Hej alla!
Nu ansluter jag mig! 
Plussade strax före nyår, är i vecka 5 nu och alltså BF i september. Första gången jag är gravid "på riktigt" så allt känns nytt och overkligt. Försöker att inte ropa hej än (och försöker att undvika att tokshoppa sparkdräkter på nätet).
Vill gärna lära känna er andra här.
Jag ringde in för min dotter hade slutat röra sig i magen och jag fick knappt lov att komma in utan fick rådet att stanna hemma och dricka röd saft. När jag väl fick komma på UL så var det för sent och hon hade dött. Fruktansvärt hemsk upplevelse!
Lider verkligen med dig, otroligt starkt att du törs försöka igen! LYCKA TILL-KRAM!
Hej!
Jag smygkikar lite i er tråd, då jag om några dagar HOPPAS att jag får hoppa in här!! 
Jag vill bara skriva en sak innan! För ca 5 år sedan födde min väninna ett barn med Down Syndrom! Hon var då 36 år! Samma år hon födde denna härliga lilla tjej, var det sex stycken som fick Downs syndrom! Jag kan tillägga att det endast var hon som var över 30 år! Resten av mammorna var alltså under 30 år!!
Bara så att ni vet!!!! 
Och hoppas vi ses igen här snart. 
Jag har haft förstoppningen från helvetet, fick åka in akut i torsdags kväll för lavemang, och det var ju en upplevelse i sig... :-/ Nu frossar jag i frukt, katrinplommon, fikonmarmelad och kokosmjölk, plus underhållsdos Laktulos på barnmorskans rekommendation. Funkar toppen men fy sjutton vad jobbigt det var! Trodde jag skulle spricka!
Lite rädd att det värsta är kvar, det ska (kan) tydligen vara som värst i vecka 10 (är i vecka 6 nu) men äter mina katrinplommon som en snäll flicka och håller tummarna!
Började läsa boken "Vänta barn" som vi fick hos barnmorskan och shit, vad jag längtar till vissa av de där faserna av fosterutvecklingen!!! Blev alldeles tårögd. Första gången sedan plusset som jag börjar fatta att det är något litet därinne. En mikrobäbis, liksom!
. Typ PMS gånger 100. Kan knappt lugna ner mig på direkten .Sen blir jag gråtfärdig. herregud vad fjantig man känner sig. Vet ju inte ens om jag vill ha KUB. Men när nån säger att jag inte får det blir jag galen...
Haha, känner igen mig exakt i din beskrivning, jag reagerar likadant! Vet inte om det är hormonerna men det är skönt att kunna skylla på det just nu. ;-P
Hej MinM, och grattis!
Nyfiken, varför ska du snitta? Jag har också funderingar på det, vore intressant att höra hur du/läkarna resonerar.