Skulle vilja bli

Ok, läget för dig är att du är ensam med "många" barn, ska vi gissa på 3+ barn då? Jag har också många barn, och jag har fyra:)

Du säger att det är kämpigt, att du gör en del med dem, att du är hemma med dem osv. Men varför skulle du då vilja ta in fler barn? Jag uppfattar det som om du vill ha en motivation att ta hand om en större barnaskara? Varför har du inte den motivationen för dina egna barn, kan man undra då, om nu så är fallet.

Om du nu känner att orken tryter, tror jag tyvärr inte att engagemanget som familjehemsbarn behöver kan lösa hur du känner. Eller vad tror du?

Att ta hand om fosterbarn kräver en enorm energi. Dom kräver oftast så mycket mer än 'vanliga' barn. Dom behöver hjälp och stöttning och mår ofta dåligt, att dom sen kan komma från en familj med noll regler gör det inte lättare. Är du rätt trött nu har jag svårt att se att du skulle få energi av ett fosterbarn. Det kräver som sagt oftast väldigt mycket energi från dig som fosterförälder. Och från dina egna barn. Dom ska dela sin mammas tid med en okänd människa, en människa som kan behöva 90% av fosterföräldrarnas tid.

Det är jättefint och bra med familjehem, min familj har varit det i flera år men jag skulle aldrig gå in i det som redan rätt trött. P

Precis som föregående säger, ett fosterbarn kräver mer än ett barn som växt upp med normala förhållanden, det finns ju en anledning till varför de placeras. Och att då slitas från sina föräldrar (ofta är det ju en väldigt smärtsam process även om det rådde misär i barnets familj), och sedan komma till ett hem där det endast är en vuxen, och många barn som ska ha uppmärksamhet, varav de "många" barnen är den vuxnas biologiska, tror jag det skulle bli svårt för barnet att anpassa sig.

Och återigen referera till att fosterbarn behöver MER, dina egna barn kanske kommer känna sig utstötta, och i värsta fall se fosterbarnet som ett problem och ge sig på det.

Dessutom kanske det svider ännu mer om det är ett barn som separerats från både mamma/pappa OCH syskon, dvs de kommer till en miljö där det finns många barn redan (kanske som hemma), men som inte är deras syskon. Det finns så många aspekter till varför det skulle kunna bli ett bekymmer.

Jag vet va som krävs. Har själv varit i fosterhem.

Och jag är en person som har rätt sträng uppfostran. Så här i hemmet tänker vi på oss alla som vi tänker på andra. Även är vi rätt lugna och uppför oss. Här hjälps vi åt och mina barn bryr sig om andra också. Tror inte dom skulle se något hot el ha problem över en sån sak. Dom vet att dom är allt för mig.

Men det är kul och intressant i det ni säger. Man tänker en gång till. Det jag vill göra, för man inte gör något förhastigt och så blir det fel.

Du kommer aldrig bli godkänd som familjehem eftersom du är ensamstående med många barn utan avlastning....

Även om ni har en sträng uppfostran och att barnen vet att du älskar dom så är det omöjligt att veta HUR mycket energi ett familjehemsplacerat barn kräver. För alla är olika och det går verkligen inte att jämföra med ett barn i en vanlig familj. Spelar ingen roll om man tänker att alla barn är lika värda (vilket dom såklart är), att alla barn ska få lika mycket uppmärksamhet och behandlas lika osv för det fungerar inte i praktiken. Ett familjehemsplacerat barn kan kräva dubbelt så mycket energi som 4 biologiska barn tillsammans. Dessa barn behöver därför ett familjehem där föräldrarna har denna tid och denna energi. Jag förstår att du vill engagera dig men du beskriver dig själv som rätt trött och jag har mycket svårt att se att du då skulle orka med ett familjehemsplacerat barn.

Det handlar inte bara om tid för barnet utan även socmöten, kontakt med föräldrar (ofta föräldrar som är arga och klagar och tjafsar), du ska eventuellt orka köra dom till div möten med familj och då orka vara trevlig fast du kanske avskyr dom, extra läkarbesök, förhör, ja allt möjligt. Sen ska du orka få in barnet i era rutiner varje gång dom träffat sin familj vilket kan ta en vecka bara det. Många kräver väldigt mycket kärlek, vissa har aldrig fått det och när dom väl upplever kärlek så som kramar etc så kan du ha barnet på dig konstant i flera veckor då dom upptäckt tryggheten med kramar och närhet.

Ja det är helt enkelt väldigt mycket att tänka på. Jag tvivlar inte på att du är en bra mamma men du kan omöjligt veta hur mycket energi det faktiskt kräver förrän du varit familjehemsmamma. Det är skillnad att växa upp i ett familjehem och att agera ett, och jag tycker att man ska känna att man har en massa energi och styrka så att man helt enkelt har en massa över, inte redan vara rätt trött.

Det tycker jag låter som en mycket dålig idé. Ett engagemang i en organisation som arbetar för att förbättra barns villkor generellt och/eller genom olika riktade projekt passar dig förmodligen långt bättre.

Nej, nej...du får inte MER energi för att du får ytterligare barn i familjen.

Även om du hade planerat ett eget barn till, hade jag avrått. 

Vill bara inflika att ett barn/ungdom som familjehemsplacerats inte alls behöver ha en problemfylld familj.
En ungdom kan ha hamnat snett pga fel vänner/umgänge.
Äldre som lotsat in dem i alkohol och andra droger och ungdomen har inte haft kraft att stå emot.

I sådana fall kan föräldrarna uppleva det med tacksamhet mitt i all förtvivlan att barnet får komma ifrån sin hemmiljö för en period.

Tro mig, jag vet.
Har själv haft en ungdom placerad när h*n hamnade snett i vardagen.
Efter en tid i annan miljö tönkte ungdomen om och hittade tillbaka i rätt spr, hemma i sin egna familj igen.

Idag är vi vänner med familjen h*n bodde hos när det var som värst och det tror jag vi kommer förbli.

Med detta facit i handen kan jag säga att en familj med bara en vuxen och många barn hade inte klarat att ta hand om mitt barn med allt vad det innebar innan h*n insett sitt behov av hjälp.

En ungdom rymmer inte sällan och då måste familjehemmet kunna delta och det går ju inte om man är ensam med ett flertal barn...

Tanken är god men det stannar nog där, vid tanken.