är att flera. Den största anledningen är att i en sådan familj har alla olika intressen. Barnen vill vara med sin pappa. Du vill vara med din familj. Pappan vill vara med alla sina barn. En annan sak är att det alltid är en rörig omställning att någon flyttar fram och tillbaka.

Vissa saker kommer kanske förändras. Exempelvis att 12-åringen kommer börja träffa mer vänner eller att hon inte kommer behöva ha ett eget rum. Grunden kommer i alla fall vara densamma och det kommer finnas andra saker du stör dig på.

Tror du måste göra något av följande:

1 Försök lösa de faktiska problemen och hoppas att det får dig att må bättre
2 Stå ut med att ha det jobbigt
3 Flytta  

Grejen är den, hur kommer det att bli när knoddas kommer.. de kommer lägga beslag på pappa och knoddas blir mer o mer med mig. Han är inte den som skjuter något barn undan. De kanske kommer bli avisar, o kanske tom den äldsta kommer tro att hon blir mamman??? För så är det, ge henne en unns av kapitel, så sveper hon boken. Så inte bara det, blir det så att 12¨-åringen dessutom kommer må dåligt av det?? Enligt mig kan hon isf få flytta till mamma.. för jag gör allt för  henne, som om hon är min egen. Så får jag såna här attityder tillbaka. Hennes mamma är alltid hennes mamma, men tro mig, så många gånger som jag sett till att den tjejen fått det hon behövt visst villkorslöst, men ändå.. Vad begär hon av den här familjen? Att vi alla gör som hon vill, pappa ge henne total uppmärksamhet och lämna sin nya son o sin blivande fru och sina två "nya" barn som ser upp till honom som en far. Ska hon få det? Vad gör man?

Nu menar jag verkligen inget illa, men du måste sluta mesa så! Vad gör det om hon tror att hon är mamman? Säg till henne då! Beslagtar barnen pappan och bebisen kan du antingen se till att få lite egentid med dina andra biobarn eller så säger du ifrån. Varför blir du så besvärad av att hon blir sur på dig? Så ÄR det med barn, de blir sura när de inte får som de vill. Jag tror faktiskt du behöver bli mer säker i din mammaroll i huset. Du kan absolut (och bör) säga ifrån då 12-åringen stiger över sina gränser och "leker" förälder till de andra.

Jag tror att hon beter sig som hon gör för hon är osäker på sin roll och plats och känner sig otrygg. Hon tillåts ju få ett eget rum så att 3 (!) andra tvingas dela, vad lär det henne egentligen? Ska man kunna frysa ut andra i familjen så? jag tycker ni får ta och se till HELA familjen, alla barn bör bli likvärdigt behandlade. Hon är ett av snart 5 barn och det får hon acceptera! Självfallet ska man lyssna på henne, bekräfta att man förstår att det kan kännas jobbigt o.s.v., men det betyder inte att man kan acceptera vadsomhelst.

Sedan tycker jag du får släppa det där med "din" plats i soffan. Av vilken anledning kan hon inte få sitta på "din" plats om du inte ens är där? Varför har du ens en "egen" plats i soffan? Tar hon din plats genom att försöka efterapa dig i din och sambons relation så bör ju naturligtvis din sambo förklara för henne det olämpliga i det.

Jag tror starkt på att inte ge efter för "tyck synd om mig". Självfallet bör man uppmärksamma om ett barn mår dåligt, men man kan göra det på många sätt förutom att skuffa undan 3 andra syskon i ett rum eller tassa på tå. Visa henne att hon är en självklart del i familjen och att ni lyssnar och är intresserade. Men att hon är självklar i familjen betyder ju också att hon bör behandlas på samma sätt som alla andra. Vad händer när barn 2 börjar beté sig på samma sätt för att hen ser att det "lönar sig"? Och sedan barn 3 och 4? och kanske även barn 5?

alla barn är olika
inte alla har kompisar och söker sig hemifrån
så är det bara
det är viktigt att barnen inte får bestämma vad som gäller
samtidigt som de förstås måste få vara delaktiga i reglerna som gäller hemma
kan ni sitta ner alla och skriva vad som ska gälla?
där ni vuxna bestämmer de övergripande reglerna, men att även alla barn får ta upp va de tycker är viktigt för dem
de borde kunna hjälpa till en hel del både med städning, tvätt och mat kan man tycka
även om det är den som går hemma som har det övergripande ansvaret
du kan ju faktiskt delegera arbetet hemma!
har du en egen plats i soffan???

Nu är du väl lite väl negativ, vårt förhållande har hållt i närmare 20 år, och jag vet fler. Svärmor och svärfar lever med nya partners sedan 40 år drygt, jag har några vänner till som träffat män med barn, där det fungerar bra

Men mycket som du säger är sant, det är alltför många som anser att kvinnan ska lägga sig och inte ta plats. Det krävs att man träffar en man som inte ser en som en hushållerska / barnvakt, utan accepterar att det är han som har barn och inte kvinnan.

Eftersom du försökt att prata och det inte går fram, så får du börja agera. Sätt gränser kring dig själv, vad tolerarer du, vad tolererar du inte?

Uppmuntra dina egna barn (och det verkar som att den andra systern också behöver det) att ta sin plats och sätta gränser kring sig själva.