• Anonym (Hatad)

    Bonusbarn hatar mig - vad gör jag?

    Sedan drygt tre år tillbaka träffar jag en man som jag tycker väldigt mycket om. Han har två barn som nu är 10 och 12 år gamla. Vi har haft en väldigt strulig relation men har inte lyckats gå skilda vägar eftersom vi alltid längtar tillbaka till varandra. Jag är den första kvinna han träffat efter att han och barnens mamma separerade för cirka 4 år sedan. Eftersom vi inte vetat vart förhållandet skulle gå har vi sagt till barnen att vi bara är vänner. Under långa perioder har vi inte träffats alls.

    Nu till problemet. Sedan cirka 6 månader tillbaka har det gått upp för 10 åringen att vi är mer än bara vänner då han såg mig med endast trosor klippa håret med trimmer på min kille inne i badrummet. Vi har då sagt att vi har en relation vilket har gjort att hen ser mig som ett stort hot. De första två åren vi träffades som vänner sa han inte mycket mer än att han inte gillade när jag hälsade på eftersom pappa blev konstig då. Och han inte fick lika mycket uppmärksamhet och att jag "tog pappa ifrån honom"

    Sedan det har gått upp för honom att vi är mer än bara vänner så skriker och gråter han varje gång jag kommer. Han säger att han hatar mig och att jag är dum och säger dumma saker. Varje gång min kille pratar om mig, frågar om vi ska umgås alla fyra, så ska han rymma hemifrån och skriker rakt ut. Han säger att jag är "konstig, "elak", "tokig" m.m.

    Jag har aldrig någonsin varit dum mot honom. Jag har alltid försökt få honom delaktig i det vi gör. Köper presenter när han fyller år. Pratar med honom om hans intressen och hur det varit i skolan. Han äldre syskon som är 12 gillar mig och vi bakar ofta och spelar spel tillsammans.

    Min kille tycker att detta är jättejobbigt och vet inte hur han ska hantera situationen. Jag tycker att det är otäckt att denna lilla kille går runt och säger att jag är elak och tokig och blir rädd för att involvera mig mer i familjen.

    Jag vill själv ha barn men blir rädd att skaffa barn med min kille när hans barn hatar mig.

    Vad ska jag göra? Det här har pågått länge nu och det verkar bara eskalera!

  • Svar på tråden Bonusbarn hatar mig - vad gör jag?
  • Anonym (farmor)

    Det där är primärt din killes ansvar att reda ut med sin son. Den dag han blir tydlig inför sonen om sin relation med dig så kommer det att lugna ner sig. Du kan bara avvakta och fortsatt vara "snäll" och inbjudande ....

  • IafiaE
    Anonym (Hatad) skrev 2013-11-05 17:12:37 följande:

    Sedan drygt tre år tillbaka träffar jag en man som jag tycker väldigt mycket om. Han har två barn som nu är 10 och 12 år gamla. Vi har haft en väldigt strulig relation men har inte lyckats gå skilda vägar eftersom vi alltid längtar tillbaka till varandra. Jag är den första kvinna han träffat efter att han och barnens mamma separerade för cirka 4 år sedan. Eftersom vi inte vetat vart förhållandet skulle gå har vi sagt till barnen att vi bara är vänner. Under långa perioder har vi inte träffats alls.

    Nu till problemet. Sedan cirka 6 månader tillbaka har det gått upp för 10 åringen att vi är mer än bara vänner då han såg mig med endast trosor klippa håret med trimmer på min kille inne i badrummet. Vi har då sagt att vi har en relation vilket har gjort att hen ser mig som ett stort hot. De första två åren vi träffades som vänner sa han inte mycket mer än att han inte gillade när jag hälsade på eftersom pappa blev konstig då. Och han inte fick lika mycket uppmärksamhet och att jag "tog pappa ifrån honom"

    Sedan det har gått upp för honom att vi är mer än bara vänner så skriker och gråter han varje gång jag kommer. Han säger att han hatar mig och att jag är dum och säger dumma saker. Varje gång min kille pratar om mig, frågar om vi ska umgås alla fyra, så ska han rymma hemifrån och skriker rakt ut. Han säger att jag är "konstig, "elak", "tokig" m.m.

    Jag har aldrig någonsin varit dum mot honom. Jag har alltid försökt få honom delaktig i det vi gör. Köper presenter när han fyller år. Pratar med honom om hans intressen och hur det varit i skolan. Han äldre syskon som är 12 gillar mig och vi bakar ofta och spelar spel tillsammans.

    Min kille tycker att detta är jättejobbigt och vet inte hur han ska hantera situationen. Jag tycker att det är otäckt att denna lilla kille går runt och säger att jag är elak och tokig och blir rädd för att involvera mig mer i familjen.

    Jag vill själv ha barn men blir rädd att skaffa barn med min kille när hans barn hatar mig.

    Vad ska jag göra? Det här har pågått länge nu och det verkar bara eskalera!


    Finns det möjlighet att prata med mamman?

    Kan vara bra med hennes stöd.

    Är man tio år finns det nog en stark vilja att föräldrarna skall bli tillsammans, å det kan vara svårt att ta in någon annan.

    Det kanske är dax att låta han prata med någon och få hjälp att reda ut vilka känslor som hör hemma var!!!
  • Anonym (Hatad)
    IafiaE skrev 2013-11-05 17:20:12 följande:
    Finns det möjlighet att prata med mamman?
    Kan vara bra med hennes stöd.
    Är man tio år finns det nog en stark vilja att föräldrarna skall bli tillsammans, å det kan vara svårt att ta in någon annan.
    Det kanske är dax att låta han prata med någon och få hjälp att reda ut vilka känslor som hör hemma var
    Deras mamma är jättebra och hon ska enligt vad jag hört enbart ta mitt parti  i detta. Hon fick barn för 6 månader sedan och de fick därigenom ett nytt syskon. Hennes nya man har de också invändningar mot men inte alls på samma sätt.

    Jag tror också på terapi. Det är tydligt att de tagit skada av skiljamässan.
  • Venne
    Anonym (Hatad) skrev 2013-11-05 17:44:45 följande:
    Deras mamma är jättebra och hon ska enligt vad jag hört enbart ta mitt parti  i detta. Hon fick barn för 6 månader sedan och de fick därigenom ett nytt syskon. Hennes nya man har de också invändningar mot men inte alls på samma sätt.

    Jag tror också på terapi. Det är tydligt att de tagit skada av skiljamässan.
    Kanske är det boven i dramat? Rädd att gå ett nytt syskon även här. Ännu en situation där man hamnar i skymundan på kort tid.
  • IafiaE
    Anonym (Hatad) skrev 2013-11-05 17:44:45 följande:
    Deras mamma är jättebra och hon ska enligt vad jag hört enbart ta mitt parti  i detta. Hon fick barn för 6 månader sedan och de fick därigenom ett nytt syskon. Hennes nya man har de också invändningar mot men inte alls på samma sätt.

    Jag tror också på terapi. Det är tydligt att de tagit skada av skiljamässan.
    Vad skönt att du har mammans stöd.

    Hen har nog inte bearbetat skilsmässan och själv är hen inte redo att gå vidare, å ta in nya i familjen.

    Hen är ju ända 10år så man måste ju ställa krav på hens beteende, å det hen håller på med är inte okej.

    Men kolla upp om han kanske kan komma till bup.
  • Anonym (Fundering)

    Kan det inte vara så att barnen känner sig svikna av pappan då att han undanhållit sanningen från dem? Att de är arga på både dig och pappan då ni inte berättat hur det ligger. 
    Testa att sätta er ner och prata med barnen och säg att ni borde ha berättat tidigare hur det ligger till men att ni valde att inte göra det av vilka anledningar det nu är.

    Min pappa träffade en ny när jag var ung och han valde att smyga med det och när det väl kom fram så var jag så arg för att han inte hade berättat och det gick främst ut över henne.  

  • Anonym (Bonusmamma)

    Min nuvarande sambo hade en då 10åring när vi började dejta, och efter en tid när det blivit allvar mellan oss så fick jag och barnet träffas. Efter ytterligare en tid började barnet förstå att jag skulle bli en stående punkt i hans liv, och han uttryckte då för sin pappa att han var rädd att pappa bara skulle vilja vara med sin nya tjej. Men då fick pappan förklara att vi tyckte om varandra och att han ville träffas mer och hitta på saker när barnet var med. Vi gjorde saker som pojken tyckte var kul till en början, och sedan blev det vardag av det och vi sågs allt oftare. Efter tre år blev jag gravid och pojken tyckte nog det var lite spännande att se bilder på bebisen från Kub testet, men sa inte så mycket och undrade inget. Men när min mage började bli stor förstod han liksom att det var på riktigt, och då kunde han börja säga saker som att "snart får ni ett nytt barn" och "pappa nu kommer du bara vilja vara med bebisen och inte mig". Hjärtskärande givetvis, men helt naturligt! Vi involverade honom i saker runt bebisen; han fick hämta handduk när hon badat, assistera vid blöjbyten, välja ut kläder, mata henne med flaska osv. Det har gått superbra och idag är han väldigt trygg i att både han och lillasyster är lika värda- bara att lillasyster tar mer tid och pockar på uppmärksamhet.

    Nu svävade jag iväg lite, men ville egentligen säga att det är stort för barn när mamma och/ pappa träffar någon ny efter en separation. Det är ofta bara en ängslan och mycket funderingar kring den nya situationen. Försök att inte ta det personligt. Jätte bra att barnens mamma backar upp!

  • Anonym (bonusbarn)

    Jag var 12 år när man mamma träffade en ny man. Och jag var galen av svartsjuka. Tidigare hade hon haft ett par andra relationer med män som jag fäst mig vid, och som spruckit. Vid det här laget var jag bara galen.

    Vet att jag mådde illa av ångest så fort han kom och hälsade på. Jag HATADE honom.

    Men han var bara lugn, och sa aldrig något tillbaka. Och efter två år var han accepterad. Idag är han den pappa jag aldrig haft. (Min biopappa har jag dålig kontakt med).

    Jag är 30 plus idag och mitt råd är väl egentligen att sitta still i båten. Barn förändras. 

  • nymedlem
    IafiaE skrev 2013-11-05 17:56:23 följande:
    Vad skönt att du har mammans stöd.
    Hen har nog inte bearbetat skilsmässan och själv är hen inte redo att gå vidare, å ta in nya i familjen.
    Hen är ju ända 10år så man måste ju ställa krav på hens beteende, å det hen håller på med är inte okej.
    Men kolla upp om han kanske kan komma till bup.

    Varför skriver du hen när du vet att det är en pojke?
  • nattregn

    Testa att hitta på något kul med honom, bara ni två. Om det bara är ni två så finns det ju ingen att spela ut dig mot. Försök att hitta något som sammanför er, som är eran grej. Skulle tror att han är svartsjuk på att du tar brorsans tid och hans pappa, men även på dem, för att de har en bra relation med dig, som han inte har förmått sig att skapa med dig. 

Svar på tråden Bonusbarn hatar mig - vad gör jag?