Missad utomkvedshavandeskap - ovanligt???

Är det verkligen ovanligt att läkare missar utomkvedshavandeskap?? Står så i Expressen idag... När jag fick mitt så ringde jag till Sjukvårdsrådgivningen och beskrev mina symtom. Ont i ena sidan, mindre blödningar, svaga gravtester... "Ett mf" enligt Sjukvårdsrådgivn, så jag avvaktade och knaprade Alvedon. Efter att ha gråtit av smärta (och ringt Sjukvårdsrådgivn ytterligare två ggr) under två veckors period så skjutsar killen mig till akuten. De gör vul och ser inget. "Ett vanligt mf - bit ihop - detta är inget att gnälla över" är i princip svaret jag får, och jag ser att även killen undrar om jag bara "mesar mig". Gynläkaren sa ju i princip det, och han kan ju sin sak... Eller?? Två dagar till av isande smärta, tårar, nu -efter läkarens utlåtande - tvivlande blickar från killen samtidigt som han tröstar och köper Alvedon och Ipren i mängder, så tar jag mig själv till akuten. Fortfarande visar vul inget, men gravtesten är svaga. Ett mf - ingen big deal! Skärp dig! Tydligt att gynläkaren tycker att jag slösar hans dyrbara tid... Tredje gången jag besöker akuten så vågar jag inte ens säga till killen. Han har nu fått höra två gånger att det "bara" är ett litet mf och enligt läkaren så drabbas "alla" av det någongång - visst det kan kännas lite , men det går över och man behöver inte ens sjukskrivas.
Läkaren kollar ett nytt vul (mycket oförsiktig och sur). Efter några sek blir han tyst. Han hittar ett foster långt utanför livmodern. 9 v gammalt, med hjärta som klappar, som ser helt "vanligt" ut. Chockad visar han mig min bebbe, bebbens hjärta och att allt ser bra ut, förutom placeringen. Akut op. Jag gråter nu både av smärta och av att ha sett mitt felplacerade barn "vinka" lite åt mig.
Läkaren ägnar en lång stund åt att förklara att detta är extremt ovanligt och att det minsann inte är hans fel att han missat detta. Min kropps fel då, som är så " ovanlig" och "dum" som inte följer reglerna med hur man "får" vara sjuk...
Sörjer ff min lill* bebbe med starkt hjärta, som vinkade lite åt mig, trots att jag fått tre fina barn sedan dess. Men ännu känner jag skam över min kropp som ju gjort så "fel".
Men nu har jag fått höra liknande berättelser av två av mina närmaste vänner!!! Är vi verkligen så ooootroligt unika??! Eller är det vanligt att de missar utomkvedshavandeskap??? Och att läkaren dessutom skamliggör detta tillstånd - bebisen låg ju mycket "mer fel" än vad som är vanligt - som att det var mitt fel (jo-han hade en väldigt anklagande ton och mycket "taggar utåt")?? ( vi har behandlats i Skellefteå lassarett kan jag tillägga, och äggledaren rök då de skulle plocka ut min "vilsna" bebbe). Är vi verkligen unika i denna feldiagnos/ bemötande??